Nu till del två i serien om Livet på landet – the real thing (del 1 kan läsas här). Ärade publikum har uttryckt önskemål om att få ta del av ett nytt lantlivsreportage från årets stugsemester, så håll till godo: lantliv fjärran från livsstilsmagazinens glossigt designade drömmar, presenterat av en högst oretuscherad undertecknad (OBS! Inget för kraftigt magazinsskadade eller på annat vis estetiskt känsliga läsare):
I tidningarnas värld skrider sköna möer i kritvita spetsar nerför trappor…
I verkligheten är det mycket svårt att skrida nerför bastutrappan i en så märklig vinkel…
Man strosar runt i den lantliga rustiken med ett halsband värt 41 900 kronor…
…eller så nöjer man sig med billighetstisha från Camden, utan smycken som lätt kan tappas bort när man vaskar saker på bryggan eller bär vatten. Laduväggen bakom skulle dock faktiskt passa in i ett dylikt magasin.
På landet lägger man upp maten i bildsköna installationer på antikt porslin…
…eller så använder man en från en moster skänkt kastrull och plastskålar från Rusta (5 för 69 kr).
På landet flyger man upp på skänkar och bord på ett lika naturligt sätt som musiken bryter ut i musikalfilmer…
Jag vet inte vad för slags syssla man utför genom att sitta med porslin i knäet, men ok, Crowbar är inte sämre…
Man kan också stå och mysa med matprodukter lite förföriskt…
…så jag står och myser med köttfärssåsen. Förföriskt skulle jag nog utelämna i mitt fall… :)
På landet är köken pietetsfullt och charmigt restaurerade och sprängfyllda med dyra material, dolda moderniteter och svindyra antikviteter som harmoniserar vackert ihop…
…eller så ser det ut som en loppis över en fusion av autentisk 70-tals-färgblindhet och 90-tals-ikea. Jag säger det igen: jag har överlevt 70-talet och det var inte vackert ens då.
I det lantliga köket står man i full sminkning och en håruppsättning som tagit minst två timmar (av en frisör) att fullborda och torkar antikt porslin med en drömsk blick…
Precis som det ser ut hos oss, med andra ord! (Notera gärna den smutsiga fönsterputsduken och toarullen i bakgrunden.)
En sommarfest ställer man självklart till och då skuttar man runt med en skottkärra i högklackat och vit klänning…
…om man hinner för vattenkånkandet.
På landet flyger man också upp på trasmattor med påskris i näven…
…eller så flyger man upp på en trasmatta och en vaxduk med en björkruska i densamma.
Efter bastun får man till nästan denna frisyr:
…och återigen står, går och sitter man med något porslinsinsstilleben i händerna.
Den lantliga värdinnan dukar upp för fest i det stilrena matrummet…
Lite krattning ingår i lantlivet. Självklart görs detta bäst i tjusig sommarklänning och söt liten cardigan…
…eller så tar man en av de tre tishorna och den eviga (men bekväma och praktiska) byxkjolen från Indiska (1994) man orkade bära i sin ryggsäck…
Lantchic hatt i livsstilsvärlden…
Lantchict i verkligheten
På landet torkar man växter (?) i en minimalistisk upphängning…
…alternativt sågar man upp utgallrade björkar.
På landet står man och hänger i en snajdig skinnkjol och skimpy ylletröja framför en patinerad ladugårdsvägg…
…eller så gör man lite nytta och promenerar iväg med soporna någon kilometer.
Så tedde sig det oretuscherade lantlivet på sommarstället i Finland denna gång. Det återstår att se när jag blir tillräckligt förmögen för att mitt lantliv ska se ut så här istället (notera gärna donera-knappen på sidan till höger…):
Pingback: Finland 2013 | Susanna's Crowbar
Haha! Du kanske skulle skicka in lite autentiska bilder till Lantliv…
Jo, jag har alltid förundrat mig över hur overkliga och tillrättalagda hemmagasin är… jag brukar bläddra förbi sådant i tidningen, det är ju ändå inte på riktigt, liksom.
Jag har för övrigt också varit i Finland i år… har rötter där i Österbotten.
Jag kan nog tyvärr inte ta på mig ansvaret över den kollektiva hjärtattacken som redaktionen på Lantliv antagligen skulle drabbas av vid åsynen av mina bilder från verkligheten… :D
Jaha, vad trevligt! Var du i Österbotten och besökte?
Jepp, Sideby… som varje sommar i princip hela mitt liv. Inte mycket mygg i år, lite kallt men ganska soligt. Blåbär blev det, men den hemliga hjortronmyren besökte jag inte i år.
Jag märkte också att det var ovanligt lite mygg det här året. Många flugor dock. Såg inte många blåbär, men lingon fanns i mängder. Det har varit jättetorrt nere hos oss och våren var ju seg.
Sideby…farmor var född i Noormarkku och mamma i Harjavalta.
Underbart!!!
Tack! :)
När lantliv jagar fotoobjekt tror jag inte de ser min ofotogeniqua nuna eller din enkla stuga. Fotomodeller och mediaelitens små palais i skärgården är nog tyvärr mer intressanta för kollegorna inom mediamanageriet. Köken i deras små stugor är ju större än din tomt och dessutom fri från ödlor. Men två saker saknar deras små folkhem, charmen och närheten till den riktiga naturen och det är ju det som landet handlar om, inte vem som har det mest stylade huset på det så kallade landet.
Väl talat! Ja, jag älskar mitt primitiva ställe mycket just för det primitiva. Ödlorna och grodorna hör till och de är dessutom bara söta. Ormen också. Men visst, ibland kan man sakna lite bekvämligheter. Å andra sidan är det ett hyfsat oberoende; inga elbolag att göda till exempel. Verklig avkoppling dessutom utan både tv och datorer. Det kan behövas ibland.
Underbar skildring. Dina gröna träskor var svårslagna. En reflektion: Visst finns det mycket mer grusvägar kvar i Finland jfrt m Sverige?
Har själv många år besökt en ort utanför Kuopio, och det tar inte lång tid från huvudvägen förrän det börjar knastra under däcken.
PS; gjorde ni ngn Kalakukko? :-D
Tack! De gröna träskorna har gått i arv från moster till mamma och tillhör nu stugan. :)
Jag vet faktiskt inte hur det ligger till med förhållandet grusväg/belagd väg i jämförelse, men det kan nog stämma att det finns mera grusväg i Finland.
Ingen kalakukko för oss, men min moster fick faktiskt en i present när hon fyllde 70 i våras eftersom den grenen av släkten är just från Savolax. :D
Pappas släkt kommer från Karelen senast.
Skitkul!
:)
Hahahaha, totalt underbart Susanna!! :D
Tack! :D Du läste del I också…?