Pesten och koleran

 Maria Arnholm. Bild från Regeringskansliets hemsida.

…eller snarare är jag benägen att utropa: ”Kom tillbaka Sabuni, allt är förlåtet”, när jag läser om och hör den nye jämställdhets- och biträdande utbildningsministern Maria Arnholm. Så här säger Nyamko Sabuni angående sin framtid:

”– Jag vill bli chef för Volvo, landshövding och statsminister. Allt är möjligt, säger hon.”

Jaså? Finns det inget glastak och patriarkala strukturer nu plötsligt?

Maria Arnholm svarade på frågor från pressen imorse:

”– Jag vill att pojkar och flickor ska ha samma möjlighet att växa och utvecklas.”

”– Det saknas inte arbetsuppgifter. Överst på min lista vill jag sätta skillnaden i lön mellan män och kvinnor. Även sexualiserat våld mot kvinnor.
– Men jämställdhet är också pojkar och mäns villkor, säger hon och menar att det därför passar särskilt bra att hon också ansvarar för förskolan.”

Hon talar om skillnader i lön mellan manligt och kvinnligt dominerade branscher och är här åtminstone på rätt spår i analysen. Angående skolan säger hon dock att pojkarna misslyckas i skolan, inte att skolan misslyckas med pojkarna. Män/pojkar ses som kapabla individer som har ansvar över sina egna liv, medans kvinnor/flickor är beroende av strukturer? Jag undrar om Arnholm hade talat om flickors misslyckande om situationen hade varit den omvända? Självklart nämns också mäns våld mot kvinnor, något annat existerar ju nämligen inte. Män kan inte vara offer.

”Maria Arnholm säger att hon är emot lagstiftad kvotering, men engagerad och upprörd över att det fortfarande är så ojämställt inom svenska företag. Någon typ av regelverk eller system där man kan uppmuntra och överse de här frågorna är väl värt att fundera över, säger hon och hänvisar till Sabunis debattartikel.”

Samma beklagliga resonemang som Sabuni framförde häromdagen, med andra ord.

”– Jag ser att det finns maktstrukturer i samhället som innebär att män är överordnade och kvinnor underordnade.”

Den marxistiskt influerade, genusvetenskapliga och feministiska maktanalysen, nu inom Alliansen.

”Den största löneskillnaden ser hon mellan mans- och kvinnoyrken. Skillnad i löner finns även där män och kvinnor gör samma jobb, men där är problemet inte lika akut, menar hon.”

Jag undrar vilka lösningar Arnholm kan tänkas ha för detta? Kvinnor väljer att i stor utsträckning arbeta inom vård, skola och omsorg. Dessa verksamheter finansieras med skattemedel och anses dessutom vara rättigheter i ett civiliserat land. Hur kan lönerna drivas upp här? Hur skulle lönerna inom skattefinansierade yrken kunna vara lika höga som i de privata sektorerna?

Gudrun Schyman, miljöpartiet och Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Clara Bratt har uttryckt sig positivt om valet av Arnholm. Alliansen glider allt mer åt vänster.

Fler artiklar:

http://www.dn.se/nyheter/politik/det-har-ar-minister-arnholm/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/inga-djupare-sakpolitiska-avtryck_7844336.svd