Ivar Arpi skriver i vanlig ordning utmärkt om den offentliga diskursen om hat.
Jag har tidigare skrivit om samma sak t ex här.
Ivar Arpi skriver i vanlig ordning utmärkt om den offentliga diskursen om hat.
Jag har tidigare skrivit om samma sak t ex här.
Det är ju ingen tillfällighet att all relevant kritik klumpas ihop med orelevant kritik och trakasserier och kanske även i de fall det förekommer med hat.
Har man svårt för att värja sig mot den relevanta kritiken ligger nära till hands att sortera in allt under samma etikett, hat.
Vill egentligen inte generera klick till aftonpressen:
http://www.expressen.se/debatt/nathat-mot-kvinnor-ett-demokratiproblem/
Föga förvånande är det Birgitta Olsson och Maria Arnholm som gör samma fultrick i artikeln.
Jag saknar ord för att beskriva vad jag tycker om dessa ”liberaler”.
Arpi är ett ljus i mörkret.
Arpi’s artikel var denna gång avvägd intill hotande meningslöshet. Eller , så är det kanske såhär man når primaterna på kulturredaktionerna? Jag vet inte. Det saknas stuns och dynamik . Någonstans så hoppas mitt primala jag, att volymknappen vrids upp till 11 (på en skala på 10 ) testa motståndet ordentligt – och helt enkelt ta reda på vad som döljer sig bakom den publicistiska brandväggen ’ kulturbilaga’
Någonstans passar också Arpi in i gamet. Han får hållas och kläs in i liberalt tankegods tills chefsredaktören säger : reträtt.
De här primaterna säljer tidningar och kämpar för existensen. Nyheter kan vem som helst googla fram med sin Iphone. Papperstidningarnas ständiga metadebatter om jämställdhet är en strategi att underhålla – inte upplysa. Den tiden har passerat för länge sedan.
Jodå så är det ju förstås, men Arpi är ändå en välbehövlig motvikt till den så gott som konsensusen som råder annars. jag antar att skulle han vrida upp volymen till 11 skulle han snabbt bli utan uppdrag.
Utmärkt skrivet av Ivar Arpi som på ett förtjänstfullt sätt visar att: a) inte bara kvinnor drabbas, b) inte bara anonyma skribenter utan även etablerade skribenter är medskyldiga, samt c) även legitim och saklig kritik inkluderas bland både olämpligt hat och olaga hot. För övrigt är jag p.g.a. formell och reell makt mer bekymrad över de så kallade liberala feministerna Arnholm & Ohlsson än den dogmatiska vänsterns företrädare.
Sant. Den dogmatiska vänstern vet man var man har.