I SvD Näringsliv publiceras idag en artikel som på ett bra sätt illustrerar hur man kan bekräfta (eller vederlägga) vad som helst.
Ur figuren kan utläsas att antalet kvinnor i 19 av Sveriges största börsbolag ökat från 43 (2012) till 48 (2013), en ökning på 11,6 %. Antalet män har under samma tid minskat med två personer från 132 till 130.
Det naturliga vore väl att se detta som en framgång för jämställdheten, särskilt för den som är lagd åt 50/50-hållet, men vad gör Carolina Neurath och Josefin Jakobsson? Jo, de letar med lupp och hittar en detalj att lyfta fram och blåsa upp till krigsrubriker:
”Tunga ägarsfärer som Wallenberg och Industrivärlden väljer hellre in män i styrelserna.”
Ja, för att det är ju just särskilt för att dessa sfärer skulle vilja välja dessa personer eftersom det är män, ingenting annat. De invalda personerna har förstås inte blivit invalda på andra meriter än att de är män, det kan inte vara så att de har den kompetens och erfarenhet som man vill ha in i de aktuella styrelserna. Nej, det är för att de är män.
Här ser vi den gruvliga orättvisan som kvinnor åter utsätts för.
I de båda företagen inom Wallenbergsfären som det refereras till i artikeln, Atlas Copco och Electrolux, har det tillkommit en person i styrelsen och denne person är man. Ingen kvinna har alltså bytts ut, det har bara tillkommit en man. Hu, vilken orättvisa och diskriminering! Visserligen sjunker andelen kvinnor i de båda styrelserna, men jag har svårt att bli upprörd. Hur många kvinnor har den kompetens och erfarenhet som behövs för att sitta i en styrelse för ett företag som sysslar med maskiner för gruvdrift och industriverktyg? hur många kvinnor är intresserade av det här området? Visst, de finns, men de är med all säkerhet inte lika många som männen. (Andelen utexaminerade, kvinnliga ingenjörer är ca 20 – 25 %. Nu. Ser man till hela den verksamma ingenjörskåren är andelen ännu lägre.)
”I de 43 helägda statliga bolagen består styrelserna till 49 procent av kvinnliga ledamöter. I styrelserna för de runt tio bolag där staten har en mindre ägarandel, som Telia Sonera och Nordea, utgör kvinnor 47 procent.”
50/50-idealet är alltså så gott som uppnått inom de statliga och delvis statliga bolagen. Var finns alla löpsedlarna om detta?
Andelen kvinnor i näringslivstoppen stämmer bra med andelen kvinnor bland utexaminerade från Handels, Chalmers och KTH 1970-1990. De kvinnor som når toppen gör det i genomsnitt snabbare än de män som når toppen.
Exakt, det rullar på i den takt som förutsättningarna medger, men det vill inte en del feminister tolerera.
Pingback: Stirra uppåt, sparka nedåt | Kimhza Bremers Bodega
När ska dom välja in dig Susanna? Du har ju åtminstone bättre formella meriter än många av kvoteringsivrarna, även om du valt att jobba på golvet tills nu. :)
Ja, det är just det som är kruxet, jag är inte intresserad av en karriär inom det som jag är utbildad till tyvärr. Min stresskänslighet sätter stopp för det, samt det faktumet att jag vill syssla med konsten nu. :)
Jag satsar på världsherravälde genom bloggandet istället…moahhahaa