I DN figurerar åter en av tidningens favoritorganisationer, Jämställd festival. Temat är förstås de ojämställda festivalerna, som jag redan har skrivit en hel de om, bland annat här.
Dagens komik/tragik i artikeln:
”Även mindre festivaler har ansträngt sig och i vissa fall startats enbart för att boka underrepresenterade artistgrupper. Exempel på en sådan festival är Alternativet Festival i Norrköping som bokade 79 procent kvinnodominerade musikakter.
Att små festivaler bokar jämställt är visserligen bra, men jättarna kan inte få fortsätta att komma undan, tycker Amanda Lindholm.”
Jämställd festival själva föregår givetvis med gott exempel (precis som de genusvetenskapliga institutionerna, F! och Unga feminister): Jämställd festivals kontaktpersoner
Om Jämställd festival i Norrköping på Bianca Kronlöfs och Tiffany K.s bloggar:
Källa: Hallongrottans vänner i Norrköping på Facebook
…och i tidningen Bang:
Källa: Hallongrottans vänner i Norrköping på Facebook
Självklart är det fritt fram att starta festivaler och boka vem man nu vill…men handlar det då om en politisk manifestation eller kommer besökarna verkligen för att se och höra artisterna? Om det går att tjäna pengar på detta (vilket jag betvivlar) så är det onekligen något musikbranschen missat.
Bokar jämställt med 79 % kvinnliga musiker? Och ingen reagerar över denna totalt surrealistiska formulering? Mwahahaha. Hahaha. Haha. Välkommen till sekten, haaaaaalleluja!
50/50 (som ju är absurt i sig om man hävdar det rakt av) är gammalmodigt enligt dagens feministiska avant-garde. Ju fler kvinnor – desto bättre jämställdhet är det nya.
Visst är det absurt… och det är inte första gången jag läser om att mer än 50% kvinnor är ”jämställt”. Det handlar antagligen om något så primitivt som att ”ge igen” för de (påstådda) oförrätterna på andra festivaler eller för den delen historiskt. Eller någon sorts kompensation… om de alternativa festivalerna blir många kan de vinna ”kriget” mot de ”traditionella”. Men könet ska sakna betydelse… hyckleri i kubik.
De bästa artisterna som publiken vill se, är det som gäller. Råkar det då bli 90% män, kvinnor, eller HBTQ, så är det helt OK. Sedan kan publiken förstås vara konservativ och inte intresserad av att lyssna på ny musik, men det är en helt annan diskussion.
Alla 50/50-festivaler är på förhand dömda att falla omkull ekonomiskt. Varför? Inte för det ”behjärtansvärda” att det är en jämn blandning utan för att det troligtvis inte representerar de tilltänkta besökarna.
Sen att 79 % kvinnor skulle vara 50/50-jämställt är stor humor och ett bevis för att dessa människor är helt dumma i huvudet.
Jag hyllar Jämställd Festival i Norrköping. För att de gör det de tror på. Om kvinnodominans är populärt, så kommer fler följa efter.
Onekligen har musikbranschen missat något om kvinnodominerade festivaler (märkligt att könet just ska vara det viktiga, är det inte musiken man går efter?) rent generellt skulle vara mer populära. Tyvärr tror jag inte att festivalarrangörer missar betydelsen av akter som drar in pengar. För mig personligen spelar det noll och intet roll om det står kvinnor, män eller marsianer på scen, vad jag vänder mig emot är en beskrivning av att mer än 50 % kvinnor på scen skulle tyda på någon slags jämställdhet. Kvinnor är en klar minoritet inom musikerbranschen. Personligen går jag på festival för att höra den musik och se de artister jag gillar, inte för att det är rätt könsfördelning på scen.
Ja absolut är det sant att sådant som är populärt brukar få uppföljare och att det alltid är trevligt med folk som gör något de tror på. Mer sånt.
Vi får väl se hur det går. Fanns det inte en liknande festival som hete ”Ladyfest” i Skåne? Jag vet inte om den gick bra eller inte.
Sedan är ju det där med ”gå bra” lite relativt beroende på hur en festival får sin finansiering. Om den t.ex. främst bygger på diverse statliga stimulansbidrag för att uppnå jämställdhetsmål i musikbranschen så är ju inte publikunderlaget det centrala egentligen utan just könsfördelningen på artisterna. En sådan festival kan ju ”gå bra” i flera år även om publiken sviker. Hur finansieras ”Jämställd Festival”? Ja, vi får se hur det går.
Personligen är jag mer intresserad av artister än festivaler så det beror helt på vad en festival bokar om jag går på den eller ej. Jag skulle aldrig gå på en festival enbart beroende på att den har någon särskild politisk eller religiös inriktning.
För att det ska bli 50/50 på festivalscenerna måste det bli först bli 50/50 i replokalerna på fritidsgårdarna runt om i landet. Och som gammal fritidsledare kan jag säga att vi är långt därifrån.
Japp.
Pingback: Referensinlägg – Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet | Susanna's Crowbar