Foto: Elis Hoffman
…att Maria Sveland nu faktiskt kritiseras i en artikel i DN Kultur. Tydligen är inte ämnet Sveland färdigbehandlat. Artikeln är skriven av Lidija Braicovic, en annan feminist. Nu är inte det här den första eller enda kritiska artikeln som skrivits om Sveland efter publiceringen av hennes bok Hatet, men det är den första i DN Kultur. Härmed är det alltså noterat att Sveland kritiserats i DN Kultur.
Bra sammanfattning av Cirkus Sveland sedan boklanseringen hos Medborgarperspektiv
De andra, kritiska artiklarna:
Ann-Charlott Altstadt
Johan Hakelius
Annika Borg
Evin Rubar
Tillägg:
Nina Lekander
Kristian Ekenberg
Om Susanna Holmén Waris
Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i
böcker,
feminism,
jämställdhet,
journalistik,
kultur,
medier,
Okategoriserade,
politik,
religion och har märkts med etiketterna
feminism,
genus,
hatet,
lidija braicovic,
maria sveland. Bokmärk
permalänken.
Bra att du lyfter det. Noterar ändå att det är en polemik inom en feministisk diskurs. Då är det också OK för DN att hålla kommentarsfältet öppet. Det handlar ju om på vilket sätt man som feminist kan vara radikal och ”rätt” och föra ”kampen” vidare. För i slutändan är det endast det som är viktigt – ATT den feministiska kampen förs vidare. Samtidigt känner jag mig nära många av de invandrade feministerna, vi delar i princip världssyn (precis som jag delar världssyn med Pussy Riot och de Ukrainska feministerna). Är övertygad om att den värdegrund vi står för ligger mycket nära dessa feminister. Och att de befinner sig mycket långt från den svenska elitfeminismens idéer (även om den senare naturligtvis vill skapa en bild av motsatsen).
Exakt. Tack för utfyllnaden, det var ungefär det jag tänkte när jag skrev att Sveland kritiseras av en annan feminist. jag har också funderat kring hur otympligt det är att kritisera ”feminism”, eftersom den rymmer så oändligt många tolkningar. jag skulle vilja ha ett bra samlingsbegrepp på den feminism jag upplever som den rådande inom mediaeliten och som återfinns i praktiken genom genusvetenskapen med 50/50-idealet (som härstammar från tesen om könet som social konstruktion).
Den mest lättdefinierade formen är statsfeminismen, dvs. feminism som den kommer till uttryck i lagstiftning, myndigheters riktlinjer och policydokument. Man skulle kanske även kan inräkna tjänstemäns felsteg som bara accepteras i feministisk riktning men aldrig i jämställd riktning som en annan del av statsfeminismen (typ Filminsitutets direktörs uttalanden om gubbslem).
Tack! Ja det är en användbar definition. Hur skulle du vilja definiera den feminism som kommer i uttryck på kultursidorna till exempel? (Fast nu börjar det ju krackelera, många tongivande feminister är i luven på varandra efter Svelands bok…)
Radikalfeminism är det vedertagna begreppet för den inriktning som utgår från könsmaktsdoktrinen, även om det som i mitt tycke kännetecknar den svelandska varianten varken är radikaliteten eller feminismen utan snarare dogmatismen. Andra epitet är t.ex. champagnefeminism och södermalmsmarxism. Notera att flera så kallade liberala feminister (t.ex jämställdhetsministern) är svårt anstuckna av könsmaktsdogmat, medan 90-talets feministikon Nina Björk numer snarare är en tillväxtkritisk utopisk socialist.
Tack, bra begrepp allihopa.
Kritik i DN? Trots ev vänskapliga band mellan Sveland och Herlitz?
Du har glömt Nina Lekander i Expressen
http://www.expressen.se/kultur/a-ena-sidan/
och
Kristian Ekenberg i Arbetarbladet
http://arbetarbladet.se/kultur/litteratur/1.5659785-det-ar-dumt-att-rycka-ur-mikrofonsladden
Innehåller rejält med spö.
Tack tack! Jag visste inte om dem, så tack för länkarna, ska läsa.
Talande citat ur DN-artikeln:
”Sveland tar bara in oss i den mån vi stärker hennes teser.”
Hon går helt i linje med genusforskningen med andra ord.