Arnholm. Foto: Ulf Höjer
Jämställdhetsminister Maria Arnholm fortsätter sin vandring i det radikalfeministiska diket, vilket bl a följande uttalande är ett exempel på:
”– Vi ska fortsätta arbetet som vi har gjort de senaste sju åren genom att hålla Sveriges ekonomi i god balans, fortsätta satsningen för mäns våld mot kvinnor och för att jämställdhetsintegrering ska få en struktur och fotfäste.”
Som alla feministiskt impregnerade vet så finns det ju enbart en sorts relationsvåld och det är ”mäns våld mot kvinnor”. Sveriges Kvinnolobby är antagligen glad för detta, eftersom man just rekommenderat regeringen (2012) att ändra beskrivningen ”våld i nära relationer” till ”mäns våld mot kvinnor”. Jämställdhetsintegrering, dvs en mängd program och åtgärder för att uppnå det radikalfeministiska idealtillståndet av 50 % män och 50 % kvinnor inom alla (statusfyllda) sektorer i samhället ska nu få struktur och fotfäste (som om det inte redan hade det). Här kan folkpartiet tänka sig en ny myndighet. Skattebetalarna kan alltså glädja sig åt att finansiera ideologiproduktionen på landets genusinstitutioner för att därpå få glädjen att finansiera implementeringen av det radikalfeministiska tankegodset genom av en ny myndighet.
Så Arnholm vill fortsätta satsa på mäns våld mot kvinnor. Med andra ord vill hon hjälpa till med att öka våldet mot kvinnorna ;-).
Allvarligt talat är jag spyfärdig på extremfeminister som insinuerar att majoriteten av män begår våld mot kvinnor och dessutom påstår att vi tycker att det är ok.
Om feministerna vill bli tagna på allvar så måste de sluta upp med att påtvinga män ett kollektivt ansvar för vad ett fåtal kriminella män gör. Annars måste de, i konsekvensens namn, ta på sig ett kollektivt ansvar för vad ett fåtal kriminella kvinnor gör.
Hittills har jag aldrig sett en feminist ta på sig ansvar för vad kriminella kvinnor har gjort och det kommer förmodligen aldrig hända..
Kollektiv skuldbeläggning hör inte hemma i ett utvecklat och demokratiskt samhälle.
Just det här med ”mäns våld mot kvinnor” är någonting man hör så ofta numera att det känns som någonting man koordinerat och systematiskt arbetar för att trumma in.
Att det främst är MÄN som utsätts för våld är såklart inte viktigt i sammanhanget. Någonting så obetydligt som fakta får såklart inte förhindra Godheten att skörda nya triumfer.
Nej och dessutom får man alltför ofta höra ursäkten att det är ju främst män som utövar våld, vilket då skulle betyda att det inte är något att bry sig om, männen har på något vis ”sig själva att skylla”. Jag tycker det resonemanget är fullständigt förnuftsvidrigt; bara för att du delar kön med en våldsutövare så är det du drabbas av på något vis betydelselöst. En förkrossande majoritet av allt våld begås av en liten grupp kriminellt belastade individer och i fråga om relationsvåld handlar det också om en begränsad grupp individer som står för det mesta och grövsta våldet, men ändå vill man generaliserande tala om ”mäns” våld.
Alternativen att välja bland är få inför valet nästa höst. Annie Lööfs tal på partistämman lät positivt men det är ändå att personrösta på KDU-politiker som t.ex. Sara Skyttedal som gäller för mig.
Som utlänning (finsk medborgare) får jag inte rösta i riksdagsval, så valet där blir lätt för mig.
Myndigheten för åsiktskontroll. Vår nya jämställdhetsminister känns inte speciellt liberal. Vad har tagit åt FP?
Hon hör mera hemma i en vänsterfeministisk tradition enligt min mening. Ja, jag undrar detsamma.