Skabbteatern

 Skabbteatern. Foto från SR

Jag hade först inte tänkt att blogga om detta, eftersom jag inte vill ge denna ensemble mera uppmärksamhet, men gör det nu ändå. Så här kan det se ut när kulturkreddiga feminister utövar aktivismteater:

Skabbteatern

Kimhza Bremer beskriver det vi ser i filmen på ett mycket bra sätt:

”Det är ganska lätt. Först en våldsförhärligande feministisk estetik; vapen, motstånd, gerilla, muskler, kvinnor, rånarluvor (inspiration Stieg Larsson?). Mörkt och kallt. Namnen på fienden (Pär Ström, Pelle Billing bland andra) uttalas i ekande högtalare. Men sedan? Aha, plötsligt ser vi ännu fler vapen, riktade mot kvinnorna. Patriarkatet står plötsligt där med dragna vapen. Då förstår vi att de (kvinnorna), egentligen befinner sig i en underordning och är dessutom färre än männen. Det är alltså dem vi skall sympatisera med. Också när en av dem ställer sig upp och slutligen gör en klassisk, filmisk laddningsrörelse med sitt vapen (Clo-tjoff – nu ligger det en hagelpatron i geväret),  är det en romantiserad bild av det väpnade motståndet mot överheten (männen), vi antas sympatisera med. Det är så smärtsamt dumt och förvirrat att det är svårt att ta det på allvar. Men allvar behöver vi faktiskt ta det på.”

Skabbteatern har på sin hemsida ett öppet brev och en lista på de män som nämns i filmen och beskrivning av varför just dessa män finns där.

”Skabbteatern tog initiativ till kortfilmen Du e en fitta din fitta för att vi kände ett starkt behov av att synliggöra att det existerar en konflikt mellan kvinnor som kämpar för sina rättigheter – alltså feminister – och män som hatar kvinnor.” 

Vilka rättigheter är det som kvinnor i Sverige saknar?

”Frågan blir då: Hur i helvete ska man kunna resonera med människor som inte ens vill erkänna att det finns någonting att prata om?”

Ja, tillbaka till frågan ovan, vilka rättigheter är det som kvinnor i Sverige saknar? Kan resonerandet starta där kanske?

”Vi valde inte ut de arton personer som vi namnger i filmen för att de är de enda personer som hatar och motarbetar feminister, utan för att visa att de delar samma syn, även om deras metoder är olika.”

Alla dessa personer buntas ihop och påstås alltså hata och motarbeta feminister (i hata och motarbeta inkluderas uppenbarligen att inte dela åsikt med): Pär Ström, Pelle Billing, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Bo Svensson (fd ordförande i högsta domstolen), Rolf Hillegren (fd åklagare), Anders Borg, Anders Breivik, Göran Lindberg (fd polischef), John ”CaptainBatman” Strandberg (som lade upp bilden med tjejen med orakade armhålan på internet), Göran Lindblad (moderat riksdagsman), Medborgare X, David Mohsen (grundare av Antifeministiska samfundet), David Kenezevic (medlem av moderatmännen),  Johan Lundberg (chefredaktör av Axess), Kalle Strokirk och Jimmie Åkesson.

”Du e en fitta din fitta är inte en krigsförklaring, det är ett svar på det krig som har förts mot oss ända sedan vi började öppna vår käft och vårt budskap är enkelt: alla som inte håller med oss kan dra åt helvete. Vi har inte längre lust att dalta med det imperium av kvinnofientliga, rasistiska och kapitalistiska svin som förtrycker oss brudar och andra i samhället för att försöka bevisa för dem att vi är värda något.”

Nyss efterlystes ju resonemang, hur ska man ha det? Givetvis kan man inte välja positionen som ”krigshetsare” själv, det ger inte lika mycket sympatipoäng. En antagen underdog-position är kännetecknande för feminister. Man använder också retorik från självaste George W Bush: ”Alla som inte håller med oss kan dra åt helvete”.

”Vi tänker inte heller ge dem privilegiet att definiera hur vi bör reagera på deras förtryck, som drabbar oss högst personligt i våra liv. Vi har all rätt att vara förbannade, och vi tar oss den rätten utan någon skyldighet att behöva förklara oss för idioter som inte är intresserade av att omvärdera sin uppfattning om kvinnor eller jämställdhet. Detta har aldrig handlat om brist på information.”

Återigen låter man mera som en terroristorganisation än en ”kulturgrupp”. Flörtandet med terrorism och terrororganisationer är förstås inget nytt från vare sig den vänsterorienterade kultursektorn eller vissa feminister.

”Vi vill ta initiativ till en riktig diskussion om verkligheten i Sverige där man inte bara kan snacka bort helt oacceptabla värderingar och en unken människosyn.” 

Jaha…eeh? Initiativ till en diskussion? Ni som inte är med oss kan dra åt helvete? Eller menar man nu en diskussion med likasinnade? Hur skulle dessa acceptabla värderingar se ut enligt kulturgruppen?

”Vi vill med det här också nå ut till alla som öppet vågat kritisera kvinnohat, rasism, fascism och nationalism.” 

Skulle dessa tankegångar vara svåra att hitta och subversiva på något sätt? Allt detta ingår i den allmänna, offentliga (politiskt korrekta) diskursen som råder överallt i samhället.

Retorik och bildspråk från terrorister, där man vill förmedla att alla medel är tillåtna eftersom man har den moraliska rätten på sin sida i egenskap av förtryck grupp, utan att givetvis behöva presentera så mycket som en tillstymmelse till bevis för sina påståenden, hopbuntande av folkvalda politiker med terrorister, feminismkritiska debattörer med allehanda tvivelaktiga figurer, allt i form av ett kulturprojekt (hur mycket skattepengar har man tagit del av?) där ett gäng kaxiga, unga kvinnor står i centrum. Jag undrar detsamma som en kommentator hos Bremer, vilken kulturredaktion blir den första att hylla detta?