Jag håller just nu på att läsa denna, underbara bok av Ib Michael. Den handlar om en liten pojke på en dansk kust vid tiden kring förrförra sekelskiftet. Eller handlar den om den döde sjömannen som bor i hans ficka?
Boken är skriven ur barnets perspektiv och den döde sjömannen är högst verklig i hans sinnevärld och deltar därmed som en karaktär av egen kraft i berättelsen. Vardagsbestyren blandas med färgstarka personporträtt på den lilla orten och i spänningsmomenten ingår till exempel en kista innehållandes en död sjöman som flyter i land. Boken är underbart surrealistisk. Dröm och fantasi blandas med verklighet och ibland förnims jag om hur jag själv kunde tänka som barn.
Rekommenderas alla som vill ryckas med i en liten pojkes värld och som vill läsa en riktigt bra och originell roman.
Grattis till ett bra val av läsning och fantastiskt roligt att du tyckte om den. Själv ÄLSKADE jag varje stavelse i den, den är smått fantastisk. Precis som du beskriver är den en underbar blandning av dröm och verklighet där läsaren inte kan avgöra skillnaden mellan fantasi och vad som faktiskt är. Surrealistisk är en träffande beskrivning och boken är med all rätt ett mästerverk.
På din beskrivning fick av ”Prins” så fick jag en omedelbar referens till ” Magisk Realism” en stilistik som Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez roman ” Hundra år av ensamhet” (1967) använde.
Rekommenderas också.
Nu ska jag försöka få tag i Prins. Jag sitter här med ett bibliotek av allt som Ivar Lo Johansson skrev, halvvägs igenom. Och min enda reflektering är : Hur Blev Ivar Lo en sådan socialdemokratisk arbetarförfattarhjälte ? Det finns ju inte tillstymmelse av den entreprenörandan i (s) som Ivar förespråkar.
jaja …..
Ja, jag har läst Marquez också. Det finns beröringspunkter men Ib Michaels bok här är mer surrealistisk och drömlik (vill jag minnas, det är ett tag sedan nu jag läste Hundra år av Ensamhet…).
Ja, den boken är mycket bra!
” Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen. ”
Den första meningen i ”Hundra år av ensamhet” :-) Sedan gled man sakta in i resten av en total halsbrytande syntax.
Ett snabbt boktips här emellan.
Per Odensten är en författare som inte liknar någonting. Han kom ut med romanen ” Gheel” 1981. Extraordinär läsning .
” 1981 publicerade Norstedts den då helt okände författaren Per Odenstens första bok, Gheel, och det blev det årets litterära sensation. Del två i den diptyk som Odensten började planera redan i slutet av 60-talet heter En lampa som gör mörker och är en stort anlagd skildring av vår tids mest centrala erfarenheter; ondskan, våldet och frihetens möjligheter. ”
Det låter spännande, ska kolla upp det!