Surrealism, Salvador Dalí
Pop surrealism benämns den stilinriktning inom konsten som hade sin ursprung på 60-talet och sprang ur konstnärer som Robert Williams och Gary Panters serietidningslika och surrealistiskt influerade konst. Gränsdragningen mot begreppet lowbrow behandlas i detta inlägg.
Pop art, Roy Lichtenstein
Som namnet antyder har inriktningen sina rötter i surrealismen och popkonsten och uppstod i Los Angeles, när ett antal konstnärer som influerats av Williams och Panters verk började skapa konst i samma, popkulturella anda. Pop och surrealism är de två fundamenten varur pop surrealismen härstammar. Surrealismens visionära attityd, dess komplexa kompositioner och utomvärldsliga visioner och å andra sidan pop-konstens fetischism för kroppar, produkter och kommers. Pop surrealismen kombinerar de två och införlivar också ofta en skarp samhällskritik i sitt väsen. Lowbrow/pop surrealism föddes ur sin tid på 60-talet, som en kritik mot akademisk konceptualism.
Robert Crumb
Mel Ramos
Marvel Comics
Ur den kaliforniska myllan, befruktad av surrealismen och popkonsten, uppstod bland mycket annat Robert Crumbs serier, Robert Williams och Raymond Pettibons måleri, Mel Ramos och John Wesleys pop-värld, Marvel – och DC Comics universa samt Paul Mc Carthys och Mike Kelleys skulptur. Otaliga tecknade serier (från Disney till Pixar), Hollywoods mytomspunna värld, västkustens underground-musik, underground- och overground-världen (gatukulturen i form av skate-kulturen återgiven av Ed Templeton, biker- och hotrod-kulturerna, Beat-generationen och referenser som Larry Clark) är alla ingredienser i den kaliforniska pop surrealismen. Los Angeles är en ytterligheternas stad, där högt och lågt ständigt blandas och där lowbrow och highbrow alltid har korsbefruktat varandra.
Paul McCarthy
Ed Templeton
De tidigaste utställningarna av pop surrealistiska (eller lowbrow-) konstnärer visades på gallerier för alternativ konst som Psychedelic Solutions Gallery i Greenwich Village i New York, La Luz de Jesus och 01 Gallery i Los Angeles. Ju mer rörelsen växte, desto fler gallerier började visa pop surrealism. Grundandet av tidningen Juxtapox gav rörelsen en egen röst och ett eget forum att samlas kring.
Juxtapox magazine
Det har länge tvistats inom konstkritikerkåren huruvida lowbrow/pop surrealism ska betraktas som en konstinriktning i sin egen rätt och stora delar av den etablerade, finkulturella konstvärlden har ställt sig kallsinnig till den, men den har sina utövare, fans, samlare och gallerier.
Mark Ryden
Vad karakteriserar pop surrealism? Pop surrealism omfamnar film, musik och berättande och håller den konstnärliga tekniken, skickligheten (något som den finkulturella konsten inte längre uppskattar i samma mån), högt. Den visionära konsten, precis som surrealismen, härstammar ur tanken att det undermedvetna manifesterar sig genom drömmar. Pop surrealismen delar surrealismens kritik av det rationella medvetandets monopol. Man bearbetar popkonstens teman, behandlar lockelserna från mode och kommersialism och vidarebefordrar surrealismens hallucinerade, psykologiska automationer på ironiskt eller sarkastiskt sätt och blir därigenom omedelbar.
Femke Hiemstra
Populära teman är populärkulturella ikoner, seriefigurer, kändisar och politiker, behandlade genom gatukonstens matris och med estetik från serietidningar och tecknade filmer. Atmosfären är ofta paradoxal; glättighet kombinerad med en sorts olust eller obehag. Pop surrealismen har också skapat sig en egen mytologi med antropomorfa träd, fåglar och djur, som tyst väntar i en lätt hotande atmosfär och finlemmade kvinnofigurer med stora huvuden och ögon, en slags populärkulturella madonna-figurer och scenerier av godis (ofta polkagris) utgör en fasad mot vilken den hotfulla världen utanför projiceras. Till skillnad mot den klassiska surrealismen, där livets surrealism behandlas, är det surrealistiska verklighet i pop surrealismen. Det surrealistiska, sagan, blir verkligheten. Pop surrealismen håller hantverket högt och både använder sig av de gamla mästarnas tekniker och omtolkar de klassiska landskapen och porträtten.
Ania Tomicka
Källor:
Gianluca Marziani och Alexandra Mazzanti, Pop Surrealism What a Wonderful World
Seattlest, intervju med Kirsten Anderson
Länkar:
Intressant och spännande att du lägger upp detta! Gillar din vinkel.
Tack, vad trevligt att du gillar det! :)
Hej Susanna!
Jag är själv inte särskilt insatt i de områden du här beskriver, men jag har läst konsthistoria. En del av de bilder du visar här får mig att tänka på Hieronymus Bosch, en otroligt fascinerande konstnär. Var han månne den förste surrealisten?
Bosch var absolut en surrealist enligt min mening. Om han var först vet jag inte, men han verkade ju på 1400-talet och räknas egentligen till gotiken. Många pop surrealister är nog inspirerade av Bosch och bland andra Mia Mäkilä säger att han har varit en stor inspiratör. Jag är heller ingen konstvetare, så detta blir ingen konstvetenskaplig utredning, utan mer en översikt ur lekmannaperspektiv med lite egna tolkningar.
Fantastisk blogg det här. Hittade hit ganska nyligen. Tyvärr hinner jag inte läsa riktigt allt, även om intrsset finns. Jag måste dessutom vara påpasslig på jobbet, för bilderna du lägger upp kan ju tolkas som precis vad som helst om chefen råkar få syn på att jag hänger här på bloggen :)
Ojdå, jag får tacka! Ja…hmm, det beror ju förstås på graden av snuskighet som din chefs fantasi har och i sådana här fall med surfande på nätet under arbetstid så behövs nog inte så mycket. ;-)
Pingback: Vårsalongen 2013 på Liljevalchs | Börjes konstblogg