Bild från Bananapeople
I denna artikel i The Independent berättas om en ny dokumentär som visats på filmfestivalen i Venedig och som avslöjar att Femen egentligen är ett projekt skapat av en ukrainsk man, Viktor Svyatski. Upphovskvinnan till filmen är en australiensisk dokumentärfilmare, Kitty Green och i filmen beskrivs Svyatskis och flickornas förhållande som sektlik. Svyatski är en allsmäktig figur och patriark, enligt beskrivningen i artikeln.
”When the Femen founder finally spoke to Ms Green, he sought to justify his role within the organisation and acknowledged the paradox of being a “patriarch” running a feminist protest group. “These girls are weak,” he says in the film.
“They don’t have the strength of character. They don’t even have the desire to be strong. Instead, they show submissiveness, spinelessness, lack of punctuality, and many other factors which prevent them from becoming political activists. These are qualities which it was essential to teach them.””
I kölvattnet av avslöjandet tävlar nu feminister världen över i indignation och även en viss stormighet på Twitter kan skönjas. Sanna Rayman tweetar bl a följande:
Diskussionerna lär bli invecklade; har ex vis den svenska femenattacken mot moskéen på Södermalm legitimitet som feministisk aktion om modellen den bygger på visade sig vara ett koncept styrt av en ”patriarkal” man? Sanna Rayman är dock bra när hon ryter ifrån gentemot den enda, rätta feminismens apostlar (på Södermalm). To be continued…
Andra artiklar:
Kul story. Men även om det skulle vara en snubbe som sparkat igång organisationen, så har den därefter sin existens, oberoende av honom. Så jag ser ingen logik i att värdera/döma femen utifrån detta.
Nej, inte jag heller. Dessutom: man har sysslat med opinionsbildning genom sina aktioner och kanske lyckats påverka människor. Vad spelar då organisationstekniska detaljer då för roll? Men i feministkretsar lär det bli liv (vilket ju redan har hänt). Där är inte det som sägs det viktiga, utan vem som säger det.
Ironin är så kraftig att jag bli illa berörd.
Det får onekligen tankarna att slå några kullerbyttor.
Delikat. Nu kommer en dementi dessutom
http://www.vice.com/en_se/read/talking-to-femen-about-their-shadowy-leader
(F.Ö. välgörande att se en Rayman ta i från topp till tå :-)
Jaha, den här Svyatski har låtsats vara feminist för att få tjejer och erövra en maktposition i en feministisk rörelse? Jag kommer att tänka på en viss polischef.
Skön artikel, läste ni frågan: ”So how did Victor take the role of leader? And why would he, when he calls himself a patriarch, want to be the leader of a feminist movement attempting to crush the patriarchy?”
Det är talande för feministers svårighet att förstå verkligheten. För det första, varje man ser sig inte som representant för manligheten någon annanstans än i feministers teorier. För det andra, även om många män vare sig kan eller vill leva ut sådana fantasier så är det ändå befängt att fråga en man varför de skulle vilja vara ledare för ett gäng unga vackra och halvnakna kvinnor. Behöver man ställa en sådan fråga har man inte förstått något om män.
Javisst. Antingen är denne Victor en mycket komplicerad karaktär med motsägelsefulla personligheter i sig, eller så är han ytterst enkel: bra möjligheter till raggning.
”Det är klart att det är ett dråpslag för Femen nu när det visar sig att det står en MAN bakom aktivistgruppen ” – Tyckte Fredrik Wahlström (Kulturradion p1) alldeles nyss.
Hm. Så det är det alltså ?
Ja, det är viktigare vem som uttrycker något än vad som uttrycks.
Den här meningen fick mig att hajja till och bli övertygat om att Femen knappast är ett gäng blåsta feminister. ” “I can’t deny that we sometimes took his (Syvatski) advice, but other suggestions we just ignored. He was an enabler because he brought us much more anger. He identified our enemy for us: his face.
Den sista meningen är det gamla grekiska dramat när Hybris bestraffas av Nemesis, Undrar om vår journalistkår kan se konceptet , och att de håller sig ifrån att hitta svarte petter till höger och vänster i affären – När det inte finns någon.
Ja, det blir spännande att se. Jag skulle tro att identitetspolitiken överskuggar allt.
Men så lägligt… inte minst med tanke på alla ”problem” som de åsamkat för de känsliga postkoloniala teorierna. Hela den intersektionella diskursen var i gungning där ett tag – Vilken tur att de fanns en syndabock.
Ja, och skurken är, som vanligt…man!
Sanna Rayman!
!
Pingback: Uppdrag Gransknings viktiga ansats i “Processen” kommer till korta | Kimhza Bremers Bodega
en annan konstig grej är att alla femen tjejer motsvara den anorektiska fotomodell skönhetsidealen. varför är det bara smaa tjejer som demonstrerar så? det kan har en mycket negativ influtande på vänterkrätserna där tjejerna tror (i likheten med fotomodell världen) att de måste vara smala. Det känns nästan som om de där smala mycket yoga och pilates tränade överklasstjejer från femen tycker ändå också om att visa upp sig i sina fashion boots och nylon strumpor. varför måste de vara sexy på ett partriachliskt gamaldags sätt?
Det där är faktiskt något jag reagerade på först när jag såg bilder från Femen-aktioner. Är det den här mannen som styrt allting och bestämt att det bara ska vara vackra, smala tjejer eller är det bara de vackra och smala i Femen som ställer upp på aktionerna? Att visa brösten i sig är ju att spela på sin sexualitet och med att kvinnobröst alltid väcker uppmärksamhet. Jag uppfattade det till en början som att man ville använda just det faktumet för sitt budskap, dvs locka med något som ofta hamnar i facket exploatering av kvinnokroppen och samtidigt förmedla ett annat budskap. Att man på ett sätt reclaimar bröstvisandet till att handla om annat. Det har ju funkat många gånger och jag vet inte om det här med att det helst är snyggingar som står där är en medveten strategi, eller från vem i så fall.