Hos Toklandet kan du läsa om hur det kan gå när din forskning visar att verkligheten har fler nyanser än svart och vitt. Från bland andra Nationella Sekretariatet för Genusforsknings och kvinnojourers sida vill man alltså inte få någon som helst konkurrens om problemformuleringsprivilegiet och då ska misshagliga studier stoppas ner i byrålådorna och gömmas undan. Det handlar om en studie av Gunilla Krantz från tidigare i våras, där man bl a kunde läsa att män rapporterade ungefär lika stor utsatthet för relationsvåld som kvinnor. De artiklar jag läst om detta har knappast dragit några stora växlar på detta faktum, det har snarare oftast nyanserats med omständigheter som att kvinnor ändå utsätts för grövre våld och att ofta har den utsatte mannen också själv varit utövare. Mitt tidigare inlägg om studien finns här.
Läs även om hur Sveriges Kvinnolobby vill att regeringen i sina dokument ska kalla våld i nära relationer för mäns våld mot kvinnor här.
Genusdebatten om detta här.
Bittergubben om detta här.
Rättelse (131030): Tydligen har Nationella Sekretariatet för Genusforskning meddelat sig inte ha något med forskningsrapporten att göra. Varifrån kritiken mot Gunilla Krantz kommit är något höljt i dunkel.
Mera om detta och om rättelsen hos Kimhza Bremer här.
Man kan ju baraa undra hur mycket tryck Gunilla Krantz har utsatts för från sina feministiska kollegor ? Hon har ju verkligen svurit i genuskyrkan genom att påpeka att män drabbas av partnervåld i lika hög grad.
Hon måste ju förstå att det alltid är mest synd om kvinnorna i alla lägen. Annars kan man ju inte verka i ett feministiskt sammanhang ;-).
Ninni skriver i sitt inlägg på genusdebatten:
Vi måste arbeta bort stereotyperna ”offer = kvinna, förövare = man” då de långt ifrån alltid stämmer.
Det är bra uppfattat och skrivet, för det pekar på hur feminister själva aktivt skapar och upprätthåller stereotypa uppfattningar om både män och kvinnor, trots att de säger sig vilja motverka just sådana könsbundna uppfattningar. Det handlar alltså inte om någon vilja att frigöra sig från stereotyper i sig, bara att tillse att människor omfattar rätt stereotyper. Av den anledningen måste människor förstås först fås att ifrågasätta de ”felaktiga” stereotyperna, för att de ska kunna lämna plats åt de ”rätta” dito, de som feminister skapar, upprätthåller och omhuldar med den största omsorg, vilket ju blir tydligt i ett sådant här fall.
Det hela påminner en del om hur man inom tolvstegsrörelsen uppmanas att ”ha ett öppet sinnelag”, så långt man nu behöver detta för att kunna ta till sig tolvstegsrörelsens ”lära” och sätt att förhålla sig. Men av någon anledning brukar hyllandet av ”det öppna sinnelaget” upphöra, när någon dristar sig till att tvivla på och yppa kritik av rörelsens egna dogmer. ”Same, same, but different”, så att säga.
Javisst är det så.
Nationella Sekretariatet för Parapsykologi för bövelen!
Just det, just det.
Pingback: Gunilla Krantz ”backar” om partnervåldet | bittergubben
”Så fungerar ideologiskt driven forskning.”
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ovalkomna-resultat-tystas_8661668.svd
Ljuset finns på SvD!
Tack! Jag läste precis i papperstidningen och blev glatt överraskad. Äntligen!
http://www.belfasttelegraph.co.uk/news/local-national/northern-ireland/domestic-violence-against-men-at-its-highest-level-in-northern-ireland-since-police-began-recording-statistics-29707051.html