Bilden har inget med texten i övrigt att göra, men vad är detta? Pojkmammorna: Därför vill vi helst ha döttrar? Downshifting, nu vill vi arbeta mindre och leva bättre? ”Vi vill helst ha söner”, skulle i dagens Sverige vara fullständigt omöjlig replik och hur ska det då gå med ”löneskillnaden” mellan män och kvinnor? (Jag antar att man menar kvinnor, tidningen verkar rikta sig till dem.) Bild från Aftonbladet.
Ur en artikel i senaste numret av Genusperspektiv:
”Genom att tvingas konkurrera med varandra om statliga anslag ska de svenska
universiteten sporras att öka kvaliteten
på sin forskning. Det är tanken. Enligt
regeringens forskningsproposition som
kom i höstas ska 20 procent av statens
grundfinansiering till universitetens
forskning, det så kallade fakultetsanslaget, i framtiden delas ut i konkurrens. Fördelningen ska ske baserat på
så kallad peer review eller kollegial bedömning. Bedömarna kommer att vara
utländska experter som cirka vart femte
år ska värdera kvaliteten i all forskning
vid svenska universitet och högskolor.
Tidigast 2018 ska systemet tas i bruk.Peer review är en etablerad bedömningsmodell i forskarvärlden, och det
[…] ”– Vi tenderar att överskatta risken
finns också forskning om hur partisk eller opartisk peer review blir i praktiken.
– Man kan skilja på två typer av
partiskhet, säger Lena Gemzöe, docent
i genusvetenskap vid Stockholms universitet, som skrivit rapporten Kollegial
bedömning av vetenskaplig kvalitet en
forskningsöversikt. Dels social partiskhet: att gynna den egna gruppen, baserat på till exempel vänskapsband, kön
eller universitetstillhörighet. Dels kognitiv partiskhet: att favorisera det egna
vetenskapliga perspektivet.”
för social partiskhet och underskatta
risken för kognitiv partiskhet, säger
hon. Särskilt ett tvärvetenskapligt ämne
som genusvetenskap, som också dyker
upp som vetenskapligt perspektiv inom
andra discipliner, riskerar att bli bedömt
på fel premisser. Ju längre från mittfåran
i en disciplin du befinner dig, desto större
risk är det att bedömare tycker att det du
gör inte stämmer med deras definition på
kvalitet, säger Lena Gemzöe.”
Självklart känner man nu oro inom de genusvetenskapliga institutionerna. Tänk om inte omvärlden förstår att uppskatta den särskilda sorts vetenskaplighet som utvecklats inom genusvetenskapen i Sverige? Tänk om inte de utländska experterna kommer att förstå det revolutionerande med att tycka sig fram till en sanning istället för att försöka objektivt studera sin omvärld? Tänk om de inte anser att ideologiproduktion räknas som vetenskap? Hmmm…jag skulle också känna en viss oro om jag hade min försörjning inom en genusvetenskaplig institution.
Men misströsta ej. Till exempel excellenssatsningarna verkar enligt två genusvetare leda till allehanda mörka känslor och passar inte heller kvinnor som inte vill arbeta så mycket (annan artikel i samma nummer):
”Maria Jönsson och Anna Rådström
vid Umeå universitet har båda fått del
av excellenspengar genom lärosätets satsning Challenging gender. Vid Nationella
sekretariatet för genusforsknings g12-
konferens i höstas presenterade de sitt
paper – som tar utgångspunkt i de egna
erfarenheterna – om hur otillräcklighet
och skamkänslor kan väckas av excellensbegreppet.”[…]
”Att känna skam när man skriver en snofsig självpresentation till hemsidan eller
en för tvärsäker ansökan kan vara konstruktivt. Det kan bygga på en insikt om
de egna begränsningarna och att man
inte vet, och inte heller bör veta, vad
man kommer att upptäcka. Skammen
fungerar också som påminnelse om att
det finns olika normsystem och att man
själv hyser motstridiga känslor i förhållande till rådande forskningspolitik.”
Petra Angervall vid Göteborgs universitet anser att:
”– Det gynnar män som kan lägga
mycket tid på sin forskning, som ser till
att befinna sig på rätt ställen och som
kan vara ständigt tillgängliga.I studien urskiljer hon och kollegorna tre grupper: de utvalda, de hemlösa
och de ansvarstagande. De utvalda är
de som tidigt, redan under grundutbildningen, skapar rätt kontakter
och lyfts fram av rätt personer. De väljer sitt forskningsämne strategiskt och
förmår och vill spela det sociala spelet.
Denna grupp består av både män och
kvinnor men står för ett ”gränslöst,
maskulint ideal”, som Petra Angervall
formulerar det. Deras forskningsmässiga åtaganden lämnar litet utrymme
för ansvarstagande på institutionen
och i övriga livet.. Något fler kvinnor än män i studien tillhör gruppen
hemlösa och överväger också bland dem
som säger sig ovilliga att acceptera förväntningarna på strategiska val och en
viss sorts prestationer. Kanske är männen mindre ovilliga för att de ser att de
gynnas av systemets strukturer, menar
Petra Angervall.”[…]
”Många av kvinnorna som intervjuas i
studien uttrycker att de gjort ”fel” val i
sin forskningsinriktning och i vilka uppgifter de tagit på sig och lägger alltså
ansvaret på sig själva.”
Så tokigt! Lägga ansvaret på sig själva när det finns strukturer och patriarkat att skylla på?
Intressant att Genusvetarna anser sig vara långt från ”mittfåran”. Jag undrar hur de definierar mittfåran. Är jagandet efter Higgsbosonen mittfåran? Är avancerad utveckling av kirurgiska metoder mittfåran? Är oändligt pilligt arkeologiskt arbete med att t.ex. rekonstruera gamla lerkrus mittfåran?
Billigt knep av rädda genusvetare att försöka lura läsaren att tro att deras tankar och forskning är särdeles avancerade och annorlunda.
Annorlunda går jag med på och avancerad…kanske i bemärkelsen: avancerade, lägliga bluff-förklaringar?
Den andra forskningen du nämner bedrivs med fördel med traditionella vetensakpliga metoder och utgår från objektiva försök att beskriva omvärlden på ett rationellt sätt. Allt detta är manligt och därmed förkastligt enligt genusvetenskapen. Att ens använda sig av kvantitativa metoder har i vissa sammanhang ansetts som suspekt.
Mera om feministisk vetenskapsteori och kvantitativa metoder:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/08/expertis-pa-vad/
Att de är rädda för krav på peer review och utländsk granskning är nog mindre pga risken för kameralt gynnande, utan helt klart för att deras egen forskning inte håller måttet. Och det förklarar de med att inga andra kan bedöma deras forskning som är sååå speciell och går efter heeelt andra riktlinjer än den gamla patriarkala positivistiska.
Lite kul att ta emot excellenspengar och använda dem till att att beskriva hur jobbigt det är att få excellenspengar. Givetvis med utgångspunkt från sina egna känslor. Snacka om att bita den hand som föder en,men de klarar sig nog undan. Undrar var de fått den publicerat.
Ok, så i gruppen som skaffar sig kontakter redan på grundnivå finns det ungefär lika många kvinnor och män, men den anses maskulin och patriarkal eftersom man anpassar sin forskning till det som passar in i ett existerande forskningsteam vilket ökar chanserna att bli doktorand. Ja, usch vad hemskt att de som hellre forskar om sina intressen får en längre väg. Och vad dumt att man måste lägga ner sin själ i forskningen istället för att dela upp sin tid på allt annat man gillar. Dumma män som inordnar sig i ett sustem och ger järnet för en sak de tror på. En sådan miljö måste ju brytas. Oavsett att det finns gott om kvinnor som konkurrerar på dessa villkor.
Inte utan att man misstänker att det är medelmåttornas och navelskådarnas ursäkter och undanflykter. Det kan ju inte bero på dem själva.
Precis vad jag tror också. Haha, jag reagerade som du, det är rätt roligt att man använder excellenspengarna till att beskriva hur jobbigt det är att få excellenspengar. Jag undrade också lite över var alla dessa artiklar som det är sådan press att skriva fram publiceras? Mig veterligen är svenska genusvetare mycket dåligt representerade med publicerade artiklar i erkända, vetenskapliga tidskrifter. Bo Rothstein beskrev ju detta på ett bra sätt häromåret.
Mycket intressant! Ja, genusvetenskapen har ju inte samma ställning utomlands så då kan det ju bli andra sorters samhällsvetare som kommer in som utländska peer-revieware. Hoppas det blir så, men synd att det dröjer fem år.
Den som väntar på något gott…
Det måste ha kommit som en jättechock för dem att man kan ta ansvar själv! Men det är nog bara en chock för dem som inte själv behövt göra det någon gång antar jag…
Kvinnor ska väl aldrig behöva ta ansvar för sina egna liv…? Det är ju därför patriarkatet och strukturerna finns, för att förklara varför man tjänar så lite och inte sitter i en styrelse till exempel. (Förresten är det oftast alltid någon odefinierad annan som ska sitta i den där styrelsen, själv har man ju valt att bli genusvetare till exempel…)
Teori: Önskan att bara föda döttrar ingår i den nya taktiken att dels utrota män men också att se till att Sverige blir ett låglöneland. Det är inte längre bara arbetsgivare som har identifierat sambandet mellan allt högre lön och allt mindre produktion i Sverige, nej också svensk vänster med socialdemokratin har dragit samma slutsats. Folk tjänar allt mer och producerar allt mindre och detta kan i längden hota vår välfärd. Därför måste lönerna ner, eller så får man lov att piska lite ryggar för att öka produktionen.
genom att se till att det bara föds kvinnor i framtiden kan man uppnå just detta. Tjejer är ju så förfördelade och tjänar ju så mycket mindre i lön att numer är ju tjejer på svältens rand. Kommunal och andra fackförbund som organiserar många kvinnor hjälper gärna till för att förbättra denna statistik genom att påstå att ”man tar striden” för kvinnorna inom vården för att sen hugga dem i ryggen istället. Man kan ju inte ha en ökande lön inom den ”fina” offentliga sektorn, då detta kan stjälpa hela bygget genom att sätta igång en lönespiral. Nej, här måste födas fler tjejer som alla jobbar inom det offentliga och alla är medlemmar i kommunal, då har vi garanterat att skatten kan hållas på rimliga nivåer samtidigt som alla får vård. Hysta gärna in många invandrarkvinnor i denna sektor också. Genom att först göra dem arbetslösa eller oförmögna att få in någon fot på arbetsmarknaden och sedan ge dem ett alternativ, att också de jobba inom den offentliga sektorn, gör man dem för evigt tacksamma mot den ”solidariska” svenska vänstern som nu har dömt dem till att också de bli löneslavar. Sverige är fantastiskt, påstå inget annat.
Den här meningen stod med i den andra som du tar upp (tror jag, jag läste via länk från mailutskick och inte från din länk)
”I den feministiska forskningens tradition önskar hon en fortsatt diskussion om föreställningar om hur forskning ska se ut och vem som är en bra forskare.
– Det finns en risk att idén om det allvetande forskarsubjektet förstärks idag. Vi ser det på flera nivåer. I allt mer slipade CV:n och självpresentationer men också i hur vi utformar forskningsansökningar. Ofta antas vi kunna förutse resultatet av forskningen innan den är gjord, säger Maria Jönsson..”
Är det inte egentligen vad hela deras ide går ut på? Att leta det som bekräftar och slänga resten?
Jo, jag läste det där också. Vem har en idé om ett allvetande forskarsubjekt? Att man inom den traditionella vetenskapen eftersträvar forskarens objektivitet, något som genusvetarna sedan länge förkastat vet vi ju. Har verkligen postulaten som genusvetenskapen baseras på (strukturer, patriarkat, könsmaktsordning) lett till en idé om ”ett allvetande forskarsubjekt”? Eller menar de att en sådan idé skulle finnas även inom andra discipliner? De kanske menar att man som forskare av någon anledning förväntas komma med hypoteser som sedan visar sig vara sanna för det mesta? Men precis som du skriver så är det ju precis det som genusvetenskapen alltid har gått ut på. Finns det t ex någon genusforskning som skulle motsäga existensen av postulaten ovan?
Här kan du även se en punkt som de hade 8 mars filmad
http://service.gu.se/medieteknik/videoproduktion/produktioner/nyheter/webb-tv–vita-krankta-man.cid1161126
Tack för länken, ska kolla!