Allt detta insnöandet i feminism och genusvetenskap för med sig att man ibland lär sig saker. Eller inte. Vissa saker förvirrar snarare än klarlägger. Som postmodernism. Håhhåjjajaa…
Jag hittade en liten trevlig bok, en slags guide i all korthet till postmodernism. Den är mycket intressant men ibland undrar jag vem slängde in hela tankeuniversum i en mixer och tryckte på knappen. En bekväm ställning på en divan och med en snäll person med anteckningsblock sittandes i en stol bredvid känns inte som en helt avlägsen slutstation för en i egenskap av läsare. Möjligen borde en och annan idékläckare i sammanhanget befinna sig där…
Jag ska dock, med risk för att förlora de sista skruvarna, fortsätta att bekanta mig med de alster alla dessa tankens giganter genererat…
(Prefuturism? Som svar på philosaurus fråga här ovan…)
Post-postmodernism (https://en.wikipedia.org/wiki/Post-postmodernism). Tumskruvarna vrids ännu hårdare.
Vad har jag gett mig in på…?
Glöm inte The postmodernism generator. Med ett klick får du en ny postmodernistisk artikel. Ser fin och komplicerad ut, men betyder ingenting.
http://www.elsewhere.org/pomo/
Nej just det! Den ska jag använda i övningssyfte! :)
Vad heter boken som du läser?
Introducing Postmodernism av Richard Appignanesi och Chris Garratt, lagom lättläst upplägg som introduktion. Men den visade sig vara riktigt informativ.
Det finns ju postmodernism och postmodernism. IMNHO har postmodern filosofi (litteraturkritik, cultural studies and whatnot) en tendens att endast vara floskelspäckat nonsens (står helt på Sokals sida), samtidigt som t.ex. postmodern arkitektur har en poäng (speciellt jämfört med (viss) Modernistisk dito som t.ex. nybrutalism), speciellt om man gillar eklekticism och ogillar totalitära tendenser (de krigsdyrkande, Mussolini-gillande Futuristerna var dessvärre inte otypiska Modernister).
Ja, jag förstod det när jag läste guiden och min känsla av den var ungefär så; filosofin innehöll många, minst sagt, grumliga tankegångar och obegripligheter, men postmodernismen i arkitekturen är en annan och mera intressant inriktning (tänk om man kunde slippa glaslådorna nu, men det kan man ju inte tydligen). Den postmoderna konsten borde, om den följer sin logik, avskaffa sig självt. Någon, minns inte vem, hade ju plockat sönder konsten till den milda grad att det enbart återstod en ljuskägla i ett rum. Nästa blir väl att inte ens ha ljuset. Det finns ju musik utan ljud redan. Eller det kanske ska sorteras under dekonstruktionen (men var inte det en del i postmodernismen?)
Måste erkänna att jag inte har koll på vad som räknas som postmodern konst (om det nu finns ett svar på den frågan): så pass mycket dinosaurie att jag finner konceptkonst som idé suspekt. ”Bra idé illa genomförd” är en alltför påtaglig del i min erfarenhet för att tanken på att idén i sig skulle vara verket som speciellt intressant. Och min inställning är att jag bryr mig mindre om vilka prilliga idéer som ligger bakom, bara resultatet är tilltalande, intressant, eller så.
John Cage’s 4’33’ … inget av mina favoritstycken.
Ett mörkt rum … ”En pregnant bild av tillståndet i världen, brist på framtidstro, de mörka spåren av en europeiska rasismen, och frågan om vinst i välfärdssystemet” eller vad nu någon indoktrinerad i de rätta irrlärorna skulle komma fram till :-)
Ungefär så. Konsten har, vad jag förstår, skalats av i och med modernismen till att (nästan) enbart handla om idén. Hantverket har inte uppskattats på väldigt länge i de finare sammanhangen och verar ha fått, återigen, om jag greppat allt rätt, ett bakslag i och med nazisternas (och stalinisternas) vurm för det naturalistiska. Det verkar lite som att det något bakvänt har blivit ett falskt orsakssamband naturalistiskt -> nazistiskt. Själv kan jag tycka att även idéer i konsten kan ha sin tjusning och bärkraft, men ibland undrar man om det längre handlar om konst och varför det ska kallas för konst och inte något annat (ex vis Anna Odells undercover-reportage från psykvården).
Själv vill jag gärna förespråka min egna definition på konst: det som betraktaren anser vara konst, är konst. Tyvärr tycks den definitionen vara alldeles för vid enligt expertis… ;)
Här är två länkar på temat postmodernism från tidningen Axess. De första handlar om humaniora och litteraturvetenskap, den andra om vittnespsykologi. Båda är lika skrämmande.
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1510
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1511
Tack, ska läsa med stort intresse!!