Stenius började vid YLE:s svenska radionyheter 1968 och fortsatte sedan som utrikesreporter vid radion i 20 år innan han flyttade över till TV som chef för de svenska aktualitetsprogrammen. De senaste åren har han verkat som politisk reporter med riksdags- och regeringspolitik som huvudämne. Foto: Birgir Kruse/YLE.
Geo Stenius uttrycker i en krönika i den finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet ungefär samma kritik mot feminismen som många av anhängarna till den jämställdistiska rörelsen har:
”Det som stör mig mest är det bisarra axiomet att män är okay egentligen bara då de bejakar det kvinnliga i sig själva. Det manliga är per definition något man helst skall undvika. Kvinnor står för värme, empati, känslor, egentligen allt det som är gott i samhället. Männen representerar det hårda, den känslolösa maktutövningen, brutal dominans, krig och elände.
Om män kan man uttrycka sig på ett sätt som omedelbart skulle leda till ett ramaskri om man ersatte ordet man med exempelvis jude eller neger eller för den delen också kvinna.
Jag är också ganska trött på att höra om det patriarkaliska samhället där allt som är negativt kopplas ihop med mannen. En rikssvensk feministisk aktivist kom för några år sedan med en uppmaning om att kämpa mot patriarkatet på våra arbetsplatser. När jag konstaterade att min chef var kvinna och att hennes chef var kvinna och att också hennes chef var kvinna och undrade hur kampen skulle gå till sade hon surt att hon talar i teoretiska och principiella termer.”
Lysande, klarsynt!
Haha, bra avslutning där! Skönt att det finns någon i kommersiell media som inte kuvats av radikalfeminismen.
Ja, jag tror att det finns hopp på den finska sidan… :)
Som jag skrev tidigare, våra grannländer skrattar åt oss.
Kollade reaktionerna på Heberleins artikel om att Ariel Castro lika gärna kunde vara vilken man som helst på twitter för ett tag sen. Alla svenska feminister var positiva, men artikeln uppmärksammades också av norska twittrare och där kan reaktionen sammanfattas ungefär såhär:
https://twitter.com/vidunderfull/status/333146436571119616
Sverige är unikt när det kommer till totalt verklighetsfrånvänd postmodernistisk radikalfeminism. Inget annat land är i närheten.
Jag tror att det ligger till på det viset. Jag kom hem nyligen från London, där min morbror bor. Han menar att där är det istället inställningen till rasism och minoriteter som flippat ur. Han hade sagt att han är gift med en filippinska (vilket är sant) och då reagerade någon med att det får du inte säga, det är rasistiskt. Och överallt ska minoriteter kvoteras in.
”Han hade sagt att han är gift med en filippinska (vilket är sant) och då reagerade någon med att det får du inte säga, det är rasistiskt.”
Ouch!! Skämtar du?? :D
Är i Norge ganska ofta och där driver såväl juornalister som vanliga människor ganska friskt med den svenska radikalfeminismen. On någon kommer en verklighetsfrånvänd radikalfeministisk kommentar blir reaktionen ofta i stil med ”han/hon måste ha bott i Sverige för länge” eller ”han/hon måste vara svensk”.
Svenska feministiska politiska förslag presenteras ofta som komiska inslag i den norska pressen. Och tro mig, folk skrattar…
Lite pinsamt ibland faktiskt
Jo, det kan jag mycket väl tro… :)
Tack.
Jo, endast i vårt avlånga land.
Bra av Geo Stenius!
Är han bror till Yrsa Stenius? Jag känner (ytligt) en annan Stenius-bror i så fall, som är professor emeritus vid HUT.
Jag vet inte, men det är väl inte uteslutet. Stenius är väl inte något jättevanligt släktnamn,,,
Ja, Yrsa är syrran hans.
Misstänkte nästan det. Ankdamm där också, med andra ord, men med något mera inblandning av syre i debatten?
Ja, Geo är väldigt lik sin bror professorn. Precis samma frisyr.
:)
Tur att det finns några i våra grannländer som ser hur extremistiskt och världsfrånvänd den svenska samhällsdebatten har blivit. En stor eloge till Stenius som tagit bladet från munnen.
För två år sedan hade jag kunnat klå Geo, då hade jag fyra kvinnliga chefer över mig, nu är det mer jämställt.
Är det fem kvinnliga chefer nu? (Tänker på den feministiska tanken om att ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet) :)
Nej, det är faktiskt 50/50. Jag kan tillägga att till skillnad från t.ex. universitetsvärlden är min nuvarande arbetsplats tämligen förskonad från genuskommissarier.
Det känns bra att höra. Ibland kan man få intrycket att de finns precis överallt.