Dubbla måttstockar

Igår kunde man i en krönika av Hanna Hellquist läsa om ett Instagram-konto kallat Kvinnohat. Först beskriver hon sin, för tillfället, härligt skyddade tillvaro:

”Jag liksom bygger in mig. Jag känner mig trygg och skyddad. Ingen insyn. Minimal utsikt. Än är det långt till sommarens dagliga dueller med grannar och familj, än är jag herre i mitt eget liv och träffar nästan bara människor som tycker som jag. Det är väldigt skönt på många sätt. Att inget se.”

Och sedan om kontot Kvinnohat, som nu blivit hennes ”bästa kompis”:

”Kvinnohat publicerar dagligen genusvetenskapliga tankenötter, de vrider och vänder på alltifrån modefoto, reklamkampanjer och humorkultur till tvivelaktiga Facebookgrupper och fikarumsjargong. Det mesta verkar de själva leta reda på, men det finns också en hel armé med engagerade följare som tipsar och skickar bilder och länkar.”

Inte helt olikt bloggen Genusnytt alltså, men kanske med skillnaden att Pär Ström på sin blogg tog upp allehanda företeelser, från stort till smått. Något som tydligt märks när Hellquist exemplifierar med detta:

”Personerna bakom kontot ställer alltid relevanta och nyfikna frågor kring innehållet de publicerar. Som när de tar upp den senaste reklamkampanjen för Magnum. Kvinnoläppar färgade efter glassernas olika smaker. ”Vad tycker ni om det här ’sälj-en-grej-med-en-tjej’?” Och så en bild på affischen med en halvöppen kvinnomun i bakgrunden och den potenta glassen som huvudperson. De ställer den helt självklara frågan ”Vad tycker ni om den här typen av sexualiserat bildspråk?” Och så ber de vänligen sina diskussionslystna följare att hålla en god ton i tråden.”

Det är häpnadsväckande vilken tung problematik de här feministiska förkämparna har att tampas med. Om det här är en viktig sak att debattera så borde jämställdheten ha nått hyfsat långt även med feministiska mått mätt…eller?

 Sexistiskt?

Det finns smaklös och sexistisk reklam, flera exempel går att hitta i det här blogginlägget (vars analyser jag lämnar därhän), men glassfärgade kvinnoläppar och ”potent” glasspinne? Give me a brake…snarare en uppvisning i feministiskt snuskig fantasi. Jag tror att vi har årets varmkorvsskandal här.

 Riktigt smaklöst från Duncan Quinn

Min analys om varför bilder som exempelvis Duncan Quinn här ovan förekommer är att det i det allt mer intensifierade mediebruset gäller att skrika riktigt högt för att höras. Det gäller att väcka reaktioner, positiva eller negativa spelar mindre roll, bara man syns. Och i den leken väljer många företag att ta till allehanda tvivelaktiga grepp. Reklam som upplevs som stötande kan i Sverige anmälas till branschens organ för egenkontroll, Reklamombudsmannen

Tillbaka till Instagram-kontot Kvinnohat. Hellquist är djupt imponerad:

”Jag, som själv varje vecka letar febrilt efter nya ämnen att skriva om, är uppriktigt djupt imponerad av kontinuiteten hos personerna bakom Kvinnohat, och att de håller en så hög kvalitet. Det är som om de skulle skriva en jävligt bra krönika – varje dag. Hur gör de? Det krävs mod och kunskap att klä av det vi alla tror oss fatta. Att våga låta bli att skratta åt sexistiska skämt. Att i stället återberätta dem, sätta dem i sitt sammanhang och våga bli förbannad.”

Jag antar att Hellquist inte alls är imponerad av t ex Pär ströms insatser.