Amelia Earhart. Observera att ingen skugga ska falla över de kvinnliga piloterna i inlägget, min kritik gäller enbart DN och tidningens journalistik och agenda.
Jaha. Jag gick upp, kokade kaffe, gjorde i ordning en tallrik müsli och fil, kokade ägg, satte mig ner och öppnade DN. Egentligen behövde jag inte ens öppna den, redan på första sidan möttes jag av det första könspolitiska inslaget om hur svårt det är för kvinnliga piloter, men vilka hjältar de är som följer sin dröm trots männens motstånd. Åter har vi alltså de hemska männen som hindrar kvinnor från det ena och det andra.
I artikeln kan man läsa saker som:
”Att flyga blev en tidig frigörelse för kvinnor – trots många mäns hårda motstånd.”
”Redan i början av 1900-talet hade kvinnor med god ekonomi revolterat genom att till exempel lära sig flyga, köra racerbil och ge sig ut på djärva expeditioner. De drömde om ett äventyrligt liv och ville inte bli instängda i äktenskap där mannen var den som bestämde.
Men kampen för att flyga var inte enkel – motståndet från män som ville behålla kunskapen för sig själva var starkt.”
Om den tidiga flygaren Hedvig Nordvall:
”Under flera år arbetade Hedvig Nordvall som lärare, kontorist och mekaniker på flygskolan utanför Ystad innan den stängde 1936. Hon lyckades få arbete i Malmö där hon guidade besökare i den stora hangaren på Bulltofta flygplats.
På fritiden tog Hedvig flygcertfikat, men det drogs in redan efter ett år på grund av hennes dåliga syn. Hon fortsatte dock att ”svartflyga”. När andra världskriget bröt ut förändrades allt. Hedvig blev krigsplacerad på Saabs fabrik i Trollhättan – och visade under resten av livet inte något intresse för att flyga igen.”
Vilket monumentalt motstånd mot hennes flygande!
”En annan kvinna som verkligen längtade efter att få lyfta från marken var Elsa Andersson. I början av 1920-talet bröt mot alla manliga normer, och utbildade sig till både pilot och fallskärmshoppare.
Den 30 juni 1920 blev hon Sveriges första kvinna att ta flygcertifikat.
Hon ville även utbilda sig till fallskärmshoppare, men den enda experten i landet på området vägrade att lära kvinnor denna ädla konst.”
Det tycks handla om Raoul Thörnblad, som av okänd anledning inte ville lära kvinnor fallskärmshopp. Andersson åkte istället iväg till Berlin och Otto Heineckes skola och fick undervisning där.
Självklart finns lite fakta med och här kan vi se den skriande avvikelsen från 50/50-normen:
”Det finns en kvinnlig stridspilot i det svenska flygvapnet.
Runt 240 kvinnor i Sverige har flygcertifikat. Det kan jämföras med runt 2200 män, eller tio gånger så många.
Det finns 1718 segelflygare i Sverige – av dem är 55 kvinnor.”
Mera fakta:
”De första kvinnliga piloterna bar en stark frihetslängtan och kände sig ofta instängda i ett samhälle där männen härskade – både i yrkeslivet och i familjelivet. Att flyga blev för många kvinnor både en väg att både fly och att förverkliga sig själv.”
[…]
”Tyskan Amelie Beese blev landets första kvinnliga pilot 1911. Under utbildningen utsattes hennes plan för flera sabotage av manliga kurskamrater. I december tog hon sitt liv i en lägenhet i Berlin.”
Tre kvinnliga piloter porträtteras också och i artikeln om Lena Lindeberg skrivs:
”Så blev hon tillsammans med en norsk pilot på samma företag och de bestämde sig för att söka ett så kallat ”green card” för att kunna stanna kvar i USA. Lena och pojkvännen hade samma meriter, samma utbildning och ansökningarna var ifyllda på samma sätt. Hon fick nej på sin ansökan, han ett okej.
– Om mitt avslag berodde på att jag är kvinna? Jag har aldrig tänkt i de banorna. Även om jag betraktar mig som feminist har jag aldrig velat se mig som ett offer. Vare sig då eller senare i livet, säger hon.”
Lindeberg har själv inte uppfattat den könsdiskriminering som DN menar säkert finns där…
Barbara Silén, en annan av piloterna:
”Har du själv mött några fördomar?
– När jag började flyga i Schweiz menade en lärare att om Gud hade velat att kvinnor skulle flyga så skulle han ha utrustat oss med vingar. Här i Sverige har jag inte stött på något liknande, snarare tycker de flesta att det verkar häftigt att flyga och är nyfikna på vad jag gör.”
Ja, se där, lite fördomar gick allt att vaska fram.
I kulturdelen har Björn Wiman anammat Gunilla Molloys teser om det icke-manliga läsandet:
”En av Gunilla Molloys teser är att skönlitteraturen har en vital roll i en demokrati och att skälet till att pojkar inte läser är en fråga om manlig identitet: ”Om vuxna män inte läser böcker, så kommer inte deras söner att göra det.”
Säkert hade också Dag Hammarskjöld – ekonomen som blev akademiledamot – förstått vad det handlar om. Det är en detalj som ser ut som en tanke att hans bok ”Vägmärken” finns insmugen som kvällslektyr i SVT-serien ”Molanders” – med en man som läsare. Antingen får det ses som en försynt fingervisning om att också haikudikter har en roll att spela i demokratin – eller som en uppmaning till dagens män att sluta göra sig dummare än vad de är.”
Männen är fel, beter sig fel och gör sig dummare än de är alltså.
Till sist hann jag tyvärr kika på Ingegärd Waaranperäs recension av Teater Brunnsgatan Fyras uppsättning av Kawa Zolfagarys Vita kränkta Män. Som väntat är detta en uppsättning helt i DN Kulturs smak. Jag hade inte tänkt att tillägna den någon uppmärksamhet, men det är en orwellsk känsla som infinner sig; krig är fred och kärlek är hat. Antifeminister, Pär Ström, hat och misslyckade loosermän är samma sak, precis som den av Sveland och andra mediafeminister hopsnickrade förklaringsmodellen anger.
”Kawa Zolfagarys bok ”Vita kränkta män” som bygger på hans Facebookgrupp med samma namn, där han samlade manliga näthatares mest ohämmade antifeministiska, antiintellektuella och rasistiska inlägg, har gjorts på scen förut som högläsning. Redan då med stor publik dragningskraft och elak humor. Det är skönt att skratta åt det skrämmande.”
[…]
”Liten, blek, i mörk kostym och med tänderna i oordning är Kauppi inte så olik en av våra mer kända genusdebattörer Pär Ström.”
[…]
”I Figge Norlings regi jobbar Lo Kauppi mycket med glipan mellan den manligt självsäkra fasaden och osäkerheten undertill. Med fumligt ritade kurvor pekar hon ut hur män förtrycks i vårt politiskt korrekta, genomfeministiska samhälle. Statistiken hon citerar från chattinläggen är underbart obesvärad av all verklighet. Skygga blickar på publiken underminerar det auktoritativa tonfallet. Det är infamt roligt.
I denna inramning blir också de mest aggressiva utsagor som projiceras på väggen avklädda och desarmerade. Inuti varje vrålande fitthatare anas en naken oälskad pojke, en som kvinnorna tittar förbi, som aldrig får ligga och som inte törs tala i samtalston utan måste skrika. Helt klart är detta en roande hämnd för alla hotade och skrämda, men det lyckas också bli en beklämmande, lite rörande bild av en massa ensamma, sorgliga män där ute, och av en viss sorts manlighets existentiella kris.”
Japp. All kritik mot feminismen fint pakterat ihop med loosers till män, kryddat med Pär Ström, som den evige hatfiguren för feministerna och alltihopa etiketterat som hat. Jämställdhetsdebatt, någon? Här ska fan inte debatteras, den som vågar ifrågasätta dekretet om könsmaktsordningen ska rullas i tjära, bespottas, hånas och förhoppningsvis tystas för alltid (Rapport från Nordiska Rådet). Inga avvikande åsikter är önskvärda. Män är inte förfördelade för det är kvinnors PRIVILEGIUM att vara det, så håll käften och hacka i dig, ty du är en elak och ond förtryckare (även om du sitter i din ensamma stuga, övergiven av fru och barn och utan arbete).
Tänk ens tanken att en kreddig, liten teater med fina anor sätter upp en pjäs av någon från Avpixlat eller Flashback, trycker ihop allehanda uppkastningar undertecknade ”feminister” och ställer en karikatyrfigur av Maria Sveland på scenen. I uppsättningen målar man upp en bild av misslyckade, fula, manshatande feminister:
”I denna inramning blir också de mest aggressiva utsagor som projiceras på väggen avklädda och desarmerade. Inuti varje vrålande kukhatare anas en naken oälskad flicka, en som männen tittar förbi, som aldrig får ligga och som inte törs tala i samtalston utan måste skrika. Helt klart är detta en roande hämnd för alla hotade och skrämda, men det lyckas också bli en beklämmande, lite rörande bild av en massa ensamma, sorgliga kvinnor där ute, och av en viss sorts kvinnlighetens existentiella kris.”
Men visst nä, det är ju männen som är förtryckare, så då funkar det inte så? Eller? Får jag påminna om att kvinnor i Sverige har alla, samma rättigheter som männen har, samt några till. Lagstiftningsmässigt är det tyvärr faktiskt män som är diskriminerade. Oavsett vad Waaranperä tycker. Sedan har båda könen sina specifika problemområden, något som bland annat Pär Ström ville visa på på sitt tillspetsade sätt, men det är tyvärr inget som intresserar mediafeminismen. Där är man mera intresserad av att hata och håna (vita) män (och gärna göra sig en hacka och sätta sig själv på kartan samtidigt), som nu i denna uppsättning. Eller har jag missat något, på vad sätt främjar en uppsättning som denna någon form av dialog?
Bäst att jag lugnar ner mig nu. Jag övergår till Kalle Anka. Kvalitetskultur i jämförelse.
Fantastiskt bra, Susanna! Det är verkligen vämjeligt, detta som DN Kultur har blivit… Och du redovisar med sådan skärpa! Jag orkar faktiskt inte läsa smörjan längre – jag siktar in mig på annan spaning:-)
Tack! Nej, det är knappt jag orkar läsa eländet och känner faktiskt på riktigt hur blodtrycket rusar varje gång, så det kan inte vara hälsosamt i längden… :) Aha, ser fram emot en ny spaning från dig!
Det här med Lo Kauppis teater och DN Kulturs panegyrik är bara alltför vämjeligt. Inte minst nu när att Pär Ström tystnat borde mobbarna sluta, men nej…
En beklämmande stor del av Sveriges tongivande röster är simpla mobbare och en stor del av befolkningen är deras ynkliga medlöpare.
Tyvärr verkar så vara fallet…
Tänk vad logik kan vara………logisk ibland. Om en man hade satt upp pjäsen ”Småfeta inskränkta kärringar” hade varenda feminist gått kvinna ur huse och troligen skurit halsen av regissören. När däremot samma kvinnor får höra talas om pjäsen ”Vita Kränkta män”, vars syfte är precis detsamma – att håna och förnedra, då ställer sig dessa feminister upp och applåderar lydigt som det kollektiv de är och dessutom utan att ifrågasätta. Att en sida alltså får bära sig väldigt barnsligt åt det är väl en sida av saken, men en annan är att det är kränkande vilket ju i sig är huvudsyftet. Så vad en sida aldrig ens kan tänka på, kan en annan göra och bli hyllade för det i DN. Kanske är detta det yttersta tecknet på hur djupt denna tidning har kört ner i det feministiska träsket och hur trovärdig deras kulturredaktion borde betraktas som i framtiden.
I min bok kallas DN:s hållning för hyckleri, i DN:s kulturredaktions är det numer ett normaltillstånd.
Är du rädd om hälsan avslutar du din prenumeration på Genusnytt…förlåt! DN ska det vara…Kan inte vara bra för varesig blodtryck eller mental hälsa med dylik läsning.
Hälsningar!
Sant, men än så länge känner jag ett slags ansvar för att hålla koll på läget och rapportera om det. Det är nog tyvärr varken hälsosamt eller uppbyggligt för någon av oss, så vi får se hur länge jag orkar (och hur länge läsarna orkar).
Dina läsare orkar länge till, Susanna!
Det är DNs läsare som så småningom kommer bli allt färre och allt mer konforma då personer som kan tänka självständigt och kritisk faller ifrån.
Framtiden tillhör det fria ordet, inte kultursidorna.
Tack, jag får hoppas det och jag hoppas innerligt på det sista du skriver. Så måste det bli.
Tack än en gång för en uppfriskande rapport från träsket! Snälla orka lite till!
Tack själv! Jodå, jag orkar om ni orkar…men jag får kanske skaffa mig en rem att tugga på eller grundlägga med lite valium eller annat… ;)
Teater-recensionen låter som en kandidat till min misandrilista, men jag hittar den inte på nätet. Fanns den bara i papperstidningen?
För övrigt smaklöst att Kauppi sminkar sig till att se ut exakt som Pär Ström och sen kör en massa hånfulla klitcheer som inte alls stämmer in på honom. ’30+ och svendom’, ’bryter ihop på slutet och suger mammas tutte’, WTF?
Ja, smaklöst är bara förnamnet. Recensionen finns i papperstidningen och på DN+, alltså webb-versionen för prenumeranter. vet inte om den kommer att dyka upp senare i ordinarie webb-versionen.
Jag har aldrig prenumererat på DN… men har då och då fått reklam om den. Jag har inte lytt reklamens råd eftersom jag tyckt det räckt med min lokaltidning (Helsingborgs Dagblad), men numera går DN bort helt och hållet. Problemet är att min egen tidnings kulturbilaga går i samma fotspår, även om den radikalfeministiska offensiven under 2011 och 2012 tagit paus (vågar man hoppas på slut?) nu. I början tänkte jag hela tiden: ”Men det kommer väl snart en motdebattör?” Det inträffade aldrig… Jag skulle kunna skippa papperstidningen, men jag är så gammalmodig att jag tycker den är rätt mysig på morgonen…
Gunilla Molloy och Kawa Zolfagarys gör mig mest trött… men det borde man väl inte bli, utan försöka ge motstånd till alla tokerier istället.
Jag har förresten nyss hittat din blogg Susanna… riktigt bra! Den har redan fått en plats bland mina bokmärken!
Tack, vad roligt att du gillar bloggen, välkommen!
Ja, jag är också lite gammaldags på det viset att jag vill ha papperstidning. Jag har nog också tänkt i de där banorna, att det måste snart komma en motdebattör eller en motoffensiv och visst, ibland slinker en och annan kritisk artikel igenom, men inte alls i proportion eller paritet till vad som skrivs tyvärr. Det kanske har skett ändringar i Helsingborgs Dagblads kulturredaktion? Jag hade hoppats på en ändring när Wolodarski blev chefredaktör för DN, men icke, snarare tvärtom.
Ja jo, jag får nog också ta åt mig av kulturelitens dekret angående läsning, skönlitteratur har liksom aldrig varit min grej. Men nog tror jag att jag står mig rätt bra i en debatt gällande t ex demokrati med låt säga MS ;)
Ang uppsättningen så blev jag uppringd av en vän som undrade om jag ville gå. Hon skattade lite förvånat när svarade att jag inte var särskilt intresserad av denna radikalfeministiska högmässa. Tillade att jag för inte så länge sedan varit på ett av deras mindre offentliga manshatande sektmöten där Lo Kauppi gav en mer osminkad bild av uppsättningen än den i morgon-TV häromdagen men tillade att jag i studiesyfte kanske även kunde tänka mig att följa med på detta men att jag behövde tänka på saken :)
Haha, där ser man, du slank in som en katt bland hermelinerna…
Jag har också varit på en del tillställningar på den teatern, jag brukade bli inbjuden av Linda Skugge, men till denna blev jag inte inbjuden. Jag kanske har trillat av listan eller så var det för att det var just denna. Jag tror inte att jag hade kunnat gå, jag tror inte att jag hade pallat hela föreställningen. :)
Några citat från Lars Noréns dagbok (2008):
”Jag tycker att ledarsidorna och ekonomiavdelningen [på DN] är intelligentast medan kulturavdelningen är som en fårflock som nervöst står och väntar på att någon ska tala om för dem vart de ska vända sig. Ibland springer ett och annat får åt fel håll, och då blir det en jävla oreda i flocken.” (2000-09-30)
”Blev upprörd igen när jag tänkte på flockmentaliteten på DN. Jag blir så arg att mitt språk går sönder och jag kan inte artikulera vreden. Därför är det lika bra att låta bli. Men jag blir ursinnig när jag tänker på vilken brist på civilkurage de har, hur lite de sätter sig själva på spel. De har betett sig, bland annat mot mig, som de värsta skolgårdsmobbare”. 2001-03-29
”Jag ska inte ha någon presskonferens. De är så motbjudande så jag vill inte se dem. De är faktiskt ännu vidrigare än jag trodde. De är korkade, snuskiga och de skulle när som helst, utan både kläder och smink, kunna medverka som statister i någon av de amerikanska vildavästernfilmerna som gjordes på fyrtiotalet där pöbeln vrålar ut att någon ska hängas i närmaste träd. Det är samma hysteri. De rusar alla samtidigt åt samma håll, där de tror att ett skadat djur fallit ner på knä och stirrar bedjande på dem. Det är det de vill: få någon att falla på knä och be om ursäkt. I helvete heller. ” 2001-05-27
”I dag läste jag också DN. Förstår inte de som skriver på kultursidorna hur osjälvständiga, fega och välstädade de är? De har ingen privat moral. De har inget minne heller. Jag vet inte om de skäms eller om de har förträngt Alcalá. De låtsas som ingenting, De äcklar mig verkligen. Var är Birgit Munkhammar? De som jag respekterar där, de går sin egen väg, arbetar på egna projekt, som Zaremba, Per Landin.” (2002-03-28)
”Hur mycket skit flyter inte omkring på kulturredaktionerna, hur mycket skit blir inte kultur när det serveras på en kultursida. De måste ha ett jävla trist liv.” (2003-01-31
Ojdå, det var ord och inga visor…
Intressant. Det vore roligt att veta om det är fler kulturskapare och -utövare som känner så här…
Lars Noréns reaktioner kommer sig av att han var måltavla för kulturjournalisterna efter Malexander. Men han är vad jag vet den enda som så utförligt reagerat tillbaka mot journalisterna själva.
Förresten, gissa vad ovan nämnda kritiker, fortfarande verksam, har för öknamn? ”Alla kritiker var där, Varanen, Schwartz, Lars Ring” (2004-03-24)
Neej…vadå? :)
Hej Susanna !
Du triggade mig att göra något som jag har tänkt göra länge.
Nämligen att mejla Peter Wolodarski och fråga hur de tänker med sina artiklar och krönikor som kritiserar och ser ner på oss medelålders,vita, heterosexuella, svenska män. Jag skrev följande till honom:
Hej Peter !
Jag prenumererade på Dn under ungefär 25 års tid. I slutet på förra året
sa jag upp prenumerationen efter som jag tröttnade på att nästan dagligen
bli hånad och föraktad som den medelålders,svenske och heterosexuelle man jag är.Det går nästan inte en dag utan en krönika eller text där man letar efter fel hos oss män,hånar oss eller ger oss en kollektiv skuld för vad ett fåtal män gör. Enligt min uppfattning så är de allra flesta män goda samhällsmedborgare som gör sitt bästa för sig själv, sina närmaste och även för andra i ens omgivning.
Kan säga att jag hade hoppats på att du skulle förändra detta när du tog över ,eftersom jag uppfattar dig som en förnuftig man, men hittills ser jag inget tecken till förändring.
Jag undrar hur ni resonerar kring detta ? Tror du att det är en bra affärside’ att skrämma bort de som förmodligen är en del av era kärnprenumeranter ?
Eller hoppas ni att vi svenska män skall ersättas av feministiska läsare eller
att vi män skall svälja påhoppen och fortsätta prenumerera ?
Kan säga att jag vet ganska många,både män och kvinnor,som har slutat prenumerera på grund av dessa artiklar och krönikor.
Jag tycker att det är synd att Dn har utvecklats i denna riktningen för väldigt mycket av det som står i tidningen är läsvärt och skulle utan tvekan motivera mig till att prenumerera på tidningen.
Skall bli kul att se om och i så fall vad han svarar på detta. Jag återkommer med info om jag får ett svar.
Bra skrivet och så bra att du gjorde det! Vi får se om du får något svar och hur det kan låta, men frågeställningarna är onekligen intressanta. Jag tycker att den här meningslösa och förkastliga mansbashingen har fortsatt alldeles för länge utan några nämnvärda reaktioner i mainstreammedia.
De få gånger jag har mejlat journalister har jag alltid fått åtminstone ett svar och jag tror de flesta försöker föra en konstruktiv dialog. Däremot skulle jag avvakta med att publicera innehållet på annat ställe innan mottagaren har fått chans att svara.
@Erik
Jag såg inget problem med att publicera mitt mejl till Wolodarski eftersom det inte innehåller någon form av personangrepp eller något sådant.Jag sa ju faktiskt upp min prenumeration innan han blev chefredaktör. På den tiden bestämde han inte över innehållet på t.ex kultursidorna som är den värsta delen i tidningen.
Det är glädjande att allt fler röstar med plånboken, dvs säger upp sina prenumerationer. Jag gjorde detsamma med SvD efter deras hatartikel i samband med fars dag i höstas och meddelade dem tydligt om anledningen i ett mejl sm i grova drag följde de tongångar som Pelle” återger här. Vill man ändå ha en uppfattning om hur det fortsättningsvis står till i tidningarna kan man ju läsa t.ex. Susannas blogg (Susanna, vorde det inte dags att fundera på att erbjuda dina läsare en möjlighet att lämna frivilliga bidrag för ditt arbete?)
Ja, jag känner ett ansvar där. Jag får stålsätta mig och plöja igenom DN Kultur för er läsares skull… :)
Jag har funderat på donationerna jag kommer nog att lägga upp någon möjlighet för det.
Din blogg är av så stor betydelse för det vettiga samtalet att du gott och väl kunde fråga efter lite insatser från läsarnas sida, så du inte står ensam med prenumerationskostnaderna :)
Var inte överdrivet blygsam nu, för du är förbaskat bra!
Tackar som bockar. Jag har nu satt upp ett alternativ på bloggens startsida. Man kan donera genom Paypal till e-post-adressen susannavaris@gmail.com. :)
Tänkte bara tipsa om Vetenskapens Värld på SVT
vetenskapsrefaktionen verkar vara den enda som inte är helt genomsyrad av postmodernistiskt genustrams.
Döm om min förvåning när Sveriges Public Service öppet säger att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor och hur olika hormoner påverkar vår personlighet.
http://www.svt.se/vetenskapens-varld/se-program/del-14-24?autostart=true
Uppenbarligen återstår några ljus i mörkret. Ska titta! :)
Pingback: Perukklubben av Pär Ström | Susanna's Crowbar
Pingback: Susanna Varis om Perukklubben av Pär Ström |
Pingback: Per Ströms Nya Bok | Löjesguiden