En mycket bra artikel av Annika Borg i dagens SvD (dock håller jag inte med om varje ord): Varför bekräftar Sveland fördomar
En usel recension i DN Kultur (av den nye kritikern i DN Kultur-gänget, Johan Hilton), En smäll i ansiktet på vita kränkta män är rubriken:
När jag läser Borgs artikel slår det mig varför jag blir så provocerad av Sveland. Sveland ser sig som feminist och företrädare för någon slags allmän kvinnlighet, men hennes agenda, sätt att tänka och handla och inte minst hennes förhållande till det motsatta könet kunde inte vara mer främmande för mig. Sveland ska inte dra mig in i sina resonemang om hur ”kvinnor” är förtryckta och behandlas. Hennes erfarenhet, kombinerad med hennes agenda, är inte min erfarenhet eller agenda. Hatet mot Sveland är just hat mot Sveland och hennes åsikter och agerande, inte något allmängiltigt hat mot kvinnor. Självklara saker som jag någonstans vetat om, men plötsligt blev det så uppenbart.
Jag trodde att det fanns en strimma hopp om Dn när Peter Wolodarski blev chefredaktör för DN men han verkar inte vilja eller kunna få tyst på kulturdelens radikalfeministiska ”journalister” och andra tyckare. Kan säga att jag sa upp min prenumeration på DN i november förra året efter C:a 25 års prenumeration. Jag kom fram till att jag inte ville vakna varje dag och läsa om vilken dålig människa jag är eftersom jag är vit, medelålders och heterosexuell. Jag talade även om att anledningen till att jag sa upp prenumerationen var att jag inte hade lust att betala pengar för att bli smutskastad.
Säger samma sak varje gång någon säljare från DN ringer och försöker få mig att prenumerera på DN. Hoppas att flera män och kvinnor säger upp prenumerationen
på DN så att de får ta ekonomiska konsekvenser av sin radikalfeministiska agenda.
Ja, det är rätt att rösta med fötterna. Själv fortsätter jag att prenumerera eftersom jag vill blogga om det som försiggår.
Johan Hiltons text kommer om 25 år fungera som skräckexempel (eller humorexempel) för vår tids genusidioti. Mark my words…
Borg slår verkligen huvudet på spiken vad gäller Sveland. Det jag mest förundras över när det gäller den svenska offerkoftefeminismen är att den är baserad på den kanske mest grundläggande och konservativa könsrollen av alla. Kvinnan som offer och mannen som antingen förövare eller beskyddare. Är det så man vill bekämpa könsrollerna?
Är det något evolutionärt sexuellt som spökar här? Seriöst så måste man börja undra varför Sveland et al gång på gång spelar den här rollen. Jämt ska dom gråta ut över någon skithändelse där dom känner sig jätteförtryckta av de hemska männen och som ett brev på posten dyker en massa manliga feministiska vita riddare upp och ska ta Sveland et al i beskydd. Tinglar det till där nere hos Sveland och de feministiska männen varje gång scenariot upprepar sig? Börjar nästan bli beredd att tro det…
Ingen aning, men det är tragiskt att bevittna. Riddaren, draken och jungfrun, nu i radikalfeministisk tappning?
Apropå Johan Hiltons text så är det ganska tragiskt att Hilton och hans meningsfränder så ihärdigt vägrar inse att den ”manliga konkurrensmentaliteten” trots sina avigsidor faktiskt är anledningen till att Johan Hilton överhuvudtaget kan sprida sina paranoida fantasier via tryckta tidningar och digitala medier.
Ibland önskar jag att det fanns en knapp man kunde trycka på som skulle ta bort all manlig konkurrensmentalitet genom hela historiens gång. Vi skulle förmodligen få återgå till ett hårt liv i hyddor och jakt med spjut men det skulle vara värt bara för att få hånle åt genusfascisterna och säga ”vad var det jag sa” i ansiktet på dom.