Hillevi Ganetz. Foto: Staffan Claesson
SvD verkar vara nästa i raden av dags- och kvällstidningarna att fullständigt falla in i den feministiskt anstrukna journalismens fåra. Ett antal artiklar på senare tid tyder på detta och i dagens tidning finns en recension av genusvetaren Hillevi Ganetz bok Naturlikt. Människor, Djur och Växter i SVT:s Naturmagasin.
Bortsett från att recensenten Fredrik Sjöberg ”inte står ut med naturprogram” intar han en fullständigt okritisk hållning gentemot genusvetenskapen och Ganetz:
”Ganetz har gått i närstrid med ett statistiskt urval av de naturmagasin som har sänts i SVT under det senaste halvseklet. ”I naturen med Nils Dahlbeck”, ”Naturväktarna”, ”Korsnäsgården”, ”Fälteko”, ”Naturtimmen”, ”Mitt i naturen” och allt vad de nu har hetat. Det hon ser och hör (till och med musiken) ges därpå en förklaring ur ett akademiskt väl underbyggt genusperspektiv.”
Vad skulle detta akademiskt väl underbyggda genusperspektiv bestå av? Jag har hittills inte hittat mycket i den sk genusvetenskapen som ens borde kallas för vetenskap.
”Hillevi Ganetz är en skarpögd analytiker. ”Naturlikt” ger goda inblickar i den föränderliga natursyn som präglat SVT:s naturmagasin, och den belyser utan politiska övertoner hur dessa program har speglat och befäst vad som länge var ett ostört hörn av männens värld.”
Utan politiska övertoner?? Har Sjöberg fullständigt missat att hela den sk genusvetenskapen baserar sig på feministisk ideologi?
”Dessvärre är ”Naturlikt” avfattad på en prosa som bitvis påminner om en ansökan till något referenshungrigt forskningsråd. Och visst, akademiker skriver väl mest sådant nuförtiden, men det är ändå trist. Ämnet är angeläget och forskningen är det inget fel på. Bara stilen stör.
Min mamma, till exempel, som verkligen minns killarna på Korsnäsgården, hon skulle inte komma längre än till sidan 10. Där skulle hon stava sig igenom uttrycket ”extratextuella diskurser”. En gång, två gånger. Sedan skulle hon gå och dricka kaffe istället.”
En viss sorts akademiker ”skriver väl mest sådant nuförtiden”; t ex genusvetare som försöker maskera obefintlig vetenskaplighet bakom massor av skitnödigt pompös akademisk rappakalja. Som exempelvis ”extratextuella diskurser”.
”Vilket är synd. Hon om någon skulle vara betjänt av Hillevi Ganetz träffsäkra förklaring av hur det kan komma sig att nästan alla så kallade tittarfilmer i tv:s naturmagasin är inskickade av män. Grejen är att filmkameran, till skillnad från dammsugaren, sedan länge är en manligt kodad apparat.”
Vilken tur att vi har genusvetare som förklarar hur saker och ting ligger till och kodar allehanda ting åt oss. Hur skulle jag t ex annars veta att jag ”gör man” så fort jag rör en filmkamera? Var finns förresten den årliga katalogen där allt finns listat så att man vet vad man gör för kön, jag efterlyste den redan länge sedan…? Som vi ju vet sedan tidigare så är ju kvinnor och män exakt likadana i grunden, innan den förvrängande socialiseringen sätter igång. Kön är en social konstruktion. Allt enligt genusvetenskapen. Just därför är det jätteviktigt att koda in allt från bestick och beteenden till yrken i olika genus. Dessutom får de manligt kodade sakerna högre värde än de kvinnligt kodade sakerna, allt enligt kreativ, marxistisk teori inympad i nämnda vetenskap.
Den ”klassiska” artikel som Sjöberg i refererar till i recensionen finns att läsa här.
Ganetz är professor i media och kommunikation, men jag antar att det är den genusvetenskapliga inriktningen som även gör henne till expert på zoologi:
”- Visst är det en verklig natur som syns på alla bilder, men olika scener klipps ihop för att passa ett västerländskt sätt att betrakta djuren och deras liv. Nästan alltid handlar det om vår kulturs syn på sexualitet och genus som tittarna utan att tänka på det får ta del av.
I naturen förekommer homosexuella relationer och det är inte alltid som djurhonan tar hand om sina ungar. Men detta är tabu att skildra, enligt Hillevi Ganetz.
Hon anser att naturfilmerna bidrar till att befästa könsroller och rådande moralvärderingar i samhället.
– De här filmerna är till exempel ofta inriktade på kärnfamiljen som norm. Djuren skildras i termer av mamma-pappa-barn. Och pappan, hanen, är ofta den överordnade.”
Till skillnad mot den genusvetenskapliga världen, där könet är en social konstruktion, så är ju de arma djuren utlämnade åt det biologiska könet för att t ex fortplanta sig. I naturen är mamma-pappa-barn fortfarande ett rätt gångbart recept på fortplantning och vidarebefordran av gener.
”Skildringarna av lejonen på de afrikanska savannerna visar detta tydligt, fortsätter Hillevi Ganetz.
– En lejonfamilj lever ihop under lång tid och kan bestå av upp emot tolv medlemmar. Den kallas då en flock. Men en älgko och en älgkalv som vandrar tillsammans under ett år betraktas som en familj.
– Visst kan det kännas märkligt att kalla en flock lejon för en familj, men jag ser ett värde i att utmana gängse föreställningar om vad som är en familj och hur den lever.”
Ganetz vill alltså använda lejonens levnadssätt som propaganda för ett nytt familjebegrepp. Intressant. Undrar om lejonhannarnas benägenhet att bita ihjäl andra hannars ungar för att säkra sig om de egna genernas fortplantning kan tjäna som en modell också? Över huvudtaget ska man, enligt mig, akta sig för att hämta exempel från djurens värld för att propagera för vad det än må vara för modeller för den mänskliga samvaron. De bevisar kort och gott ingenting. Det är lika ”naturligt” med kärnfamilj som med gruppvåldtäkter om man konsulterar naturen.
”- I en film har två lejonhonor sex med varandra. Speakerrösten framhåller att den ena honan är brunstig och att hon ger sig på den yngre honan eftersom det inte finns någon hane i närheten. Är det så vi ska tolka lesbiska kvinnor också, som att de har sex tillsammans därför att det saknas män?
– Djur har lust men den skildras sällan och ses då som något icke naturligt. Precis som kvinnans lust förnekades av männen under århundraden.”
Har lejon sex för njutnings skull enbart? Jag vet inte svaret på frågan, men Ganetz vet. Sjöberg kanske också vet, han är till min stora förvåning även biolog. Men som så många gånger när det gäller genusvetenskap går den sk normkritiken ut på att enbart införa en annan norm.
Jäklar! Min hustru brukar lyssna på P1:s Naturmorgon. Undrar om hon märkt att hon gett sig in på ett område som är ”ett ostört hörn av männens värld”. Vilka mörka krafter har hon i och med det utmanat? Hur ska jag göra som ansvarskännande medborgare? Kontakta en genusvetare?
Ja, du bör genast kontakta en genusvetare som kan förklara för din fru att naturprogram är manligt kodade och berätta om vilka slags genusglasögon…hmmm, eller genusöronpluggar hon bör använda. Annars vet man inte vad som kan hända. Hon kan i värsta fall få höra icke-genuscertifierade berättelser från naturen.
En sak kan man ge henne lite rätt i, den Disneyfierade beskrivningen av naturen förr, men jag uppfattar att det är annorlunda idag. Idag beskrivs homosexualitet och annat i djurvärlden, tydligen dock på fel sätt. Intressant att hon vill införa lejonflocken i familjebegreppet. Ska även annat lejonbeteende tas upp som råmodell? Honorna jagar medar lejonhannen lever på deras arbete? För att förhindra att den nya hannen biter ihjäl ungarna parar sig honorna med andra hannar (de nästa på tur) så de tror att det är deras barn. De kallas vetenskapligt för ”sneaky fuckers” (Säkert också manligt genuskodat). Detta går att läsa i populärvetenskaplig litteratur så om hon skriver om lejon i vetenskapliga termer bör hon veta detta. Konkurrens med sädesvätska som hindrar andras spermier att nå äggen är överkurs.
Hur är det med älgkon och kalven som kallas familj, är det inte ett tillräckligt ifrågasättande av kärnfamiljen? Man skulle kunna tro hon valde ut exempel för att få klaga och negligera saker som skulle tolkas som ”bra” dvs att hon inte har ett case.
AV (Biolog m inriktning zooekologi och biologilärare)
Ja, jag kan tänka mig att äldre naturfilmer var mera ”disneyfierade” och så långt allt väl, men när Ganetz ger sig på att förklara hur dagens naturfilmer ska framställa djurliv vill hon ju bara införa en utvidgad mänsklig norm på djuren, inte att djurfilmerna ska beskriva djurliv på djurens villkor. Visst förekommer mänsklig projicering på djur, men Ganetz kritiserar ju inte det i sig, bara att det är fel slags mänsklig norm som projiceras. Det kan man ifrågasätta värdet av.
Ja, jag tänkte också på ensamstående älgen där, det borde väl vara ett ypperligt exempel för Ganetz resonemang.
Jag läste för ett tag sedan om en erkänd expert på myror som reflekterade över marxismen och utbrast ”Intressant teori, men fel art!”.
Det intressanta med dessa genusbiologer är att de är påfallande selektiva. Precis som du skriver talas det inte lejonhannar som har ihjäl andra hannars avkomma. Inte heller talas det särskilt mycket om valrossarna där en brölande alfahanne är omgiven av tiotals beundrande honor medan andra hannar förblir marginaliserade. Det här påminner ju ändå ganska mycket om feministernas agerande….
För övrigt har jag slutat betala för SvD (och DN ) uttryckligen p.g.a. att de innehåller så mycket röta. Jag köper inte heller frukter i färdigpackade påsar om erfarenheten visar att flera frukter är ruttna.
Det börjar luta sig åt det hållet för dig med, men jag måste ju läsa skräpet för att kunna blogga om galenskaperna… :)
Imponerande genomgång, Susanna! Det är så smärtsamt dumt detta som försiggår dag ut och dag in i dagspressen att man bara måste reagera!
Igår fanns en uppsjö av artiklar som kunde ha kommenterats, men jag nöjde mig med denna, som enligt mig tog priset i genusgalenskap. Ganetz är professor på Stockholms universitet.
Ur den klassiska artikeln:
Vet Ganetz detta genom egna studier av lejon på nära håll, eller har hon möjligen lärt sig det från… naturfilmer?
I alla fall jag har förstått från naturfilmerna att lejonhonan är en betydligt bättre jägare än hannen, som dels syns för tydligt och dels är för tung för att kunna jaga ikapp kvicka bytesdjur. Jag har själv inte varit på savannen för att kontrollera om det var riktigt.
Men du vet att som genusvetare blir man automatiskt expert på det mesta, även zoologi och hur djur bäst ska framställas på film. ;)
Men vad f… Vad är det som händer i Sverige egentligen? Det verkar som om bägge på något sätt har en ganska förvanskad syn på naturen och djur. Det kanske är så att när både författaren och recensenten går ut i naturen så går de ut i en park i en storstad. Visst det är natur där också men det finns en så mycket större natur också…
Djur har homosexuella relationer… Har djur en relation överhuvudtaget på något sätt med det som VI avser med ordet?
En annan intressant sak som står i DN-artikeln är
”En iakttagelse hon säger sig ha gjort under granskningen är att vita människor så ofta lyser med sin frånvaro i naturfilmer.
– Svarta människor däremot förekommer som guider, som jägare eller som exotiska inslag. I en mening jämställs de med naturen. Vita röster däremot tillåts lotsa tittarna genom filmerna och placera in det som sker i vårt kulturella mönster.”
Så fick hon in en stark antydan om att vita är ärkerasister också. Så ovanligt…
Nu är det ju så att vi gärna vill se filmer som INTE handlar om det vi har runt knuten utan något annat och exotiskt vilket då också innebär att människorna som är med i filmerna som t ex guider kommer just från området där det exotiska ska filmas. Om afrikaner vill se exotiska naturfilmer så kanske de drar till Sverige och filmar och då kan jag nog ta gift på att det INTE kommer att vara så många svarta som guider, jägare eller exotiska inslag…
Att det finns märkliga människor vet man ju men det betyder inte att de absolut måste få utrymme i media bara för att de är märkliga… Jag tror att de som resonerar som de gör ändå är disneyfierade på något sätt, de tror förmodligen att rådjur heter Bambi, att harar heter Stampe, att rävar heter Mickel mm. Förmodligen tror de också att ankor har mössa och sjömanskostym…
Hahaha…ja, jag läste det där och tänkte kommentera det också (om afrikaner och andra), men klockan var sen…tack för kommentaren!
Ja, man vill bara ändra på den ”norm” man påstår att naturprogrammen har till ännu en variant av mänsklig norm. Hur vore det om man beskrev djurens beteende på deras villkor, såvida man känner till vad alla beteenden betyder. För djur är t ex sex även en dominanshandling, vilket kanske (som sagt, jag är ingen zoolog) kan vara fallet med honlejonen som har sex.
Det där med kritik av vita eller svarta människor med i naturfilmer är en klassisk härskarteknik, blame you if you do, blame you if you don’t. Om det hade varit en massa vita människor med i naturfilmer från Afrika kan vi vara övertygade om att de hade gjorts i kolonial anda, befäst de vitas härjningar i Afrika och osynliggjort den Afrikanska befolkningen. Om det är svarta med i filmerna är det också fel.
Man kan aldrig göra rätt i deras värld. Men vill hon ha med vita får hon väl hålla sig till filmer av Sir David Attenborough. Han är väl vit nog?
Jag hade exakt dessa tankar i huvudet när jag läste artikeln, sen blev det sent och jag hann/orkade inte få med det. Tack för kommentaren! :)
När det gäller det där med homosexuella relationer bland djur, så skulle det ju kunna finnas en (hemska tanke!) biologisk förklaring.
’Gay gene’ survives through generations as female relatives of homosexual men ’have more babies’
Men det mest anmärkningsvärda med den här kommentaren är förstås att jag över huvud taget intresserar mig för om det skulle kunna finnas en biologisk förklaring (som då möjligen också skulle kunna observeras i djurriket). Det måste vara ett utslag av min patriarkaliska socialisering.
För en genusvetare som Ganetz finns inga biologiska förklaringsmodeller, ty Judith Butler har ju nu förklarat att könet är en social konstruktion. Då måste väl könet även i naturen ses som en social konstruktion, enligt genusvetenskapen? Vilket innebär att djuren konstruerar sina kön precis lika ystert som någonsin den genusteori-impregnerade delen av befolkningen. Det är bara de förtryckande, patriarkala naturfilmarna som vill censurera all denna hbtq-aktivism i naturen och servera oss kärnfamiljspropaganda. Och om nu inte djuren är tillräckligt belästa på postmodernistiska genusteorier så kan vi säkert med okänt antal skattemiljarder inrätta t ex genuskennlar, genusstuterier, genuscertifierade lantbruk, där djuren inte ska pådyvlas dammiga könsnormer om att en ko alltid är en ko. Den kan göra tjur. jag skulle gärna se en tropp genusvetare bege sig ut på savannen till lejonen för att predika sitt evangelium.
”Kände mig behandlad som en idiot, vilket jag väl i och för sig också var, men ändå.”
Vad skall man säga? Har inte tidningarnas kulturredaktion någon redaktör som kan lära författarna hur man skriver en recension och resolut stryka sådant här skräp?
Varför måste skribenterna ägna stort spaltutrymme åt egofixerat bladder som ingen läsare är intresserad av. Varför skriva en bokrecension om ett sådant ämne när man deklarerat att man varken ”står ut med naturprogram” eller ”ens har någon tv”?
Jag tycker också att det är märkligt, men jag antar att det är i linje med det moderna koketterandet angående ens egen obildning. Aase Berg hatar teater, Jessica Gedin har inte läst Lagerlöf och så vidare. Just den där meningen låter dessutom som klippt ur en skoluppsats i sjunde klass (på min tid, nu kanske en universitetsuppsats…).
Jag som trodde kulturskribenterna enbart koketterade med sin okunskap inom naturvetenskap, tydligen är det ett mer generellt fenomen som kanske hänger ihop med avakademiseringen av kulturredaktionerna. Hillevi Ganetz essä från 2010 över ämnet har f.ö. den talande titeln ”Döda djur och vita män”.
http://tvarsnitt.vr.se/tvarsnittjoel/tvarsnitt/huvudmeny/nummer210/essadodadjurochvitamanframstallningenavdjurinaturprogrammen.4.433545e51358811c242b07.html
Här en vetenskaplig term som jag inte hört förr, om än inte riktigt i klass med ”sneaky fuckers”, men ändå: ”handicap advantage”.
(Masquerades: Finding Love Amid the Illusions)
Nu finns det ju förstås fågelarter där honan är mer färggrann och där hannen ruvar. Det har jag sett på naturfilm.
Ja, sånt har jag också sett på naturfilm. Har den patriarkala kontrollapparaten brustit i sin översyn av de naturfilmerna?
The Onion hade för … oj, elva år sedan (nu känner jag mig gammal…) följande artikel:
http://www.theonion.com/articles/study-finds-sexism-rampant-in-nature,130/
Skarpögd analytiker? Hon har en checklista och en ordbok: ”västerländskt, betrakta, kultur, syn på sexualitet och genus, befästa, könsroller, kärnfamiljen, norm, överordnade.”
Litteraturkritik är det lättaste av alla akademiska områden: stäng av hjärnan, sätt i stället in den gällande kritikmodulen och starta munnen. (Populära moduler är ”feministisk – det är mannens fel”, ”postmodern/dekonstruktion – ord ord ord” och ”marxistisk – OMG Kapitalet!1!”.)
Lejon är ju en klassiker inom området ”försök för en gångs skull låta bli att antropomorfisera, det blir bara obehagligt.”
Bland sjöhästar är det hanen som bär äggen. Bland lejon är det honorna som jagar. Finns det en enda femteklassare som inte visste det?
Konstig, när det tydligen är tabu att skildra detta.
Jag kunde inte ha sagt det bättre! :)
För att inte tala om pingvinhanar som ruvar ägg.
Det har jag sett på film…
Pingviner, ja attans, dem glömde jag. Två månader, mitt i vintern.
Medan hustrun är ute och slarvar på antarktisk krog, får man förmoda.
Pingback: Könlösa män som dör på jobbet | Kimhza Bremers Bodega
För det första tycker jag det är värt att nämna att de flesta naturfilmer dramatiserar verkligheten ganska rejält. Få naturfilmer är vetenskapligt korrekta framställningar. De görs lika mycket för att underhålla och locka tittare som för att utbilda. Ibland slår det över till rena fånigheter och inte sällan till ackompangemang av övertydlig musik. Det kan säkert ligga ett korn av sanning i påståendet att djurs sexliv inte är helt objektivt skildrad, att det alltid är ett manligt perspektiv (vad nu det egentligen är) är däremot riktigt svårt att avgöra om man inte är zoolog. Då vill det nämligen till att man känner till alla de skildrade djurarternas egentliga sexliv. Det gör säkerligen inte Hillevi.
Det som däremot intresserar mig mycket är problemet med de homosexuella djuren. Att det varit tabu att skildra homosexuellt beteende bland djur i populärvetenskapliga filmer och böcker tror jag till stor del är ett korrekt påstående även om förhållandena håller på att ändras.
Däremot finns anledning att tvivla på denna påstådda homosexualitet. Forskning och Framsteg hade en stor artikel om detta för några år sedan och trots att de gick ut hårt med påståendet att homosexualitet inte alls är ovanligt i djurvärden så var det en helt annan sak som slog mig efter att ha läst artikeln. Det fanns inga homosexuella djur bland deras exempel. En välvillig tolkning var istället att det möjligen fanns de som var bisexuella. I alla andra fall var djuren heterosexuella men somliga uppvisade då och då homosexuella beteenden. Detta skiljer sig kraftigt från människans homosexualitet som verkligen är just vad ordet betyder sexualitet enbart mellan individer av samma kön. Ändå håller nu myten om de homosexuella djuren på att etableras i media och den är felaktig verklar det som. Ytterst få djur är homosexuella men det finns situationer då de uppvisar homosexuellt beteende. Det är en avgörande skillnad.
Roligt också att påstå att mannen alltid skildras som den överordnade i naturfilmer. Hon har visst missat programmen om kjejsarpingvinen. Om det vore honan som stod på sydpolen och vaktade äggen i 40-50 minusgrader genom polarnatten medan hannen fiskade och åt sig mätt på behagligare breddgradder långt ”hemifrån barn och fru” så hade jag kunnat gå med på det men det råkar visst vara tvärtom. Det är hannen som vaktar äggen. Spindelhanen som blir uppäten av honan, är han också överordnad? De gånger hannar skildras som överordnade handlar det nog ofta om att hannarna hos den djurarten helt enkelt beter sig som överordnade i våra ögon och framförallt i Hillevis ögon. Idén om över/underordning sitter i Hillevis eget huvud mer än någon annan stans. Boken handlar förmodligen mer om henne själv än om vare sig djur eller tv-program.
Lejonexemplet och kärnfamlijens upplösning är rena komiken. I Hillevis ”familj” äter ena pappan upp andra pappors barn. Inte riktigt den familj jag skulle trivas i. Men det ligger helt i den postmoderna genusterrorns logik att upplösa meningen av alla ord så ingenting längre skall gå att definiera. Det finns inga kön, det finns ingen familj, vet i sjutton om det ens finns lejon. De är blott sociala kontruktioner menade att skilja ut ”den andre” från det egna självets överordnade och artismpräglade genusprimat.
Ja, man kan undra om det i många fall hos olika djurarter verkligen handlar om homosexualitet, eller om det är uttryck för någonting annat, t ex dominans. Därav min kommentar om honlejonen. Visst pågår en projicering av mänskligt beteende på djuren i naturfilmer, men det är ju inte det Hillevi här kritiserar, utan att det projiceras en för henne för snäv, mänsklig norm. Hon vill projicera sina idéer från de genusvetenskapliga kurserna istället.
Näe, efter postmodernismen och särskilt genusvetenskapen kan och får man inte längre vara säker på något. Det är inte ens eftersträvansvärt. Att påstå att det skulle finnas lejon skulle bara vara ett uttryck för ditt patriarkalt förtryckande perspektiv. Vilken beundrandsvärd analys i sista meningen, högsta betyg på valfri genuskurs.