Diskriminering medelst skattepengar

  Gräddfiler och räkmackor var det ja…DN 130719

Här har Tillväxtverket utrett resursfördelningen ur ett genusperspektiv och där kan man t ex läsa:

”Regeringens mål med en jämställd regional tillväxt är att kvinnor och män ska ha likvärdiga förutsättningar att nå inflytande i det regionala tillväxtarbetet och få tillgång till statliga tillväxtresurser. En jämn fördelning av makt och resurser är en av förutsättningarna för en hållbar tillväxt i hela landet. Detta mål ingår i jämställdhetspolitikens delmål om en jämn fördelning av makt och inflytande samt målet om ekonomisk jämställdhet.”

Det är alltså viktigare att Anna med städföretaget får lika mycket pengar som Martin som utvecklar nya bränslen. För att spetsa till det hela, men tyvärr är inte tillspetsningen så långt från verkligheten; kvinnligt företagande hittas till stor del inom hushållsnära tjänster. Inget fel i det, men ska verkligen kön och personers likvärdiga möjligheter att driva företag vara ett överordnat mål?

”Tillväxtverket fastställer i rapporten Att välja jämställdhet (2011) att jämställdhet inte bara är ett mål i sig själv utan även ett medel för att uppnå hållbar tillväxt. Att främja kvinnors företagande är en näringspolitisk insats, där utgångspunkten är att kvinnors företagande är en viktig del i det regionala tillväxtarbetet och en strategisk tillväxtfråga.”

Ja, så kanske det är. Företagande ska uppmuntras och stödjas, men fixeringen kring kön är inte sund.

”Jämställdhet anses bidra till tillväxt genom en ökning av det sociala– och humankapitalet, stärkt regional attraktivitet och förbättrad innovationsförmåga.”

det kan hända att det här stämmer, men hur har man kommit fram till det?

Tillväxtverket har av regeringen tilldelats ett flertal uppdrag med hänsyn till jämställdhet; till exempel programmen Resurscentra för kvinnor och Främja kvinnors företagande, samt en nationell handlingsplan för jämställd regional tillväxt 2012-2014. 

Kvinnor anses till exempel behöva alla dessa åtgärder:

Programmet Resurscentra för kvinnor har en inriktning vad gäller arbete på strukturell nivå. Under åren 2010-2012 var syftet att bidra till jämställdhet i det regionala tillväxtarbetet genom att synliggöra kvinnors villkor och öka kvinnors
inflytande inom ett eller flera insatsområden. Det nya programmet för åren 2013-2015 ska vara kunskapsdrivet och strategiskt inriktat och även framöver bidra till att synliggöra kvinnors villkor och öka kvinnors inflytande i det regionala
tillväxtarbetet.
Programmet Främja kvinnors företagande syftar till att skapa tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv genom att fler företag drivs och utvecklas av kvinnor. Programmet består bland annat av affärs- och innovationsutvecklingsinsatser för kvinnor som vill utveckla, starta företag eller utveckla innovativa idéer,
ambassadörer för kvinnors företagande, entreprenörskap vid universitet och högskola samt en särskild satsning på affärsutveckling inom gröna näringar.”

Beroende på källa och definition har man konstaterat en andel av 16 – 25 % kvinnliga företagare (vd i företaget är kvinna). Så här ser företagandet ut:

 Och apropå debatten om vinster i välfärden:

”Andra branscher som uppvisar en relativt hög andel företag som drivs av kvinnor är branscherna Vård och omsorg; sociala tjänster (38 procent), Utbildning (37 procent) […]”

Ska vi i ena ändan trycka in bidrag till dessa ”riskkapitalbolag som dränerar skattebetalarna på pengar i sin jakt på vinster” (som det brukar heta i debatten), för att i andra ändan begränsa deras vinster (hur ställer sig t ex socialdemokraterna till det här?)?

Varför inte bara tillåta vinster inom sektorer där kvinnor är verksamma? Jag vet att regeringen inte har talat om några vinstbegränsningar, men jag gissar att vid en rödgrön seger i nästa val vill man gärna behålla den här slags stödprogram och samtidigt begränsa vinsterna i en eller annan form. Politiker inom v, mp och socialdemokraterna är välkomna att kommentera i denna fråga.

Över till beviljandegraden:

 Och som man konstaterar i rapporten:

”Utifrån de företag som studeras i data och för vilka kön på företagets vd finns  framgår att 714 företag som drivs av kvinnor ansökt om företagsstöd, varav 619 av  dessa beviljades stöd (se tabell 1). I antal ger detta en ”beviljandegrad” på cirka 87 procent, vilket betyder att nästan nio av tio ansökningar beviljas stöd. Då det gäller företag som drivs av män finns i data 4 244 ansökningar, varav 3 743 beviljades stöd. Detta ger en beviljandegrad på 88 procent.

Studeras istället de belopp som företagen ansökt om och beviljats ansökte kvinnor  om 155 miljoner kronor i företagsstöd år 2009-2011, medan företag som drivs av män ansökte om drygt 2 169 miljoner kronor. I absoluta tal beviljades män också
mer företagsstöd än kvinnor; drygt 1 431 miljoner kronor mot cirka 116 miljoner kronor. Men, den så kallade ”beviljandegraden” är nu högre för kvinnor än för män; 75 mot 66 procent. Detta betyder alltså att företag som drivs av kvinnor erhåller mer stöd i relation till vad de ansökt om. Vidare är det genomsnittliga ansökta och beviljade beloppet betydligt lägre bland företag som drivs av kvinnor:
217 000 kronor (ansökt) och 187 000 kronor (beviljat), mot 511 000 kronor (ansökt) och 382 000 kronor (beviljat) bland män.”

Beviljadegraden är alltså högre för kvinnliga företagare, men manliga företagare får högre belopp (kan detta möjligen ha något med branschtillhörighet att göra?).

Vidare, när det gäller beviljande av Regionalt bidrag till företagsutveckling:

”När det gäller Regionalt bidrag till företagsutveckling kommer de flesta ansökningarna (1301 stycken) från branschen Tillverkning, men bara 100 av dessa ansökningar kom från företag som drivs av kvinnor (se tabell 4). Beviljandegraden
mellan könen är ändå jämnt med 91 procent kvinnor, och 93 procent män.
Vård och omsorg är den bransch där högst andel av antalet beviljade stöd går till företag som drivs av kvinnor (67 procent), och där ser vi att även beviljandegraden är högre för företag som drivs av kvinnor, 83 procent, mot män, 67 procent. Med
beviljandegrad avses andelen av de totala ansökningarna som beviljas (bifalls). Totalt sett ligger andelen av det totala antalet beviljade stöd för regionalt bidrag till företagsutveckling som går till företag som drivs av kvinnor på 14 procent, medan
beviljandegraden ligger något lägre för företag som drivs av kvinnor (88 procent), jämfört med företag som drivs av män (90 procent).

Vad var problemet egentligen? Att vi inte pumpar in tillräckligt stora summor skattepengar i företag med kvinnlig vd?

Ja, så var det visst:

”Sammanfattningsvis är företag som drivs av kvinnor något underrepresenterade som stödmottagare av Regionalt bidrag för företagsutveckling (FUB) totalt sett, då andelen stöd som gått till dessa företag är lägre än andelen företag i det totala
företagsbeståndet som drivs av kvinnor.”

Men beviljandegraden är nästan genomgående högre  för de kvinnliga företagarna. problemet måste alltså vara att kvinnliga företagare inte söker stöd i tillräcklig omfattning, eller?

Beviljandegraden är också helt jämn när det gäller Stöd till kommersiell utveckling i glesbygd:

”Generellt sett når stödet företag drivna av kvinnor i väsentligt högre grad än i det totala företagsbeståndet. I enskilda regioner, t.ex. i Örebro och Jönköping är fördelningen dock påtagligt ogynnsam. Detta kan dock delvis förklaras av
bortfallen av ekonomiska föreningar som inte kommer med i urvalet p.g.a. odefinierad företagsledare.”

Ja, alla vi vet ju att jämställdhet handlar om det som gynnar kvinnor och inget annat.

När det gäller stödet inom ramen för Produktutveckling i små företag:

”Totalt sett ligger beviljandegraden för företag som drivs av kvinnor på 71 procent och jämfört 77 procent för de företag som drivs av män.”

Jämförelser torde dock lätt bli missvisande, eftersom könsfördelningen inom vissa kategorier är mycket skev:

  Med kommentaren:

”Programmet (PU) syftar till utveckling av såväl varor som tjänster. Programmet ställer krav på antal anställda och omsättningsstorlek. Detta i kombination med att
tillverkningsindustrin dominerar bland mottagarna innebär att stödet når företagspopulationer där företag drivna av kvinnor är underrepresenterade.”

Det representeras också åtgärder som redan är implementerade för att råda bot på snedfördelningen.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer ur resten av tabelldelen i rapporten, den kan ni själva ta del av om ni är intresserade. Jag kan inte vid en snabb genomläsning hitta några märkvärdigheter i materialet gällande könsorättvisor.

I slutsatserna konstateras att det inte finns någon generell skillnad i beviljandegrad, men att de kvinnliga företagarna söker och beviljas lägre belopp. Man kopplar ihop detta med stödens utformning, som hänger ihop med branschtillhörighet och företagets storlek. (Kvinnor verkar i högre utsträckning inom tjänstesektorn, männen inom tillverkning och investeringarna i förteg inom tjänstesektorn är generellt mycket lägre än inom tillverkningsindustrin.) Det finns t ex villkor som säger att företagen måste verka på en marknad som är större än den lokala eller den regionala:

”I linje med Tillväxtanalys slutsatser lyfts betydelsen av företagsstödens förordningar genomgående fram av de intervjuade som en viktig faktor vad gäller kvinnors möjligheter och förutsättningar att ta del av företagsstöden. Bland annat
har man pekat på att förordningarna tenderar att styra vilka branscher som berättigas stöd och att det oftast premierar branscher där kvinnor verkar i mindre utsträckning.”

Längre ner i slutsatserna:

”Nya branscher utmanar därmed synen på och förståelsen av vad tillväxt är och hur tillväxt skapas. Medan en handläggare pekar på att ansökningar från ”nya” branscher saknar ”tydlig tillväxtkraft i betydelsen ökad omsättning och jobbskapande”, menar en annan att ”man måste skilja mellan tillväxtbranscher och sysselsättningsbranscher”. I många nya branscher leder inte investeringar alltid till just nya jobb inom ramen för det enskilda projektet men kan istället tillföra andra värden som kan hjälpa och stärka en regions varumärke och spridning.”

Bidrag till företagande ska alltså kunna motiveras med att det hjälper till att marknadsföra kommunen eller regionen?

”Den centrala frågan utifrån dessa två synsätt blir då om det är kvinnor som inte verkar i de branscher där stöden finns, eller om det är stöden som inte riktar sig till branscher där kvinnor verkar? Är det kvinnor som ska ta sig in mansdominerade
branscher, eller utformningen och appliceringen av stöden som behöver utvecklas?
Det ena utesluter inte det andra. För samtidigt som insatser genomförs för att öka antalet kvinnor som driver företag i mansdominerade branscher, exempelvis genom att utnyttja ägarskiften och vika medel till företag som drivs av kvinnor, går
det att jobba med appliceringen av stöden. Utveckling av handläggares branschkunskap och förmåga att bedöma projekt inom mindre traditionella tillväxtbranscher skulle då vara en viktig åtgärd något som lyfts fram i såväl de regionala förstudierna som i Rambölls analys.”

Utnyttja ägarskiften? Vad betyder det i praktiken? Att man tillsätter en kvinnlig vd (enligt definitionen av kvinnlig företagare i denna studie)? Att man konfiskerar mäns företag och ger dem till kvinnor…? Nej, så illa är det säkert inte, men hur ska det ske i praktiken? I vanlig ordning är inte heller tillväxt, jobbskapande eller vad vi i Sverige ska syssla med när omvärlden kör om oss viktig, det viktiga är att kvinnor får ta del av exakt lika mycket pengar i form av stöd till företagsamhet som män.

Självklart vill man också från genusvetarhållet skapa nya arbetstillfällen för sina kollegor:

”Kompetenshöjande insatser behövs i syfte att höja
handläggares genus- och branschkompetens med fokus på kvinnors företagande kopplat till regional tillväxt. Information behöver därtill utformas och spridas, till exempel genom riktad marknadsföring, på ett sätt som medvetet tar in aspekter
kopplade till bransch och kön.”

Vidare i slutsatserna:

Det faktum att kvinnor inte skulle missgynnas i sitt sökande styrks även av de slutsatser som framförs i rapporten ”Lika rätt och lika möjligheter till företagsstöd” (2010) som Tillväxtanalys har tagit fram. Enligt slutsatserna i denna studie beror de största skillnaderna i stödutnyttjandet mellan kvinnor och män på branschtillhörighet och företagsstorlek. Rapporten avfärdar påståenden om att regelverken skulle missgynna företag som drivs av kvinnor och framhåller att det är konkurrensvillkoren, i statsstödsreglerna, som spelar in då kvinnor i högre grad
verkar på lokala marknader.

Dessa slutsatser delas av konsultföretaget Ramböll som bygger sin analys på resultat som framkommit vid 30 intervjuer. Ramböll konstaterar att såväl den kvantitativa som den kvalitativa analysen visar att det finns regionala skillnader överlag, men att det finns skillnader mellan olika stödformer vad gäller jämställdhet i resursfördelningen.
De båda forskarna Jeaneth Johansson och Malin Malmström, verksamma vid Luleå Tekniska Universitet har dock i sin forskning kunnat visa på att det finns risker kopplade till genus som faktor vid fördelning av offentlig finansiering. De beskriver i sin studie (Företagande i Norrbotten & tillgång till offentlig finansiering från 2012) att kvinnor upplever kontakten med finansiärer som ”grabbarnas värld” och därmed har det uppstått problem med att föra diskussioner om finansiering.
Författarna hänvisar även till tidigare forskning som visar på att kvinnor inte känt sig tagna på allvar av de finansiella institutionerna. Sådana strukturer kan medföra att företaget avstår att formulera en ansökan om finansiering och utgör därmed ett hinder för kvinnors tillgång till finansiering enligt rapporten.”

Och för att råda bot på dessa missförhållanden menar man att:

”Men det handlar även i hög grad om attityder, arbetssätt, informationsspridning m.m. Förbättrad information, riktade insatser, ökad genuskompetens och förändrade attityder är bara några sätt att öka intresset och sänka trösklarna.

[…]

”I rapporten ”Att välja jämställdhet” slår Tillväxtverket fast att jämställdhetsperspektivet ännu inte är implementerat i det regionala tillväxtarbetet. Analyserna och arbetet tenderar att vara kvantitativt inriktade snarare än kvalitativt där det
långsiktiga målet är att förändra normer och strukturer. För att kunna förändra normer och strukturer är det viktigt är att ha könsuppdelad statistik och könsuppdelade budgetar.”

Rapporten behandlar vidare jämställdhetsintegrering som ska betraktas som verksamhetsförbättring för att få ett hållbart resultat som medarbetare är intresserade och engagerade i. Det möter också mindre motstånd. Detta synsätt bör även prägla fördelningen av företagsstöd även om jämställdhetsintegrering först och främst används i interna processer.”

Könsuppdelade budgetar? Vad menas med det? Ska lika mycket pengar delas ut till kvinnliga företagare som till manliga, oavsett hur företagandet ser ut? Jämställdhetsintegrering som tydligen möter motstånd ska fås att upplevas som en verksamhetsförbättring. Mera arbetstillfällen till genusvetare.

 Problem att hon söker mindre bidrag…

 …än de? (Bild från Robertsfors.se)

De Förslag till åtgärder som finns är:

” Se över vilka branscher där företagen kan få företagstöd
 Inför delmål
 Arbeta med normer
 Riktade informationssatsningar
 Könsuppdelad statistik ”

Under rubriken arbeta med normer:

”Arbeta med normer
Både företags- och stödstrukturer skiljer sig i stor utstäckning åt i landet och så även vilka normer som råder. För att kunna utforma insatser som är anpassade till de förhållanden som råder i regionen/länet så är det av stor vikt att dessa normer
och strukturer kartläggs. Kartläggningen bör göras både ur ett bransch- och genusperspektiv. Man skulle även kunna genomföra seminarier med handläggare från samtliga län för att gemensamt utarbeta en samsyn vad gäller tolkning och
tillämpning av regelverken ur ett genusperspektiv för att säkerställa att företag som drivs av kvinnor respektive män ges en likartad bedömning oavsett var de befinner sig i landet.”

Återigen: ett antal arbetstillfällen för genusexperter och genuscoacher. Kanske kan dessa genusexperter tillskansa sig företagsstöd i alla de olika formerna som nu erbjuds för särskilt kvinnliga företagare? Så får vi upp statistiken och så att det blir jämställt, som Jämställdhetsfeministern skulle säga?

Det kommer mera:

”Exempel på åtgärder på regional nivå
 I beslutsgrupper kan organisationer som arbetar direkt med till exempel kvinnors företagande bjudas in.
 En strukturerad och genomtänkt plan för informationsspridning som når alla grupper av företag i regionen som kan söka stöden bör tas fram.
 Ett uppföljningssystem med såväl kvantitativa som kvalitativa uppföljningar av hur fördelningen av företagsstöd till företag som drivs av kvinnor och män ser ut bör användas. Ett särskilt fokus bör läggas på den senare delen så att det
omsätts till ett internt lärande inom organisationen.
 Kunskapsunderlag och kompetenshöjningar bör erbjudas aktörer i det företagsfrämjande systemet t.ex. utbildning om branscher där många företag drivs av kvinnor. Det är viktigt att kunskap om ”nya branscher” tidigt erbjuds till de företagsfrämjande aktörerna.”

Allt detta för att kvinnor inte söker exakt lika ofta och om lika stora belopp som män i fråga om företagsstöd. Om inte annat så håller genusvetarbranschen sig själv sysselsatt.

Ursäkta bautainlägg.