Rättning i leden.
Bengt Ohlsson skrev nyligen en starkt misandrisk krönika som jag bloggade om här. I DN finns idag en ny krönika, som kanske kan sägas vara skriven i direkt motsatt anda än den förra. Som i sin tur var skriven i helt motsatt anda än de berömda ”Benke kommer ut som höger”-krönikan.
”Nej, nu spyr jag på hudfärg. Min egen och andras. Jag spyr på ras, kön, klass och etnicitet. Jag spyr på genus, anus, karius och baktus. Jag spyr på heteronormativitet och könsmaktsordning och jag spyr på hbtq, w, e, r, t, y, u, i, o, p. Jag spyr på gubblem, fittstim och snigelspår. Jag spyr på strukturer och sociala konstruktioner och jag spyr på ”andra” som verb.
Framför allt spyr jag på alla snipiga felfinnare som tagit över offentligheten och mullrar omkring i sina pansarbilar med en skarpladdad twitterpöbel i vardera fickan och syr in alla som råkar fumla med bokstavskombinationerna eller glömmer någon Utsatt Grupp i en uppräkning.
De lever på rädsla, och ger sig inte förrän du blivit så rädd för att göra fel att du sitter stel som en fiskpinne och kniper ihop läpparna och tänker att det är bäst att låta någon annan bestämma samtalsämnena för om jag gör det blir det bara fel. Kanske räcker det om jag flinar instämmande på de förhoppningsvis rätta ställena?
Rädslan är både deras berusningsmedel och dessutom en lysande affärsidé. För vi ger dem gladeligen chefsposter och spaltmeter så att de får tolka den skrämmande främmande verkligheten åt oss. För om vi gör det själva blir det bara fel.
Men att göra fel är att vara människa. Utopin om ett samhälle där alla gör rätt och säger rätt är lika välmenande som den är livsfarlig.
Till alla som frestas att ansluta sig till segerhennarna vill jag säga: stå emot. Det kommer alltid att finnas folk som gör fel, säger fel, tänker fel. Låt dem hållas. Visst, det kan vara härligt att stå i en samstämd folkmassa och se någon hissas upp i lyktstolpen. Men nästa gång är det din tur.”
Det är uppiggande läsning, men jag vänder mig lite emot att det skulle finnas ett ”rätt” sätt att tänka och tänker man inte så, tänker man fel. Flera ”rätta” sätt att tänka existerar och ska existera samtidigt, det är i friktionen dem emellan som utvecklingen förs framåt och utvecklingen finslipas. Vad mig anbelangar handlar det aldrig om att hitta ett ”rätt”, den som tror det har en kraftig fallenhet åt fanatism.
Men att begå fel är förstås mänskligt. Det är för övrigt också en bra väg till utveckling.
Inget revolutionerande kanske, men väldigt vackert uttryckt! Jag hoppas att den nya Benke stannar kvar.
Ja, vi får väl se vartåt det barkar…
Jag gillar nya Bengt bättre än förra Bengt… Så om Antibengt (förra) slås ihop med Bengt (Nya? Bengt), vad blir det kvar då? Ett svart hål?
Haha ja, den som lever får se… :)
DN har en liten sejour på plussidan just nu. Minns jag helt fel, eller hade inte Lena Andersson också en riktigt bra kolumn för ett par dagar sen?
Glad Påsk på dig Susanna!
Pingback: Allt är förlåtet, Bengt Ohlsson! | Kimhza Bremers Bodega
Ja, det är en lysande krönika BO har skrivit. Men jag tillhör dem som inte blev så värst upprörd efter hans förra krönika – eftersom jag känner den gode Benke. Du Susanna och många andra här läser honom med lite för stränga ögon. Ãr det någon som får generalisera utan att man behöver bli så upprörd så är det väl satirmästaren Benke.
Det är inte alltid alldeles lätt att se att det handlar om satir när den gode Bengt är i farten, men jag har ofta uppskattat hans krönikor. Den första krönikan som jag blev något frågande till var när han målade upp en bild av oss södertäljebor som kulturellt efterblivna (eftersom bara tre hålögda besökare kom för att höra honom tala här) och rasister (eftersom en personal på biblioteket hade nämnt att det kunde finnas problem behäftade med en stor invandring koncentrerad till få orter), ungefär. Det kändes väl så där att bli sparkad på från Söderns höjder. Men som sagt, han har ofta skrivit bra och träffande saker också.
Du får förklara för mig … generaliseringar utan att behöva bli upprörd = satir ? Satir handlar om humor……
Snarare såhär i efterhand (och som alternativ efterhandskonstruktion) , så bidde det en klockren grotesk av den första artikeln. B.O. skrev.
Jag tog inte Bengt Ohlssons lågvattenmärke så hårt. Den här killen gillar jag.
Ja, hårt och hårt, men det var rätt opåkallat i dessa mansmobbartider tyckte jag…men vem vet, han kanske håller på med något konstprojekt?
” han kanske håller på med något konstprojekt? ”
Förvisso.
Men den lär bli utan satir lol
Antagligen.