Sveriges kvinnolobby del 5

Genomläsningen av Sveriges kvinnolobbys rekommendationer till regeringen angående FN:s CEDAW-dokument forsätter. Tidigare poster: del1, del 2, del 3, del 4

Fortsättning på punkten 34 – 35: Hälsa och sjukvård:

Under rubriken Självskadebeteende framhåller man självfallet kvinnors och flickors roll:

”Vi anser att det är positivt att betydelsen av kön uttalas i båda satsningarna och att det påpekas att det framför allt är unga flickor och kvinnor som lider av och drabbas av självskadebeteende.”

”Regeringen har även gett Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) vid KI i uppdrag att genomföra en pilotstudie i självmordsförebyggande arbete. I beslutet nämns
att självmord och självmordsförsök är växande problem bland unga kvinnor och flickor, även om det fortfarande är fler män än kvinnor och fler äldre än yngre som begår självmord. Beslutet är positivt men det går inte att utläsa om den särskilda satsningen kommer att utvecklas utifrån ett tydligt genusperspektiv i utförandet av pilotstudien eller om dess metoder har förankring i genusanalyser.”

Nä, självfallet kan man inte anta att KI på egna ben kan genomföra denna pilotstudie, ett genusperspektiv måste finnas i utförande och metoderna måste ha sin förankring i genusanalyser. Som vi numera vet så är ju landets genusvetare en alldeles fantastiskt särbegåvad grupp av akademiker, en grupp vars expertis står högt ovanför alla andra discipliner och akademiker överallt i samhället. (Man kan ju undra om KI.s metoder har förankring i marxistiskt färgade maktstudier…? Förhoppningsvis inte.)

”Vi uppmanar regeringen att integrera ett
tydligt könsperspektiv i samtliga skrivelser
så att kvinnors och unga kvinnors specifika
problem lyfts fram.”

Ett tydligt könsperspektiv innebär alltså att man specifikt lyfter upp det ena (kvinnliga) könet.

Rekommendation 36 – 37: Ekonomisk jämställdhet i äktenskap och samborelationer:

Under denna punkt gör Sveriges kvinnolobby sitt yttersta för behandla kvinnor som omyndigförklarade individer, fria från ansvar för sina livsval och försöker pådyvla staten rollen som överförmyndare, som vid en skilsmässa ska kompensera kvinnor ekonomiskt för de val de gjort.

”Vid bodelning räknas först varje makes
enskilda egendom bort från den gemensamma
egendomen som ska fördelas lika mellan
makarna eller de samboende. Kvinnors större
del av inköp som krävs för hem och familj får
negativa konsekvenser vid bodelningen då
mäns inköp av exempelvis fritidsutrustning,
genom sambolagen eller via upprättandet av
äktenskapsförord i ett äktenskap, räknas till
enskild egendom.
Som tidigare påpekat råder stor ojämställdhet
med avseende på arbete, lön och inkomst
vilket påverkar ekonomiska förutsättningar
mellan gifta kvinnor och män och mellan
kvinnor och män i samborelationer.

Att kvinnor missgynnas på många områden i arbetslivet kan få stora konsekvenser vid skilsmässa eller separation eftersom dessa faktorer bidrar till ojämställda ekonomiska förutsättningar mellan makar och samboende par och på så vis påverkar utfallet vid en bodelning.”

 Mera rättvis fördelning enligt Sveriges kvinnolobby?

Ett bra förslag finns här dock också:

”Vi föreslår utökade öppettider för barnomsorgen
så att den blir mer tillgänglig och
välkomnande för heltidsarbetande föräldrar
och föräldrar som arbetar kvällar, natt och
helger.”

Rekommendation 38 – 39: Invandrarkvinnor och kvinnor ur minoritetsgrupper:

Det vill säga undertecknad också.

”Sverige uppmanas att vara mer föregripande vad gäller
diskriminering mot dessa grupper och att vidta åtgärder som säkerställer att de får större kunskap om sina juridiska och mänskliga rättigheter.”

Jag skulle kunna tänka mig att gå om kursen i civilrätt på KTH, det var ett tag sen. Jag kanske kan få ledigt och studiebidrag för detta?

”Kvinnokommittén uttrycker oro över diskriminering från samhället, men också diskriminering inom dessa gruppers egna gemenskaper och uppmanar Sverige att motverka detta.”

Hmmm…ja, jag skulle kunna tänka mig att ha rösträtt även i riksdagsvalen, jag har ju bott här sedan 1979 nu. Men jag är finsk medborgare och får rösta i riksdagsvalen samt presidentvalen i Finland. För övrigt fick jag tillgång till en finskspråkig klass genom hela grundskolan, komplett med både en svensk och en finsktalande klassföreståndare. Samt undervisning i modersmålet. Hur det ser ut nu vet jag inte, men skolan har urartat för alla elever, inte bara de invandrade. Blir jag diskriminerad inom min egen gemenskap…? Näe…skulle inte tro det.

”Att vidta åtgärder för att motverka könsbaserat våld samt åtgärder för att inkludera dessa grupper i arbetsmarknaden
framhålls av Kvinnokommittén som två viktiga punkter.”

Den man som jag blev misshandlad av var tyvärr svensk, men det kanske hade med mitt invandrarbakgrund att göra…? Näe…skulle inte tro det. Det hade med hans problematik att göra.

I det här stycket menas väl inte högutbildade finländare, men jag ville illustrera vanskligheten i att klumpa ihop en inbördes mycket disparat och ohomogen grupp under samma etikett. Samma problematik som för övrigt gäller feminismen som sådan. Bland förslagen som lämnas från kvinnolobbyn återfinns i vanlig ordning fler arbetstillfällen för genusvetare:

”Vi föreslår att Länsstyrelserna ges i uppdrag
att genusutbilda organisationer som
arbetar med våldsutsatta kvinnor och informera
om de skyldigheter som de har gentemot
dessa kvinnor.”

Jag måste säga att jag fick alldeles utmärkt mottagande och hjälp av polisen när det begav sig. I vissa fall kan den utsatte behöva skydd dygnet runt och sådant kan vara svårare att ordna. Tyvärr är nog det det enda sättet, om man t ex vill på allvar minska antalet döda till följd av relationsvåld. Bor personerna under samma tak skulle jag säga att det är omöjligt att skydda den utsatte.

Angående religiösa samfund:

”Organisationer som inte respekterar alla människors
lika värde ska inte kunna erhålla statliga eller kommunala bidrag.”

Lite som kvinno-organisationerna då? Alla människor är lika mycket värda, men mest värda är kvinnorna…

Och så lite mera arbetstillfällen åt genusvetarna:

”Vi föreslår att alla vigselförrättare erhåller
utbildning om genus och har tillstånd
innan de viger svenska medborgare.”

 Feminismens enögdhet, snart i varje buske nära dig…

När det gäller funktionshindrade, är självfallet de funktionshindrade kvinnorna mest utsatta. Detta slår man fast, men det betyder inte vara mera sant än något av det andra som hittills inte visat sig hålla vid närmare granskning:

”Samhällets makstrukturer innebär att män
som grupp har mer makt och inflytande
än kvinnor som grupp. Den kvinna som har
en eller flera funktionsnedsättningar och
kanske även en annan etnisk bakgrund utsätts
för dubbel respektive tredubbel diskriminering.”

Den första statistik som jag stöter på angående detta är från år SCB år 2004:

 Siffrorna är hyfsat samstämmiga, ingen skriande diskriminering kan skönjas. Fördelningen av funktionshinder är något olika för de båda grupperna:

En högre andel av kvinnorna med funktionshinder anger att de blivit mobbade av chefer eller arbetskamrater under 2004:

 Men andelen som uppger sig ha förlorat arbetet pga sitt funktionshinder ligger relativt lika:

I rapporten finns allehanda statistik på detta tema och jag kan omöjligt ta upp allt här. Det kan nämnas att kvinnor upplever sig ha blivit lönediskriminerade i högre utsträckning, männen säger sig ha blivit förbigångna när det gäller avancemang i högre utsträckning, kvinnor har i lägre utsträckning fått sina arbetsplatser anpassade, men har i högre utsträckning fått hjälpmedel (behoven ser dessutom olika ut för de båda grupperna). Kvinnor och män fördelar sig även i denna grupp på liknande sätt som den övriga befolkningen när det gäller valet av arbetsgivare:

  Men för kvinnolobbyn finns bara ett perspektiv:

”Politiska beslutande organ och myndigheter på riksnivå
och lokalt ålägger ofta en könsneutral syn på människor med funktionsnedsättningar. Detta innebär att det sällan tas hänsyn till specifika behov och den utsatthet som kvinnor med funktionsnedsättningar upplever.”

Bara kvinnor har en speciell utsatthet och specifika behov.

”Utgångspunkten för undersökningar, rapporter, åtgärder och beslut måste vara kvinnors och mäns olika levnadsvillkor. De specifika problem som kvinnor med funktionsnedsättningar
möter måste synliggöras och åtgärdas.”

”Vi uppmanar regeringen att i samtliga skrivelser anlägga ett genusperspektiv och lyfta fram de specifika problem som kvinnor möter. Därigenom skapas tydliga underlag för en ändamålsenlig politik som kan bidra till att öka jämställdheten och kvinnors delaktighet i samhället.”

Här talar man faktiskt om männen också, men det är ändå bara de funktionshindrade kvinnornas specifika problem som ska synliggöras och åtgärdas.

(Nu hittar jag samma rapport för år 2008, den finns här. En del förändringar har skett, bl a på fördelningen av funktionshinder och t ex har kvinnorna ökat sin andel som anställda i den privata sektorn.) Man kommer med en lång lista åtgärder inriktade enkom på funktionshindrade av kvinnligt kön, bl a detta:

”Vi uppmanar regeringen att tillsätta
en utredning för att kartlägga och analysera
hälsopolitiska aspekter som påverkar
kvinnor med funktionsnedsättningar och
därefter lyfta fram åtgärder och förslag på
beslut som gynnar kvinnors hälsa. Exempelvis
bör sambandet mellan hälsa å ena sidan
och hemtjänst, ledsagartjänst, assistans och
tolktjänst å andra sidan kartläggas. Utredningen
bör även analysera hur kvinnors hälsa kan förbättras om negativa faktorer runt kvinnan elimineras, som exempelvis otillgängliga miljöer, maktlöshet, stress och dålig ekonomi.”

Så. Då har jag läst igenom hela rapporten och kan konstatera att Sveriges Kvinnolobby på alla tänkbara vis gör skäl för sitt namn och deras lobbyism ska på intet vis blandas ihop med jämställdhetsarbete. Den ledande ideologin i detta sammanhang kan antas vara feminism och genom att t ex titta på Sveriges kvinnolobbys arbete kan man återigen konstatera att feminismen inte handlar om att se till båda könens bästa eller någon form av jämställdhet som skulle beröra båda könen, det är en ideologi som enkom tar hänsyn till kvinnor.