Sarah Maples konst(?)
Kimhza Bremers inlägg idag beskriver på ett ypperligt sätt varför kritik mot den moderna feminismen är elementärt. Både den moderna feminismen, dess anförare på olika maktpositioner samt den akademiska grenen, genusvetenskapen, borde genomlysas grundligt. En konsekvensbeskrivning borde upprättas för varje sektor i samhället där genusvetenskapliga idéer fått genomslag och där feministiskt ”jämställdhetsarbete” bedrivs. Vad får de implementerade teorierna och den förda politiken för konsekvenser, för män och för kvinnor, pojkar och flickor? Konsekvensbeskrivningen borde utföras av tvärdisciplinära kompetenser och under inga omständigheter av genusvetare. En utopi och en omöjlighet, men man kan alltid drömma…
Så borde det vara. Tyvärr lär det inte ske. Vi lär få göra jobbet gratis. Men det har kanske en viss terapeutisk effekt om man ska se något positivt i det. Kanske gör vi även någon skillnad i slutändan.
Ja, jag hoppas det. Vi får fortsätta stånga pannorna blodiga…
Åh, vet du vad! Jag hade precis tänkt lägga upp detta inlägg på min facebook-sida, men kände att jag inte orkar ha alla kollegor på mig med sina syrliga kommentarer. Men så bra! Det tycks som om den nya plakatkonsten är här.
Ja, det verkar onekligen så. Men vad är nytt och fräscht med budskapet?
Anna: Du kan ju alltid försöka leda in dina FB-vänner hit så tar vi diskussionen med dem också.
Sarah Maple ger mig inspiration att börja studera anusvetenskap
Anusvetenskapen, den hittills okända baksidan av genusvetenskapen? :)
Herregud, menar du att man på ett vetenskapligt sätt skall analysera genusvetenskapen ? Vilka härskartekniker och strukturer du försvarar :-) Om jag känner att jag har rätt så har jag det och du är en hatare om du ifrågasätter det ;-).
Ja, jag vet. Det måste vara en yrkesskada att alltid vilja leta efter rationella och vetenskapliga förklaringar. Jag måste kanske gå någon genusvetenskaplig kurs för att lära mig känna och tycka fram sanningar och att lära mig vikten av att följa rätt guru. :)
Budskapet är väl inte nytt och fräscht precis, men om 70-talet anses som en tidpunkt i historien då den politiska konsten blev plakatmässig, kan man säga att det här är den ”nya” plakatkonsten.
Lite off-topic men Gudrun Schyman skrev en debattartikel idag som natuligtvis hyllats enormt på journalistnästet twitter (har inte sett en enda kritisk kommentar ännu), men det som skiner igenom är hur maktfullkomlig hon verkar. Något som våra journalister som ju ska vara demokratins försvarare inte verkar bry sig ett dyft om.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16425121.ab
Det är framförallt 2 citat som visar på bristande respekt för deomkrati hos Schyman:
Jag tror att vi måste börja ta politiken på lite större allvar. Att som vår nya jämställdhetsminister kalla sig feminist utan att våga gå från ord till handling, exempelvis i föräldraförsäkringsfrågan, urholkar ordets betydelse.
Regeringen ska alltså införa tvångsdelad föräldraförsäkring trots att regeringen inte gått till val på det och trots att alla opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna är emot? Vad betyder folkets vilja för Gudrun Schyman egentligen?
Vi ska politisera frågor som andra menar är privata, tala om makt och struktur när andra talar om ”fria val för individen”.
Som sagt, fria val för individen är bara i vägen eftersom folk då väljer fel. Istället ska medborgarnas privatliv politiseras. Att politisera det privata livet är ett kännetecken för totalitära ideologier. Dit har den svenska feminismen utvecklats nu.
Det är fan skrämmande. Det går inte att blunda längre. Det könsneutrala 50/50 samhället ska tvingas fram eftersom vi vanliga människor inte går med på det frivilligt.
Som all annan vänsterretorik går även Schymans ut på att människors fria vilja och val är något negativt och något som är av ondo, bäst att staten (helst styrd av radikalfeministisk ideologi) ordnar livet till det bästa för medborgarna. Många vackra ord om ditten och datten, men hur ser hennes konkreta politik ut, vad menar hon med att löneskillnader beror ”ett patriarkalt tänkande i den svenska modellen”? Kommunistiska experiment brukar visserligen leda till lika usel levnadsstandard och lika stor ofrihet solidariskt för alla i den stora massan, medan de stora ledarna brukat leva i lyx och överflöd. Det kanske är rättvist för Schyman?
Fel fel fel, motsatsen till feminism heter inte ”rövhål”. Det heter ”tänkande granskande och kritiska människor”. För där feminism är en ideologi som lockar människor som vare sig vill eller kan betrakta något kritiskt, kan antifeminister se just detta. Där feministerna inte kan se felen i sina egna teorier kan antifeministerna göra desto mer och där feministerna inte kan se hur de faktiskt är en del av en förtryckarkultur kan antifeministerna vittna om hur det känns att bli förtryckta. Allt är med andra ord helt i motsats till vad feminister säger, sanning är lögn och lögn är sanning. Ifrågasätt och du blir genast påhoppad, argumentera och du blir genast hånad osv. Feminister är de näthatare de själva pratar om för att visa hur upp och ner allting är. Feminism är helt enkelt vår tids förtryckarideologi mycket lik många av de totalitära ideologier som är deras bas, ränderna går inte ur.
Så sant, så sant. Tvärtomspråket påminner om Orwells 1984, som vi har konstaterat i olika fora redan tidigare.