En fb-bekant hade publicerat namn och födelsedatum på de frikända killarna i den senast uppmärksammade våldtäktsrättegången på Facebook. Det sprids tydligen runt en sådan lista där och jag kände mig tvungen att reagera efter en rad positiva kommentarer under inlägget och hamnade då i följande ordväxling med två kvinnor:
Suck.
Tillägg: det kom mera, varpå jag lämnade kommentarerna och bekantskapen. Det saknas ett par kommentarer där bland annat den som delat inlägget förundras över att det är olagligt och en kommentator säger till detta: Äh!
Jag har först liknande debatter med mina vänner de senaste dagarna. Det är sanslöst har du sett hurdebatten går på artiklarna som rör ämnet på dagens juridik lite finare ord men lika fånigt. En åklagare har tom skrivit en artikel om att vi har för mycket trässäkerhet
För mycket rättsäkerhet? Antingen är det rättsäkert eller så är det inte det. Hur skulle lite lagom rättsäkerhet se ut tänkte den åklagaren?
Bra rutet! Alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats i domstol, det tycks vara en självklarhet för alla förutom rasisterna och manshatarna.
Ja, det är skrämmande vilka mobbmentaliteter som väcks. Och så lätt dessutom. Jag var tvungen att säga ifrån, hade nog inte trivts med mig själv annars.
Bra att du sa ifrån, civilkurage!!
sorgligt att människor inte förstår bättre när det gäller nåt så viktigt som det här!
Tack!
http://www.dagensjuridik.se/2013/10/mycket-rattssakerhet-skapar
Jag håller med om att situationen verkar komplicerad.
De får väl göra som KKK i amerikanska södern på 30-talet, lyncha några random negrer i närmsta lyktstolpe så fort en vit kvinna våldtagits. Många debattörer i Tensta-fallet verkar vilja tillämpa den typen av rättssäkerhet. Det ironiska är att vänsterfeministerna är så gott som överens med Sverigedemokraterna här.
Ja, det verkar ha uppstått en själarnas symfoni där på något vis…
Det är faktiskt ingen större skillnad på vänsterfeminister och sverigedemokrater. De riktar sitt hat mot olika håll bara men ibland, som nu, strålar de samman.
I dagens samhälle har de flesta tillgång till en eller flera datorer. Dessa ger individer möjligheten till en åsikt vilket ju är bra, det ger dock lika stor möjlighet, ja kanske större sådan, åt allehanda extremister och och till och med människor som har eller borde ha en diagnos. Vi har redan sett hur extremism har blivit vardagsmat inom den svenska feminismen och också inom väl valda delar av vänsterrörelser. Inte ens riksdagspartier som borde vara rumsrena som vänsterpartiet går fria från skuld. För ett tiotal år sedan var de på tapeten efter en demonstration där antisemitiska slagord hade skallat, och detta utan att en enda dementi eller avståndstagande någonsin yppades. Än i denna dag står landets judar utan en offentlig ursäkt för denna fadäs, en vurpa som däremot inte socialdemokraterna upprepade när Ilmar Reepalu hade fått hjärnsläpp som tur var. Vad man fick var en ursäkt under galgen som var så där lagom inlindad i formuleringar som ”fortsatt förtroende för Ilmar”. Strax efter meddelade Ilmar Reepalu att han hade för avsikt att gå i pension, en händelse som inte gick att förklara med slumpens hjälp. Att etablerade partier väljer att samarbeta med extremisterna skänker den legitimitet de önskar och söker men är djupt olycklig eftersom dessa alltför ofta tillhör de antidemokratiska krafter som har blivit allt vanligare och som på detta sätt alltså smyger sig in.
Naturligtvis ingår det i paketet att deras åsikter förkläs som ”solidariska” vilket är allt annat än vad de är. Tvärtom hyser de alltför ofta en åsikt och anlägger en attityd av att just de vet hur sanningen ser ut. Alla andra är bara kritter och kretiner för själva bor de på söder, jobbar inom media eller kultur och är såååå arbetarklassiga när de egentligen är hur småborgerliga som helst. Avvikande åsikter förklarar de med att man är vilseledd eller rent av en anhängare av Breiviks manifest och därmed hyser man också ett förakt för annorlunda tankar. Att man därmed gör sig själva till den inskränkta massan som anser sig ha rätten att kränka andra är en ynnest man har givit sig själv, men andra ska bara tysta med motiveringen att de är näthatare.
I nästa steg gaddar dessa mobbhopar sig samman och uppvisar exakt de tendenser de anklagar andra för att använda. På facebook, i bloggar och i kommentarsfält fylls snabbt små anonyma eller identitetsskyddade uppgifter i där hatet fullständigt rinner ur mungiporna. I allehanda skumma eller våldsförhärligande ideologiers namn får man säga vad som helst bara man har den ”rätta” ideologin. Nätet har i sina delar delvis blivit ett tillhåll för extremism och delar av det etablerade samhället spelar under täcket med dessa.
Att som i ditt fall påpeka det uppenbara är därmed förenat med en personlig kostnad. Tack gode gud för att dessa personer fortfarande finns som motkraft och tack för att du tog debatten. Den är nödvändig om vi vill ha det fria ordet och våra demokratiska rättigheter kvar också imorgon.
Tack! Ja, jag tyckte att det var nödvändigt att göra en markering.
Jag har också hamnat i bråk om detta mål på fb och öga mot öga för att jag håller på rättssäkerheten. En del påstår mer än vad åklagaren gjort, som alhem, som borde veta bättre.
Åklagare Thomas Ahlstrand har ju helt rätt. Det är förmodligen en kombination av feghet och slöhet som gör att många domstolsledamöter inte bryr sig om att göra rimlighetsbedömningar i våldtäktsmål.
Det finns en bild på Twitter också där deras namn och födelsedatum läggs ut.
Datainspektionens FAQ: http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar
En kort sammanställning om praxis (källa okänd): http://www.pul.nu/dinpraxis.html
Det är alltså inte helt klart vad som gäller juridiskt.
Ja, personuppgiftslagen är en sak, men falsk tillvitelse eller förtal, dvs att hänga ut någon som brottsling trots att den frikänts eller inte är det bara allmänt är väl något annat? Skriver man bara ut att de här personerna blev frikända i det och det målet så är det kanske inte rakt av kriminellt, men om man sprider uppgifterna i syfte att svartmåla personerna som kriminella trots att de blivit frikända är väl något annat. Sådant kan ju en domstol ta ställning till vid en eventuell anmälan om förtal.
Rättspatos är det sannerligen !
Stå på dig !
Tack! :)
I denna fråga är tydligen feminister och rasister på samma sida. För övrigt tror jag varken att samtyckeslagstiftning eller ändring av ”hjälplöst” till ”särskillt utsatt” tillstånd kommer att göra domsluten ett dugg bättre men tycker att Thomas Ahlstrand i Dagens Juridik (ovan) har en poäng angående domstolarnas funktion. Domen sig är en trist historia, får ibland känslan av att en bra kurator och en rejäl åthutning hade funkat bättre. Slutligen undrar jag hur debatten hade sett ut om könsrollerna varit omvända.
Ja, det är en tragisk händelse och av vad som framkommit i bl a domen lever de här ungdomarna ganska långt utanför någon som helst vettig vuxenvärld omkring sig. Sanna Rayman skriver om det hela här: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lagen-ar-inte-allseende_8575640.svd
Våldtäktsmål är svåra på många olika sätt eftersom det handlar om mellanmänskliga aktioner där signaler ska tolkas, ofta utan vittnen och mycket ofta med sprit eller droger inblandade. I det här fallet begriper jag inte varför åklagaren fastnar på begreppet särskilt utsatt. Hon har sagt nej och om man då ändå har sex med henne så är det definitionsmässigt våldtäkt. Jag har dock inte läst domen själv och kan inte de närmare omständigheterna.
”I dag är det många domare som inte klarar av att döma en person i ett allvarligt brottmål om denne nekar.” Thomas Ahlstrand
https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.903355-det-maste-ga-att-doma-aven-de-som-blanekar
Ja, onekligen verkar det finnas en problematik som borde ses över. För mycket rättssäkerhet låter i mina öron ändå som ett tveksamt begrepp. Rättssäkerheten handlar väl inte enbart om den misstänkte, utan även om offret? En god rättssäkerhet innebär väl även att en person som är skyldig med största sannolikhet kommer att dömas?