Maria Schottenius verkar förvånad i dagens DN över att en av hennes anfäder tycks ha deltagit i häxprocesserna under 1600-talet. Vad jag är förvånad över är att hon inte ser att hon själv är en del av en modern variant av häxprocess: hatet mot mannen (helst den vita, heterosexuella och medelålders). Inte en dag går utan att t ex DN kultur publicerar någon text färgad av den moderna slags feminism där mannen är dålig, fel och ond. Det är inte bara en pågående mobbning av mannen, det är en demonisering. Dagens DN är inget undantag, Schottenius inleder:
”Gå och se ”Turandot”, en enastående föreställning på Operan där Nina Stemme som den grymma, iskalla prinsessan får operapubliken magnetiserad med sin sopran. Den livsfarliga Turandot låter avrätta sina friare för att kunna bevara sin jungfrudom.
Tillgången till hennes kön är med andra ord vad det hela handlar om. ”Turandot” är extrem, men ser man sig om i historien tar lockelsen och skräcken för kvinnan som sexuell varelse enorma dimensioner. Var vi än ser finns denna rädsla, som kan få män att bli bestialiska, ibland till och med under välorganiserade former och i samhällets regi.”
Schottenius genusglasögon bryter så kraftigt att hon lyckas omvandla prinsessans grymhet till männens bestialitet. En mycket kreativ övergång får jag säga. Självklart handlar allt om näthatsdebatten. I häxprocesserna förföljde etablissemanget, med benäget bistånd av en mobb av medborgare, oliktänkare och udda individer, eller människor som av någon anledning hade blivit impopulära (mobboffer). Ringer någon klocka hos Schottenius? Icke. Det är mannen med stort M som i form av ”anonyme mannen bakom datorn” förföljer ”kvinnor som vågar synas” i hennes värld. Att männen i det här fallet är imaginära individer inom en större allmänhet och offren är uppburna medlemmar av en maktfullkomlig mediaelit spelar ingen roll. I Schottenius värld är inte enbart männen alltid onda, fel och dåliga, de är också representanter av makten. (Det blir så när man är tillräckligt feministiskt indoktrinerad).
På sidan 7 läser jag en mycket märklig artikel av Lars Linder (bekännande av den rätta, feministiska tron verkar vara en förutsättning för att få utrymme i kulturredaktionen på DN):
Bortsett från att både Schottenius och Linder bygger sin analys på antaganden om näthatets beskaffenhet, är det intressant att Linder nämner de medeltida karnevalerna och lägger ”näthatarna” i kategorin allmänheten/de mera maktlösa medborgarna när Schottenius ser dem som representanter av någon form av makt och myndighet i egenskap av de drivande i häxprocesser.
För övrigt blir jag stum av att läsa Linders artikel. Vad kan denna bok om den moderna mansrollen vara för något? Låt mig gissa: undervisningslitteratur på valfri genusvetenskaplig linje? En volym i biblioteket på Kvinnohöjden? Tror han verkligen på det han skriver? Att DN Kultur har urartat har vi gradvis kunna konstatera, men det här slags moras hade jag nog ändå inte kunnat vänta mig. (Jag kommer inte att kunna ta en enda artikel i DN Kultur som handlar om en kvinna på allvar längre. Det är inte prestation som bedöms, utan kön. Vilket ju i sig inte är något problem på DN, enligt Åsa Beckman.)
Som sagt, jag är häpen och stum. Hur länge tänker DN fortsätta sin häxprocess mot mannen?
– : – : – : –
Kimhza Bremer om Maria Schottenius
Kimhza Bremer om Lars Linder
Tankar, tvivel och tro (även om jag inte håller med om allting) skriver om detta här
Imponerande vändning angående ”Turandot”. Att en kvinnlig massmördares våldsdåd kan ses som uttryck för manlig ondska. Rena SCUM-logiken. Tack för din granskning!
Tack själv! Visst är det? Men med tillräckligt starkt brytande genusglasögon går allt att förklara till den rätta sanningens fördel.
Ja, jag tycker att Schottenius överträffar sig själv här…
Idag hann du före, Susanna! Riktigt bra inlägg och analys! Jag ser samma sak och känner mig lika stum (i några minuter, sedan tänker jag att detta måste jag bara skriva om) som du. Ja, tokstollarnas bord står dukat varje dag, det är bara att välja.
En sak som jag kände allra tydligast med Schottenius lågvattenmärke (och som jag kanske skriver om senare) är hur hon mirakulöst missar (eller avsiktigt undviker eftersom detta handlar om propaganda), hur just häxprocesserna har verkliga motsvarigheter i många svenska samtida rättshaverier. La Costa, Södertäljefallet, Fallet Ulf (och andra fall med oskyldigt dömda), Quick och i någon mening även Assange, för att nämna några. Alla dessa fall har en sak gemensamt – de har ofta drivits av en medial jakt med en föreställning om ondsinta män och fallen har ofta drivits i en feministiskt förankrad föreställningsvärld.
Häxprocesserna i vår tid är just detta – makten, denna gång influerad av galna feminister (som Eva Lundgren), och inte barn som hade drömmar om Blåkulla, som begår övergrepp på oskyldiga människor.
Detta kan alla tänkande människor se. Men Schottenius och hennes politiska vänner försöker här med konststycket att vända världen upp och ner.
Hur länge kan de hålla på innan alla har genomskådat bluffen?
Tack Kimhza! Ja, jag tänkte på den vinkeln också. Jan Guillou beskriver ju detta alldeles utmärkt i sin bok (minns inte titeln). Han blottlägger ju med all önskvärd tydlighet den verksamhet som t ex Eva Lundgren bedriver. Skriv inlägget så länkar jag!
Boken heter ”Häxornas Försvarare – Ett historiskt reportage”. Det bästa han skrivit efter ”Ondskan”.
Ja, just det, tack!
Pingback: Häpnadsväckande verklighetsförvrängning av Maria Schottenius | Kimhza Bremers Bodega
Det verkar som om det faktiskt finns några äkta genusglasögon på drift…
http://toklandet.wordpress.com/2012/07/17/antligen-har-jag-funnit-de-beromda-genusglasogonen/
Susanna, (och Kimza)
Bra analys.
Tack!
I SvD hittade jag en intressant understreckare som tar upp hur bilden av den onde mannen skapades – på 1800-talet.
http://www.svd.se/kultur/understrecket/sa-blev-mannen-det-otacka-konet_7918594.svd
Intressant. I början av 1800-talet blev ju vampyren som artikeln illustreras med en oerhört populär figur och det sattes upp otaliga pjäser på folkliga teatrar i England och även på kontinenten. Han förekom ofta i de sk Penny dreadfuls, billiga tidningar med allehanda skräckhistorier. kvinnliga vampyrer fanns också och det gemensamma för alla dessa är att de saknar livskraft själva och måste parasitera på ett offer för att få blod och liv. Något av en parallell till kvinnan som ger sitt hjärta till mannen. Artikeln bringar onekligen nytt ljus över sakernas tillstånd, men olika slags idériktningar har nog existerat parallellt även då. I grunden anser jag att tankegångarna är rätt bisarra, att ett kön utmålas som det onda så att det andra kan framstå som gott.
Lars Linders resonemang baseras på gammal vänsterretorik om systemets korruption där både bankdirektör och bankrånare i grunden är samma bovar, med den skillnaden att den första stjäl i stor skala och den senare åker i finkan. På 70-talet användes detta synsätt i den ideologiska överbyggnad som bl.a. rättfärdigade vänsterns väpnade kamp i Västtyskland. Efter murens fall har man i radikalfeministisk anda sedan bytt ut ”kapitalet” och ”ekonomisk utsugning” till ”patriarkatet” och ”könsmaktsordningen”.
Mycket av den moderna feministiska teorin har sitt ursprung i marxismen med just de utbyten av begrepp som du beskriver…
Pingback: Lars Linder kan inte motstå lite extra manshat | Kimhza Bremers Bodega
Har precis börjat kommentera på Kihzas blogg mfl. Tack för en mkt bra och insiktsfull blogg. Skulle vilja fråga dig en kanske lite personlig fråga; vad är det som driver dig som kvinna att kämpa emot det radikalfeministiska etablissemanget? Du lär vä’l få en del ”stryk” från sektmedlemmarna? ;-) och de anser väl att du är alldeles extra mkt förrädare i och med att du är kvinna?
Vänligen C
Tack för kommentaren, roligt att du tycker om min blogg. Mitt engagemang härstammar dels från ett motstånd mot det kunskapsförakt som genusvetenskapen uppvisar och är en symbol av, dels från en feminism, som jag i egenskap av kvinna inte vill bli behäftad med (feminismen ger ofta sken av att ge röst åt kvinnor i allmänhet). Dessutom tycker jag illa om det kollektivistiska tänkandet i sig och särskilt illa om detsamma när det utmynnar i en sorts fascism. För övrigt tycker jag att sådana här generaliseringar är grovt orättvisa mot framför allt män (då har jag ändå negativa erfarenheter som misshandel och våldtäkt i bagaget). Jag tillskriver helt enkelt inte det feministiska, kollektiviserande skuldbegreppet något värde. Jag antar att det är ett visst rättvisepatos, men även en reaktion mot något som jag uppfattar som en indoktrinering.
(Carl K, arbetar du för advokatbyrån du länkar till, eller är det här bara reklam?)
Ja jag är verksam där. Vill inte bli outad så ev frågor tas via mail tack mvh C
Aha, ok.
Lugnt.
Demonisering är en av de mest använda härskarmetoderna i världen. Själv är man god och står för det ”rätta” och ”legitima”, motståndaren/motståndarna däremot är inget annat än ”Breivikare”, ”ondsinta” eller ”felunderrättade”. ”Näthatare” är en ny term i den sista kategorin som nu har lagts till i den lista över motståndarnas brister och fel. Med andra ord bör man akta sig för att ifrågasätta Maria Schottenius, Maria Sveland och Åsa Lindeborg, man kan ju få hela etablissemanget efter sig som skriker sina invanda litanior. Att de i grunden har fel spelar ingen som helst roll. De påstår att ”näthatarna” hatar feminism därför att de i grunden är rädda och gömmer sig bakom sina fasader av polis, makt och status, tänk om det är tvärtom att jag som de hatar feminister därför att de utmålar oss som något vi inte är. Jag hatar inte feminister men jag avskyr dem av den enkla anledningen att de just beskriver mig i svepande ordalag och teorier som inte stämmer på den jag är. Jag utmålas som en kvinnoföraktare, i själva verket älskar jag kvinnor. Jag beskrivs som en del av en pöbel/mobb, i själva verket hatar jag grupptänkandet och undviker det i det längsta eftersom jag först, främst och alltid är en individ. Ändå fortsätter de, denna gång dessutom med en ”nyttig idiot” i släptåget i form av Lars Linder som likt en Judas rycker ut och säljer ut sitt eget kön och dess intressen för trettio silverpenningar. Allt för lite uppmärksamhet och en stund i det ljus han så länge längtat efter och nu äntligen har fått. Jag undrar bara hur Lars känner sig nu när hans svek har kommit fram i full dager, jag hoppas han likt Judas inte kan bära sin skuld men inte att han tar livet av sig.
Att dra alla över en kam kommer tydligt i dager i Marias artikel. Hedersvåld förekommer mig veterligen inte bland medelålders vita män i Sverige, däremot inom VISSA grupper från mellanöstern, ändå nämns inte detta med ett enda ord. Man är ihopbuntad och utmålad innan man ens kan uttala sig, hon till och med refererar till dokumentation från 1600-talet för att visa hur hedersmord gick till då och hur det inom samma grupper (?) går till än idag. Problemet är att det var en annan tid, ett annat folk och andra problem i kontext av en annan kultur och föreställningsvärld. Snacka om att jämföra äpplen och päron med motiveringen att det är ”frukt”! Därmed begår Maria Schottenius den något tvivelaktiga handlingen att generalisera och igen utmåla mig för något jag inte är. Det Maria, är något jag aldrig kan förlåta och om det gör mig till näthatare så är det nog så att ditt resonemang gör mig till det och det är jag stolt över. Hur mycket jag än inte är något, så är jag nämligen hellre en näthatare som väljer det fria ordet för att argumentera och göra min röst hörd, än att bli en lydig slav under dina totalitära tankar som bara leder till allt mer elände i ett samhälle som redan har präglats av än mer avart.
Pingback: KESÄN SALDO – tasa-arvon epätasa-arvoinen maailma | Simpanssifilosofiaa