Igår, när telefonen fortfarande inte fungerade, ringde jag till Telia för sjuttioelfte gången. Efter ett oändligt knattrande kom faktiskt telefonen igång, supporten provringde och det fungerade! Fantastiskt! Det tog bara tre veckor.
Jag beskrev också mina äventyr med överflyttningen till Telia i något förkortad version (människor kan behöva uppehåll för mat emellanåt) och berättade att jag hade blivit lovad kompensation och att jag såg fram emot en sådan efter ett antal hjärtsnörp, rekordnivåer på blodtryck, sprängda ådror i pannan och söndergnisslade tänder (ok, jag dramatiserar lite här). Knatter knatter…knatter knatter…och bredbandet? Kom igång i förra veckan. Tv:n något senare. Telefonen nu. Knatter kantter…vad sägs om att jag drar av x kronor på nästa faktura? Den kommer att bli nollad och du får ett utbetalningskort på resten…
Äntligen talade hon ett språk som jag förstår.
Så jag blev kompenserad och är nu nöjd. Slut på Telia-följetongen (för nu, kanske man ska tillägga på det modernt svengelska viset).
Den här kommentaren skulle egentligen ha hört hemma under inlägget om Lars Berns artikel, men eftersom det redan hunnit flyta en del vatten i Strömmen så tar jag det här.
Problemet med klimatfrågan, liksom med flera andra av de frågor som väcker emotioner, är att den innehåller en kärna av sanning. Det kan inte råda någon större tvekan om att fossila bränslen är ett problem. Den som inte är övertygad om att koldioxiden är ett problem kan däremot säkert hålla med om att Saudi-Arabien och Ryssland är det.
Enbart av försiktighetsskäl (klimatologiska eller politiska) finns det anledning att försöka styra om energisystemet. Emellertid har det gått troll i diskussionen om klimatet och den påminner alltmer om genusfrågan. Faktum är att den tidigare feminismen stod för det liberala samhällets grundvärderingar, dvs. att det alltid är individen som räknas i första hand. De tidiga feministerna hävdade med rätta att även kvinnor är individer, vilket var långt ifrån en självklarhet på den tiden.
Den tredje stora frågan som det gått troll i är förstås invandring. För egen del är jag helt övertygad att ett samhälle öppet för invandring är mer dynamiskt än ett slutet samhälle. Och mera spännande att leva i också. Men av det här följer förstås inte att alla invandrare är helgon och alla svenskar förutom de självutnämnda moralväktarna är rasister.
Men i dagens Sverige kan man bara diskutera i motpoler. Nyanser är inte tillåtna, så en som går längs medelvägen blir obönhörligen tillskriven medlemskap i endera lägret.
Ja, det är märkligt hur feminismen nu gått varvet runt och vill kollektivisera kvinnor igen.
Vi lever i en tid och på en plats där symbolpolitik och -debatt är det gångbara. Den sk mediadramaturgin är säker en bov i detta (också). Polarisering ger bättre rubriker än sansade resonemang och medierna lever på sålda exemplar och antal klick.
Ja, det är märkligt hur feminismen gått varvet runt och nu vill syssla med kollektivisering igen.
Kors.
Tänker på slutet av ”The Blob” där ”The end” efter ett par sekunder förses med ett frågetecken …
Men tänk positivt, skulle det vara!
hahaha