Adam och Eva, Albrecht Dürer 1504.
Jag kom att fundera på detta när jag läste den här artikeln om att man genom att se på hjärnans konstitution kunde avgöra vem som kan bli en våldsverkare i Svenska Dagbladet häromveckan.
Är det av godo att veta om människor av olika etnicitet presterar i genomsnitt olika bra på intelligenstest? Är det av godo att kunna se anlag för ärftliga sjukdomar eller att kunna bedöma om någon har anlag till att bli en våldsverkare?
Mitt korta svar på frågan är att kunskap i sig är varken gott eller ont, det är användningen av den som kan vara god eller ond.
Någon som inte anser att så är fallet är Ann Heberlein:
”Nog borde vi vara medvetna om att sortering av människor i bättre och sämre är en synnerligen dålig idé.”
Innebär själva konstaterandet av till exempel att någon har anlag för våldsamhet en ”sortering av människor i bättre och sämre”? Det anser inte jag. Man måste först lägga en värdering i det konstaterandet. Man måste med andra ord först anse att någon med benägenhet för våldsamhet är ”sämre”. Själva konstaterandet öppnar i sig upp ett antal handlingsalternativ: man kan till exempel, som Heberlein, börja med en värdering av egenskapen och därpå ifrågasätta hela kunskapen, men man kan också tänka ett steg längre och inse att möjligheten att kunna konstatera en sådan här sak också ger en förutsättning för att man kan hitta till exempel en behandling.
”Vad ska vi göra med denna insikt? Bör vi eliminera samtliga foster som bär på detta ”frö till våld”? Eller bör vi ge de individer som bär på den onda genen ansvarsfrihet eftersom deras fria vilja är satt ur spel? Den som är genetiskt betingad till ondska kan ju inte välja något annat: Så försökte Josef Fritzl försvara sig. ”Jag föddes till våldtäktsman” sade han vid rättegången då han anklagades för att hållit sin dotter inlåst som sexslav i källaren i flera år. Det är sådan jag är, menade Fritzl. Jag kunde inte göra något annat än att följa min natur. Jag kunde inte välja något annat.”
Att kunskapen i sig öppnar upp ett antal alternativ är självklart, eliminering av foster är inte det första jag kommer att tänka på dock. Heberlein tycks mena att den här kunskapen ska vi inte ha, eftersom hanteringen av den inte är enkel och kan skapa moraliska dilemman.
”Det är inte bara Raines och hjärnforskningen som ifrågasätter människans fria vilja. I dagarna publicerades en nyöversättning av zoologen Konrad Lorenz klassiska text ”Aggression – det så kallade onda”. Lorenz forskning är ett rasande ifrågasättande av behaviorismen, det vill säga idén att alla beteenden är inlärda och inget är medfött.”
Ja, hur fri är den fria viljan? Heberlein tycks inte intresserad av frågan.
”Jag kan inte låta bli att tänka att det har något med vårt samhällsklimat att göra att den här sortens teorier om människans natur upplever någon sorts renässans just nu. Idéhistoriskt har försöken att förklara mänsklig ondska pendlat mellan att härleda den till antingen yttre faktorer eller yttre omständigheter.”
[…]
”Jag dristar mig till att tro att människan är mer än summan av sina drifter och insikter.
En människa föds inte, som behavioristerna hävdar, som ett blankt blad, men hon är inte heller determinerad, varken av gener eller av drifter. Ja, människan är ett djur, men hon är inte ett rov för sin natur. Hon kan reflektera, hon kan förutse konsekvenserna av sina handlingar, hon har en moraluppfattning och hon kan välja.”
Var det inte så man brukade resonera kring homosexualitet förr (och fortfarande gör hos vissa religiösa extremister bland annat), att man väljer att bli homosexuell? Att det är en livsstil? Menar Heberlein att människor också väljer sin sexuella läggning? Eller är den biten undantagen från resonemanget?
Intressanta reflektioner, men jag tror jag tappade dig i slutet. Hur ser du själv på den fria viljan? För att ta dina (retoriska?) frågor i sista stycket. Jag tror Heberlein skulle svara att den sexuella läggningen är medfödd (hon erkänner ju medfödda anlag), men att varje människa har valet att antingen leva ut en viss sexuell praktik eller inte.
Jag är nyfiken på hur mycket av den fria viljan som är fri och hur mycket av våra beslut och vår konstitution som ligger i biologin och kemin i hjärnan. Jag tror inte att vi har hela bilden klar för oss än. Med sexualiteten som exempel ville jag illustrera att att förorda enbart en socialkonstruktivistisk eller enbart en biologistisk syn blir knepigt.
Hm ja, och det är just det Heberlein fruktar för, att vetenskapen skulle kunna fastställa hur våra val styrs, den skulle undergräva den moral och rättsuppfattning hon förfäktar.
Min poäng var att såväl socialkonstruktivism som biologism är fiender till vår (västerländsk-humanistisk-kristna?) föreställning om människans fria vilja.
Ja, det är det som är den intressanta frågan, hur fri det fria valet egentligen är och onekligen leder den här slag ny kunskap till svåra frågeställningar. Heberlein tycks dock vilja förkasta hela kunskapen, eftersom den inte går att foga in i hennes uppfattning.
Ville bara skriva att jag gick ner i Knockout inför detta tunga ämne. Har försökt skriva inlägg otaliga gånger och suddat ut lika många, så resultatet blev noll.
Det var lite så för mig också och det här blev inte riktigt det perfekta inlägget. Jag hade storslagna planer på att beta av det ur ett filosofiskt perspektiv, men det blev lite av en tummetott…men jag kanske återkommer om detta en annan gång. Onekligen ett intressant ämne.
Men…var skriver du, vad har jag nu missat?
Nä, ingenting missat.
Har bara läst 1 bok av Heberlein , ironisk nog med titeln ” Det var inte mitt fel! : om konsten att ta ansvar ”
Det var en liten rollercoaster att ta sig igenom. Många fina poänger , dessvärre med en stark patos av feministisk vinklad moral.
Men, ämnet i sig (Etik) går att fläka ut i oändlighet. Men som moralvetenskap ( Ouch) så finns det idag många tillfällen att sälja iväg ”etikvetenskapen” i allsköns riktning. När etiken får vittring på den aktuella politiska diskursen, så kan vad som helst hända med den ”Vetenskapen”
We all know where this discourse is situated :-(
Ja, det är sant.