Foto: Stefan Berg
Efter 20 år av tandagnissel, svordomar, skandaler, svett, tårar, prestigeackumulering, blod, hårt arbete, 11 miljarder kronor etc etc har nu borren Åsa lyckats få till ett genomgående hål i åsen. Gratulerar! Kan man flyga till månen så kan man bygga en tunnel genom Hallandsås, som en legendarisk infrastrukturminister uttryckte det hela en gång…
(Huruvida projektet överhuvudtaget var motiverat efter att förutsättningarna blev kända lämnar jag därhän, men nu finns ett hål där och det är väl gott så.)
Ur ett feministiskt perspektiv är ju projektet mycket tveksamt. Penetrera
berget och borra upp det. Det rymmer mycket manligt förtryck i den tanken ;-).
Skämt åsido så är det ju skönt att de lyckades borra tunneln så att det inte bara hade
blivit något halvfärdigt som slukade en massa pengar i onödan
Ja, de hårda, fallosaktiga borrarna som river hål i moder jord, där finns material för uppsatser inom genusvetenskapen. :)
Nu heter ju borren Åsa och är uppenbarligen en ”hen” så då finns väl inget att forska om? ;)
Nej, det är klart. En hen kan inte förtrycka, den är förtryckt per definition.
De tacksamma svenskarna är säkert tårögda av rörelse över att Sossestaten har uppvisat ytterligare ett bevis på våra socialistiska framgångar. Allt betalt av skattebetalarna som nu fått en färdväg de flesta i Sverige aldrig kommer att använda och som dessutom sparar hela åtta minuter på den presumtiva färden. Alla de miljarder som har rullat utöver budget på ett prestigebygge kanske skulle betalas av sossarna själva, de har ju en bra sponsor i LO som så gärna bidrar med vinsterna från alla sina företag.
När det gäller prestige så är priset aldrig för högt.
De åtta minuterna är nog inte så viktiga. Dock så är vinsten att man kan köra med 24 tåg i timmen i stället för dagens fyra. Möjligheten att transportera gods med hjälp av tågtrafik via västra Sverige mångdubblas. Om det är värt det eller inte är ej helt uppenbart…
11 miljarder. Vad blir kostnaden ,flåt investeringen, per kilometer räknad ?
1,26 miljarder per kilometer.
Vi i Götet fick ju Götatunneln, kostnad 3-4 miljarder för ca. 4-5 km. Först nu efter en 5-6 år efter färdigställande av tunneln så får vi det övriga gatunätet i centrum lappad ,och på sin ställen – kors i taket- börjar nya asfaltbeläggningar se dagens ljus. Sedan gick ett gäng glada byråkrater på västtrafik och handlade upp odugliga italienska spårvagnar för en sisådär 700-800 miljoner. (90% av beståndet står i servicehallarna med körförbud p.g.a. rostangrepp på bärande konstruktion)
Bara en liten rapport från Muteborg, som backar in i framtiden med fullt spjäll.
Politiker är sällan lämpade för att sköta upphandlingar. Här i Stockholmet har de glada politikerna förälskat sig i spårvagnar; garanterat dyrast för minst samhällsnytta. Särskilt till Kungsholmen (stadsdel i centrala Stockholm), där gatorna redan är besvärande trånga och smala och dit det redan finns tunnelbana och ett antal busslinjer. men det är klart, det ser snyggt ut för turisterna när de ska åka från NK och Kungsträdgården ut till Djurgården. Att t ex tvärförbindelserna i söderförort är katastrofalt dåliga är ett mindre bekymmer. Det handlar ju bara om oglamorösa jobbpendlare.
Men det är klart. Nu finns det tre (3) vägar att ta sig över Hallandsåsen. Motorvägen, tunneln (Så småningom) och den gamla landsvägen som ormar sig fram igenom ett stycke sagolandskap av ekalléer och bokskogar med tillhörande bäckar i vägrenen. På tal om oglamorösa ”åka bil från a till b ”
Högt rekommenderat ! Den ligger alltså på slänten till höger om motorvägen på väg söderut.
Snyggt gräv, som vanligt! :)
Det är mitt signum… :)
Dom borde rekrytera en väg- och vatteningenjör på Uppdrag Granskning, så att de kan gräva ännu djupare.
Ja, väg- och vatteningenjörerna kan det här med att gräva i dynga. De skulle nog kunna knäcka några samhällets stöttepelare och bygga ut någon liten ankdamm. Det skulle kanske leda till att det även byggdes några broar mellan människor. Dessutom ser V-ingenjörerna skillnad på bärande konstruktion (struktur) och luftslott. ;)
Hej Susanna,
Tillåt mig att kommentera ditt inlägg om Hallandsåsen med ett utdrag från den eminenta boken ”Lathund för ambitiösa katter. Del II. Rhapsody in Blue and Yellow, för blågula och rödgröna katters ett till flera in- och utandningsorgan” utgiven på förlaget h:ström för 11 år sedan.
Samarbetspartnerligt
Vladimir
”När spänningen mellan makten och folket är för stor, så går makten med på att göra vissa eftergifter. De ansvariga för Hallandsåsskandalen fråntas sina funktioner och ordningen är återställd. Sedan tilldelas var och en av dem ett nytt grevskap som de kan regera över och ordningen är återställd ännu mer. Avlägsnar man sedan dem som först kommit med kritiken mot de skyldiga, då blir ordningen så återställd att skandalen ånyo kan upprepas, fast nu utan att det blir någon skandal.
Diktaturen är avskyvärd. Men den är konkret. Den är som en mur som står där den står, den går att använda som ett bollplank, den beter sig efter förväntningar, den går att hacka sönder. Diktaturen är utmanande, men den är oxå ärlig på sätt och vis. Den slår dig i ansiktet med sin handske och du kan kasta in handduken eller plocka upp handsken.
Låtsasdemokratin däremot är som en dubbelagent. Den slingrar sig. Den är obehagligt fuktig och klibbig, men även hal. Den är inte fast till formen utan den är som en amöba, en alien utan distinkt ansikte och form. Den är beredd att ingå äktenskap med dig och liksom danaiderna på bröllopsnatten dräpa dig eller bita av ditt könsorgan.”
Visst får man kritisera, sa jag.
”Visst får man kritisera” upprepade han. ”Vem skulle vilja skära bort en säkerhetsventil? Men vad är kritiken värd om den inte ändrar på något?
När spänningen mellan makten och folket är för stor så går makten med på att göra vissa eftergifter. Man skulle kunna förledas att tro att det är ett utslag av demokrati. Inget vore felaktigare än att tro det. Det är inget annat än låtsasdemokratins dimridåer. Toppsittarna vore inte manipulatorer om de inte visste hur man manipulerar. Från tid till annan offrar de pro forma en och annan politiker eller en och annan potentat för att du, lilla myra, skall förledas att tro att din myrstack är en levande och fungerande demokrati, att du har fullständig kontroll över situationen genom en osvikligt fungerande kontrollapparat bestående av oberoende och fri forskning, press, revisorer, polis, domstol.
Dock: Tänk om det till och med är så att makten har färdiga listor över dem som skall ’offras’ och att de utvalda är med på noterna från början. Att de frivilligt lägger sig i en på förhand uppgjord match. ’OK, jag lägger mig, men …’ Så tar drottningen Mona Sahlin sin ’time out’ för att iklädd martyrrollen komma tillbaka starkare än någonsin. Leijon är det oxå riktigt synd om, liksom om Gyllenhammar, Hans Holmér, Bo Berggren, f.d. finan(s)borgarrådet Mats Hulth, Socialstyrelsens entledigade chef Claes Örtendahl, socialdemokratiske f.d. TCO-ordföranden Björn Rosengren eller vem man än kommer på. Var och en av dem skulle lätt kunna vända på Pyrrhus bevingade ord ’En sådan seger till och jag är förlorad’ och utropa att ’Ett sådant nederlag till och jag är välförsörjd resten av livet många gånger om’.”
På nio millioner människor och en tusenårig historia verkar det vara rätt så få exempel, tycker du inte det?, provocerade jag och lyckades dra på hans gaspedal igen.
”Leila Freivalds köper allmännyttans attraktiva femrummare på Kungsholmen i centrala Stockholm och tjänar en förmögenhet på den, trots att hon var en stor ivrare för förbudet som skulle sätta stopp för att vissa enskilda hyresgäster fick miljonbelopp till skänks från staten. Den socialdemokratiske statsministern miste naturligtvis inte förtroendet för henne eftersom hon bara agerade felaktigt som privatperson. Nästa steg blir att Freivalds anlitar någon maffiatjänst, som privatperson naturligtvis, och återigen blir förlåten. Men Laila hoppade av. Inte från den saftiga vinstgivande lägenhetsaffären utan från sin post som minister. Varför det? Eftersom för henne betyder heder inte så värst mycket, inte heller socialdemokratin. Det är pengar hon är intresserad av och de fick hon med råge.”
Ja men hon miste sin lön som justitieminister, försvarade jag henne.
”Ursäkta, det glömde jag, jag tar allt tillbaka”, sa Catimir. ”Hon sumpade sin justitieministerslön, men hon blev ändå garanterad 44 000 kronor i månaden livet ut samt ett slags avgångsvederlag runt en million. Du har rätt, det är synd om Laila. Fyrtiofyratusen kronor i månaden för att bara pyssla om sin mångmillionkronors kungsholmslägenhet och för att i lugn och ro skribla ihop sina memoarer from behind, som ger henne ytterligare några saftiga millioner. Och så blir det säkert någon teatral organisation som kommer att vilja ha henne som ett eye-catching affischnamn. Du har rätt, det är synd om Laila. Lika synd som det är synd om Mona.
Mona Sahlins samtliga överträdelser mot gängse umgängesform kallas slarv. Hon slarvar. Hon betalar inte sina parkeringsböter, hon slarvar. 98 parkeringsböter av vilka inte mindre än 32 stycken hamnar hos Kronofogden kallas slarv. Den aningslösa Superdepartementets supervicechef hävdar att slarvet är hennes privatsak. Den aningslösa Supermona vet inte att den summa hon betalar i böter på långa vägar inte täcker indrivningens sammanlagda kostnad. Den extrautgift hennes frälseattityd gentemot förordningar och det allmänna förorsakar skulle, teoretiskt sett, kunna användas till bekämpning av cancer. Den samhälleliga och den lekamliga.
Hon betalar inte sin skatt = hon slarvar. Vad har det med slarv att göra? Beskriver inte ordet förakt, förakt för förordningar i vårt land och förakt för andra människor, mer adekvat hennes handlingar?
Kaka söker maka och därför förlåter vår storljugande socialdemokratisk statsminister även henne. Han är generös och storhjärtad tycker de blinda, döva och samvetslösa, men vår storljugande statsministers breda hjärta slösar med demokratins resurser och våra skattepengar.
Konstnären och showmannen Andy Warhol lär ha sagt något i stil med att i framtiden blir varje människa känd fem eller femton minuter. Framtiden är nästan här, det vill säga nästan varje svensk politiker är ökänd sina fem till femton minuter. Men emedan Warhols vision pekade åt en utökad demokratisering av vår värld och en breddad jämlikhetsställning mellan människor, är den alltjämt kortare och kortare livslängden på våra debatter en bild av och kanske även ett resultat av ökat ointresse och oengagemang.
I dag har vilken politiker som helst råd att göra bort sig fullständigt eftersom fem eller femton minuter senare är allt glömt och glorian är återställd.
Det finns starka krafter i vårt samhälle som uppmanar vänner av ordning att hålla käft att ställa sig i den rad som bildas av de som inte bryr sig. Vi bör hålla käft och sänka våra blickar mot marken. Att sikta mot stjärnorna är en tevelek avsedd för barn. Den som apar sig bäst, blir belönad. Bara de få utvalda kan omvandla sin prägel till en fördel. Även den nyfödda beröms mest för sin likhet med förlagorna. Förutsatt att de inte är ’oäktingar’. Orätt är det enda rätta. Det är inte nog att få orätt, man måste oxå vara hövlig. Vi uppmanas att låta oss bli örfilade även på den andra kinden utan protester: Darth Vaders och Grand Moff Tarkins har i evigheternas evigheter förlitat sig på att vi som blev misshandlade eller på annat vis orätt behandlade kommer i Gottfried Wilhelm von Leibnizs efterföljd att tro att denna värld är den bästa av världar, förlitat sig på att vi besitter en outtömlig beredskap till förlåtelse och låter det orätta bli preskriberat. Darth Vaders och Grand Moff Tarkins har i evigheternas evigheter förlitat sig på att vi vänder den andra kinden till, att vi är storsinta, att vi är glömska, att vi är lättlurade, att vi utfärdar amnestier, att vi låter udda vara jämnt, att vi ser genom fingrarna, att vi låter tiden läka alla sår, att vi är rädda, att vi är dumma, och att vi dessutom tycker synd om våra plågoandar på grund av deras självvalda handikapp att inte ha empati för de svaga. Det är ett av huvudskälen till varför världen ser ut som den ser ut.
Att minnas är varje ansvarsfull människans plikt. Att inte minnas är detsamma som att bereda plats åt de otacksamma, åt bedragare, våldsmän, samvetslösa byråkrater och andra brottslingar. ’När allt kommer omkring, vem minns nu armenierna?’ resonerade Adolf Hitler högt i samband med att han presenterade den slutgiltiga lösningen, utrotningen av judarna, för sin omvärld. Att inte minnas är detsamma som att bereda plats åt de otacksamma, åt bedragare, våldsmän och andra människofientliga individer och rörelser.
Who let the cat in? Mjau, mjau.
De gamla Hollywoodfilmerna var ofta förljugna. De beskrev kampen mellan en arketypisk skurk, en avbild av djävulen och hennes yttersta motsats, en ängel i vitt, en ansamling av styrka, klokhet, sanning och rättvisa. De flesta visste att de två opponenterna och platsen de kämpade om var en allegorisk beskrivning av en okomplicerad och ursprunglig värld. Det positiva med denna omskrivning av verkligheten var att den ingav hopp åt den stora massan att rättvisan alltid vinner till slut, även om prövningarna kunde vara både hårda och långa. Samtidigt, om än i mindre utsträckning, hade filmerna en hämmande eller åtminstone varnande effekt på dem som mest trodde på sina egna lagar.
Mycket av dagens film, tidningsartiklar och litteratur skrämmer med sitt evangelium som förkunnar att den undertryckte och hårt prövade inte har någon större chans att vinna eller ens få upprättelse, att det bästa för var och en är att inte lägga näsan i blöt, att inte sticka ut hakan, att lyda och inte irritera makten. Är det verkligen värt att offra sig för en god sak, vore det inte förnuftigare att glömma, svälja förtreten och leva med blicken riktad mot marken som alla andra?, frågar oss en myckenhet av dessa samtida framställningar i ord och bild, och många svarar: Jo visst, det är nog bäst så.
Rättviseidealen är krossade och många tevens, radions et cetera samhällsengagerande program har i stället för att gjuta olja på vårt eldiga engagemang, cementerat vår passivitet.
I de så kallade socialistiska och idag försvunna staterna använde man sig av en liknande taktik. I film efter film, i tidningsartikel efter tidningsartikel vann partiet Partiet, och den orädde kritikern – det antisocialistiska elementet, monstrens monster – frystes ut ur kollektivet. Där i sin skamfilade ensamhet fick den kritiske fundera på vad som var värst: att hoppa framför ett par snabbrullande hjul eller att hamna i en ond cirkel. Liksom för Anna Karenina var ett hopp framför ett par hjul oxå för det antisocialistiska monstret ofta den enda flykten från att krossas i en ond cirkel.”
Jag var tyst eftersom jag funderade. Catimir hade rätt och jag hade mycket att lära om jag ville vara en slug politiker. Borde kanske anställa honom i min tjänst. Jag gav honom en kuggfråga. Läkemedelsutredningen, sa jag. Den kom med riktig dåliga förslag och vår socialminister Lars ”Tuvan” Enqvists gav det tummen ner på mindre en halv dag. Är inte det inte ett bevis på att folkets röst hörs och lyssnas på i maktens korridorer och att våra politiker bryr sig om oss?
”Du behöver verkligen ingen ring i näsan”, flörtade Catimir med mig, ”dig kan man ändå leda vart man än vill. Läkemedelkostnadsutredningen är ett av ett stort batteri tricks som våra politiker förfogar över till manipulationen av folket. Så här går det till. Man anställer en enmansutredare som inte bara får i uppgift om vad han eller hon skall utreda, utan även direktiv vilka förslag han eller hon bör komma med. Detta kan göras på olika sätt naturligtvis: fult eller ännu fulare. Vissa utredare behöver nämligen inte köpas eftersom beställarna inte köper grisen i säcken, de vet på förhand vad de får, de vet vad de kan förvänta sig av dem som de anlitar till sina utredningar eller revisioner eller granskningskommittéer. Ingen av dessa lejda utredare har någonsin kommit med ett resultat som är överraskande för beställarna. Beställarna får alltid valuta för pengarna även om det utåt sett kanske inte ser så ut vid första anblicken.
Så enmansutredaren får i uppgift att komma fram med ett resultat som ingen normalt empatisk människa kan hålla med om och så får beställaren möjlighet att säga att det kan jag bara inte gå med på. Som i fallet med Läkemedelskostnadsutredningen som var på 400 tättskrivna sidor och som Lars ’Tuvan’ Enqvist klarade av att läsa, bedöma och uttala sig om på världsrekordstid, en kort eftermiddag. Allt var bara en på förhand uppgjord match och Lars ”Tuvan” Enqvist och därmed hela socialdemokratin vann en poäng genom att i denna lek ställa sig på folkets sida. Sedan kan de faktisk försämra levnadsvillkor för folket i allmänhet och för de svaga i synnerhet och ändå behålla folkets sympatier. Bara de inte överskrider den gräns som de utstakat tillsammans med läkemedelskostnadsutredaren.
De statligt anställda har sjukvård och även medicin nära på gratis, det vill säga det är de övriga skattebetalarna som betalar den. Staten smeker de sina medhårs. Riksdagsmän och regeringsmedlemmar får fri medicin och fri läkarvård så att de, verkar det som, inte har någon anledning att förarga sig över att de sjuka behandlas som samhällets sjukdom. Statens maskinister tar hand om statens maskinister men maskiner struntar de i. Sådant tänkande är lika intelligent som att äta upp det utsäde som skulle kunna garantera påföljande skörd. Folket är potent som fan, tänker potentaterna. Så låt dem spruta säd i varandras håligheter, låt de multiplicera sig, låt de starka jobba åt oss och låt de svaga drunkna i sin egen olycka.
Lagar och förordningar stiftas efter de behov som potentater har, men folket tror att det görs för att politikerna lyssnar på sitt folk. När politikernas förmögenhet stiger, så stiger även gränsen på förmögenhetsskatt. När deras löner stiger, så stiger även skattelättnader, mest i den kvartilen naturligtvis som de befinner sig i. Det förmodas att upp till 2 000 människor årligen dör på grund av medicinsk eller kirurgisk felbehandling. Det är en siffra som påminner om läkarkonstens statistik under den svarta medeltiden. Detta oavsiktliga mördande händer år efter år och ingenting händer. Plötsligt dör socialminister Lars Enqvist mor och då är plötsligt Enqvist intresserad att inrätta ett centralt register över läkare och annan vårdpersonal som med sina konster bidrar till den svarta statistiken. Det finns hur många exempel som helst på att vår samhälle styrs så att det mest skall tjäna våra politiker. Skulle våra politiker likna mig och dig, så skulle det vara helt OK. Men kan du säga att du ser likheter mellan Mona Persson, Björn Sahlin, Göran Rosengren och dig när det gäller lön, säkerhet eller andra sociala privilegier?
Och då är vi tillbaka vid Hallandsåsens tunnel igen: Den kostade ett antal miljarder mer än det var beräknat. Skattemiljarder slitna direkt från människors slit och värk, slit-, sjukdoms- och värkdränkta skattemiljarder som blev kastade rakt ut i luften. Skattemiljarder som inte någonsin kommer människa till godo, om man undantar Björn Rosengrens och hans fallangs feta löner. Rosengren vill fortsätta detta överfall på skattebetalarnas hälsa, välbefinnande och pengar för att kunna fylla sina egna och sin fallangs fickor med ytterligare kosing och styrka sitt ego med vetskapen att han är den störste, den oövervinnelige, att Gud möjligen kan härska över naturen att naturen möjligen kan härska över människan, men att han Björn Rosengren kan stoppa allt detta i sin minsta byxficka. Rosengrens oantastliga filosofiska och ekonomiska och människovänliga argument för det fortsatta destruktionsbygget är – håll dig – att röveriet redan har kostat så mycket, att det vore omoraliskt och dumt att inte fortsätta att kasta bort ytterligare några miljarder på det. Det finns en liknande logik i detta resonemang som när det gäller det undersatta underhållet av vägarna i Norrland, den på resurser dränerade skolan och dito vården och omsorjen. Här har vi redan sparat så pass mycket att det vore omoraliskt och dumt att inte fortsätta spara här. Rosengren borde få ett ”Dra-hederligt-dumt-folk-i-näsan-pris” instiftat till Göran Perssons minne bara för denna språkliga groda framodlad i hans miljöskadade giftiga inre, och bemärk att detta varken var den första eller den tjugoförsta och säkerligen inte den sista. Han är fylld av grodyngel av samma sort. Titta i hans ögon bara, så får du se. Men jag kan hålla med filosofen Rosengren i ett: Hålet i Hallandsåsen finns redan och det skulle kunna nyttjas, så låt det ske, fast i demokratins tjänst.
Om hålet omvandlades till ett varnande monument över det socialdemokratiska övertrampet under Göran Salins, Mona Rosengrens, Kjell Perssons, Göran Larssons et cetera styre … Om man behöll hålet som ett museum i vilket det under gjutna montrar visades Motalas, Gävles, Örebros, Södra Älvsborgs och Norra Älvsborgs folkvalda … starka män och kvinnor som Mats Hulth, Sigvard Marjasin, Stig Malm, Per-Anders Örtendahl, Björn Tarras-Wahlberg, Björn Rosengren och hans son Magnus Rosengren, Anna-Greta Leijon, Tommy Lindström, Mona Sahlin, Maj-Inger Klingvall, Bosse Ringholm, Christina Rogestam, Lars Weiss, Röda khmeran Birgitta Dahl, Rikspolisstyrelsens överdirektör Olof Egerstedt, Räddningsverkets förra generaldirektör Lennart Myhlback, Statens institutionsstyrelses generaldirektör Sture Korpi, den socialdemokratiske kommunalpolitikern i Östersund Tord Andnor, institutionschef Majvor Lindfors, f.d. ambassadrådet i Madrid och EU-kontorets f.d. chef i Stockholm Linda Steneberg och riksdagsledamoten, det vill säga lagstiftaren i Sveriges parlament, parti(s)ekreteraren och sedermera socialförsäkringsminister Ingela Thalén … De cirka
2 000 ”lyckade” självmorden årligen … De cirka 20 000 självmordsförsöken årligen … Grums mobbningskommun … De över 100 000 grundskoleelever som lär vantrivas i skolan … De 300 000 människor som uppger att de mår dåligt på sina arbetsplatser på grund av mobbning och annan kränkande behandling … De 22 gånger som Sverige ha förlorat i Europadomstolen i Strasbourg för att ha brutit mot Förenta Nationernas Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, vari bland annat ingår individens rätt till liv, frihet och personlig säkerhet samt rätten till tanke-, samvets-, religions-, åsikts- och mötesfrihet … Branäshärvan … Sparbanken Väst-härvan … Skandinaviska Enskilda Bankens förtäckta noter … Hormoslyr … Palmemordutredningen … Leanderfallet … Säpo:s åsiktsregistrering … IB-affären … Klinsta sjukhem i Danderyd … Bofors … Sjöfartsverket … Apoteksbolagets fallskärmar … LO-potentaters fallskärmar … Statens Premiefond AB … Riksteatern … Lennart Ransnäs Medanalys och Nina Rehnqvist, överdirektör på Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsavdelning … smygaffärer med Östersjömiljarder … 22 miljarder av obetald moms … Ekobrottslingarnas undanstoppade 150 miljarder … ekobrottsmyndighetens selektiva verksamhet … svarta löner och falska fakturor på EU-kommissionens Stockholmskontor … Telias dubbel- och trippelfakturering av abonnemangsavgifter … vd Claes Ihres stats- och kommunalägda riskkapitalbolag Almi Företagspartner AB som är partner till sina egna direktörer … fallet Torgny Gustafsson … fallet estsvensken Peter Puide som efter sin bok ”Samuil Braschinskys försvunna vrede” fick lämna sitt hem i Sverige och bosätta sig i Afrika … minerallagen och Jan Olof Hedström, bergmästare i Bergstaden … flygplat(s)en i Kalax med Europas längsta, dyraste och minst utnyttjade start- och landningsbana … de 210 av Sveriges 288 kommuner som systematiskt avfolkas … de 2 000 människor som årligen dör på grund av medicinsk eller kirurgisk felbehandling … flest barnallergiker i Europa … de 5 000 människor som årligen kremeras och där askan sprids vind för våg utan att en enda anhörig, vän, arbetskamrat eller före detta arbetskamrat, granne eller före detta granne et cetera bevistar ceremonien … de över 70 000 långtidsarbetslösa … det pensionerade paradiset … aktivitetsgarantin AGAN … Riksdagens, Regeringskansliets, Domstolsverkets, Jönköpings läns landstings et cetera anställda som söker kontakt med prostituerade på betald arbetstid och med hjälp av statens ”gratis datorer”, modem och uppkopplingar … Säpochefen Anders Eriksson, för vilken veganerna verkarvara ett större hot mot vårt samhälle än det högaktiva bruna arvet, nazisterna och som ådrog sig 2 210 polisanmälningar bara under år 1998 … de baltiska krigsförbrytarnas fristad … Skogsstyrelsens odugliga ledning … Näringsdepartementets åsidosättande av lagen om offentlig upphandling … NOU, Nämnden för offentlig upphandling … Kronofogdemyndighetens och Skattemyndighetens svarta affärer …
Montrarna skulle naturligtvis vara av okrossbart genomskinligt material och under ständig beväpnad uppsikt. Pandora var en tjej hopknådad av lera som Hefaistos blåste liv i. Hallandsåsens tunnel går genom levande mark … I Pandoras ask fanns rikligt med farsoter och plågor som efter att Prometheus yngre bror Epimetheus släppt ut dem hemsöker mänskligheten. Förstår du nu varför jag vill att montrarna, Rosengrens och Perssons askar, skall vara av okrossbart genomskinligt material …”
(c) Vladimir Oravsky