Prinsessan Dianas begravning. Bild från Time
I dagens DN Kultur finns en sedvanligt förvirrad Malin Ullgren-krönika, där hon behandlar ämnet påbjuden sorg (?) över Margaret Thatchers död. Självklart står den onda och dåliga manligheten bakom även detta:
”Brittiska litteraturvetaren Mary Orr har fällt en hård dom över sorgeyttringarna efter prinsessan Dianas död; i synnerhet över den manligt dominerade begravningen: ”djupt undertryckt psykisk tomhet kan förvandlas till morbid, befängd avgudadyrkan eller nekrofila beteenden” (ur ”Madame Bovary – Representations of the masculine”, 1999, min övers).
”Nekrofila beteenden” är kanske att gå långt, utkastat så där i största allmänhet – men Orrs teori om hur en stor inre tomhet försöker bli till något, genom storvulna, kvasireligiösa sorgeyttringar, är intressant.”
Det tar aldrig slut. Det tar verkligen aldrig slut.
Jag tror att de har sjunkit så oerhört djupt i en könsrasisitisk, kvinnochauvinistisk världsbild så att det bör klassas som masspsykos. Med tiden så kan det kanske bli en sjukdom där föreställningarna som man odlat är en så integrerad del av ens personlighet så att de är centrala för ens livsluft och livskänsla. Endast en professionell avprogrammering skulle hjälpa. Det var ju länge sedan krafter inom feminismen etablerade inställningen att män skulle hållas utanför för att de kvinnliga feministerna i lugn och ro skulle få utveckla sin världsbild oemotsagda. Det är inte första gången i världshistorien som politiska extremister bygger sin retorik på syndabocksfenomenet. Det är sorgligt att se hur gångbart det är.
Bra att du också uppmärksammar Ullgren! Hon har verkligen skrivit några av de värsta och mest utstuderat manshatiska krönikor jag läst.
Ja, hon har vartit med på Crowbar förr…