Sengul Alp i mitten. Foto: Jonas Eriksson/DN
I dagens DN berättas om Sengul Alp som har startat ett företag inriktat på hemtjänst. Hon hoppas att hon ska kunna utöka verksamheten till andra slags hushållsnära tjänster som snöskottning och matlagning i framtiden. Än så länge har hon inte lyckats bli upphandlad av någon kommun för att få möjlighet att utföra de tjänster hennes företag erbjuder. Problemet i välfärdssektorn är ju just detta, det handlar i slutändan om skattefinansierad verksamhet som alla ska ha rätt till. hur någon kan tycka att det är konstigt att lönerna för de stora grupperna av anställda inom en verksamhet vars tjänst/produkt anses som mänsklig rättighet är låga är en gåta. Samtidigt är rätt till omvårdnad och sjukvård någonting som ett civiliserat samhälle ska erbjuda. Det är här som dilemmat finns: hur finansiera en ökad efterfrågan och ett ökat behov av vård och omsorg med gemensamma pengar och samtidigt ”uppvärdera” sk kvinnoyrken? Privata pengar borde kunna komma in i högre utsträckning. Hur detta skulle kunna lösas i praktiken har jag inget heltäckande svar på, men det är en frågeställning värd att fundera på.
Det är det här slags initiativ och företagsamhet jag skulle vilja se mer av inom den här sektorn. Kvinnor som tar kontrollen över den verksamhet och det område de vill arbeta inom istället för att låta sig slussas in i den offentliga sektorn med dess erkänt usla arbetsförhållanden.
Tack för att du belyser det så fint! Tack också för en bra blogg på intellektuell nivå!
Tack själv och lycka till med företaget, jag hoppas verkligen att det går bra för dig!
Tusen tack, jag önskar dig detsamman i livet. Tittar in snart igen för trevlig läsning.
Tack, du är så välkommen!