Nu ska den ”marginaliserade manligheten” kartläggas. Vad kan detta nu handla om?
”I sitt arbete stöter genusforskaren Thomas Johansson ofta på bilden av unga, vita män som tycker att diskussionen om jämställdhet och feminism har gått för långt. Nu har han fått anslag från Riksbankens Jubileumsfond för att bilda ett nätverk som ska ta reda på mer om vilka faktorer som bromsar upp jämställdheten.”
Bilden av unga, vita män ja.
”Forskarna som kommer från både Sverige, Norge, Danmark och Storbritannien vill titta närmare på de pappor som inte är jämställda, som inte tar ut föräldraledighet eller delar på hushållsarbetet. Det kan handla om de vita männen som kanske tillhör arbetarklassen och röstar på Sverigedemokraterna och inte alltid känner igen sig i jämställdhetsprojektet.
– Det finns en uppfattning om att vi är jämställda samtidigt som vetenskap och statistik tyder på att det inte är så. Skillnaden mellan de här olika världarna är intressant, säger Thomas Johansson, professor på institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.”
Det finns en bild av unga, vita män som tycker att diskussionen om jämställdhet och feminism gått för långt. Jaha. Det finns alltså en bild av en viss slags människor? utan att fråga sig var den bilden kommer ifrån (eller hur fördomsfull den är) går man obekymrat vidare och konstruerar en tänkt grupp som man alltså ska studera: män som är vita, som kanske tillhör arbetarklassen och röstar på SD och som inte känner igen sig i jämställdhetsarbetet. Man har konstruerat sig en grupp individer och behäftat dem med egenskaper (gjort en halmgubbe, om ni så vill). Vad mer?
”Det finns inte så mycket forskning om den marginaliserade manligheten. Kanske beror det på att det är enklare att forska om det som ligger nära en själv, tror Thomas Johansson.”
Thomas Johansson identifierar sig alltså inte som en marginaliserad man med tveksamma åsikter. Dessa män finns någon annanstans.
”Att intervjua en näthatare och människor som man själv inte sympatiserar med, känns kanske inte helt bekvämt.”
Jaha, näthatare också. Ja, onekligen alla de ingredienser som figurerat i halmgubben ”mannen som näthatar kvinnor”.
”– De här männen är en intressant grupp eftersom den inte ingår i bilden av den jämställda svenska mannen, som är ganska dominerande. Samtidigt finns det ganska många män som bara är föräldralediga exakt de två månader de behöver för att inte förlora pengar och en liten grupp tar inte ut någon föräldraledighet alls. I andra änden finns en liten klick som är föräldralediga länge, säger Thomas Johansson.”
Eeeh? Sammankopplingen av de näthatande, marginaliserade männen med tveksamma åsikter med de män som inte tar ut mer föräldraledighet än två månader är något halsbrytande, men vad kommer mer?
”Forskarna i nätverket vill också veta mer om det hat mot feminismen som framför allt dyker upp i olika forum på internet. Ett annat fenomen som de ska studera är det faktum att pojkar halkar efter i skolan.
– Vi vill få en bra bild av hur de här fenomenen ser ut i olika länder, vad som påverkar och gör att det uppstår vissa mönster, säger Thomas Johansson som berättar att han fått mycket av inspirationen till nätverket från Susan Faludis bok Ställd: Förräderiet mot mannen, som kom 2000 och handlar om den amerikanske mannens utsatthet i dagens samhälle.”
På något vis är alltså den näthatande, marginaliserade halmgubbemannen kopplad med även pojkars sjunkande skolresultat. Jag kan ge er slutsatserna redan nu: allt beror på mansrollen, patriarkatet och könsmaktsordningen.
Apropå Faludi: här finns en gammal artikel av Maria-Pia Boëthius om Ställd i SvD.
Den ”marginaliserade manligheten” är nog inte så marginalierad utan snarare mainstreammanlighet. Det blir lustigt när marginaliserade män som manliga genusforskare ändå är ska försöka analysera det stora flertalet män. Eller lustigt kanske inte är det rätta ordet, skevt är nog bättre. De blir tagna på sängen av att vanliga män plötsligt börjar protestera mot nidbilden av dem, det är de inte vana vid.
Ja, på sina håll verkar det finnas en yrvakenhet kring att någon kritiserar feminismen och det sk jämställdhetsarbetet.
Genusforskaren Thomas Johansson stöter ofta på bilden av unga vita män som…..
Hade genusforskaren Johansson varit någotsånär seriös hade han tagit sig före att stöta på verkligheten i stället för bilden av denna! En bild som han förmodligen matats med vid det kaffebord som han sitter vid och som man bör sitta vid för att få de utvalda fås gillande.
Jag som alltid varit grupplös, rört mig lite mellan grupperna så att säga, gillar att äntligen ha blivit kategoriserad som tillhörande den marginaliserade manligheten, något som man tydligen inte bemödar sig om att forska i mer än som något slags vita möss med udda gener.
Att som genusforskaren Johansson se all form av kritik som emanerande ur ett manligt sammanhang som han redan har utsett till losers vars resonemang kan bortses ifrån och endast ses som brickor att klättra på för väntande akademiska höjder. Det är förutom att vara oseriöst, högst odemokratiskt och i allra högsta grad i avsaknad av vetenskaplighet i sin totalitära sekteristiska ideologi.
Man kan ju undra hur du Susanna passar in i losergruppen eller Ninni eller Mariel med flera som för mig inte verkar vara representanter för gruppen ”marginaliserade män”?
Ministern som ansvarar för stollerierna borde göras uppmärksam på sanslösheten. Nu!
Jodå, jag passar utmärkt in; Crowbar fanns med i uppräkningen i konferenspappret/uppsatsen ”Män som näthatar kvinnor” från Uppsala universitet för ett tag sedan.
Jag håller med i övrigt, ansatsen är inte särskilt vetenskaplig. Tänk om man skulle formulera ett motsvarande ämne: Hur ser den moderna feministen ut? Hon kanske känner sig misslyckad och har ett starkt behov av att förklara sina tillkortakommanden med konstruerade begrepp som patriarkat och könsmaktsordning. Varför känner hon sig så förtryckt? Det kan handla om de vita kvinnorna på Södermalm som trots akademiska studier och statusfyllda jobb känner sig förtryckta. De kanske röstar på Fi! eller miljöpartiet. det finns en uppfattning om att vi inte är jämställda, trots att vetenskap och statistik tyder på vi är det. Skillnaden mellan de här världarna är intressant. det finns inte så mycket forskning om den privilegierade kvinnligheten…etc etc
Lite om Susan Faludis bok ”Ställd” (Som Maria Pia Boethius rescenserade)
Den boken var en av mina första bekantskaper med den delen av feminismen som gjort sig besväret att göra kopiösa mängder research på plats i männens ”territorium”
Bokens behållning är en faktaspäckat och nyanserad bild av män i olika sociala miljöer genom glasögon av en engagerad journalist (Faludi är en pultizer price belönad journalist (Wall Street journal) och ovanligt fördomslös . Något som våra svenska småborgerliga arm-chair feministmoralister (Där ingår Maria Pia Boethius) För länge sedan reducerats till ogina och bigotta fjantar.
Ville bara ha det sagt. Susan Faludi är på en nivå som både en tidigare Göran Skytte och Jan Guillou varit. Numera är båda två beklagansvärda fega fjantar.
Tack för utfyllnaden, jag hade själv ganska dålig koll på Faludi.
…är lite lat , men här får Wikipedia tala om kontentan för Faludis bok ”Ställd”
In her 1999 book Stiffed: The Betrayal of the American Man Faludi analyzes the state of the American man. Faludi argues that while many of those in power are men, most individual men have little power. American men have been brought up to be strong, support their families and work hard. But many men who followed this now find themselves underpaid or unemployed, disillusioned and abandoned by their wives. Changes in American society have affected both men and women, Faludi concludes, and it is wrong to blame individual men for class differences, or for plain differences in individual luck and ability, that they did not cause and from which men and women suffer alike.[3]
Jag är enig i punkten , med Faludi, att könsroller går att analysera och vikta genom extrapolering med hjälp av historien som stöttesten. Samt att majoriteten män och kvinnor , i många olika samhällen , möter en gemensam ”fiende” – och som inte är ordenligt identifierad än.
Dagens feminismen är dock förlorat, eftersom den skyller allt på osynliga strukturers perfekta despoter och som fått ett ansikte (En vit medelålders kristen man)
”Det finns en uppfattning om att vi är jämställda samtidigt som vetenskap och statistik tyder på att det inte är så”. Vad gäller statistik så verkar många feminister/genusvetare ha svårt att skilja på korrelation (statistiskt samband) och kausalitet (orsak/verkan). En korrelation mellan A och B innebär INTE automatiskt att A orsakar B, eller att B orsakar A, det kan vara C som orsakar både A och B.
Jag får uppfattningen att genusvetenskap i stor utsträckning handlar just om ”detta tyder på…” eller ”det skulle kunna vara så här”. Det är lååååååååångt från dessa påståenden till ”det är så här”. Men det funkar väl inte att säga ”vi tror” i vetenskapliga sammanhang… även om det är det man gör. Vet man inte, så vet man inte. Vidare är enögdheten slående (allt är sociala konstruktioner, och allt ont beror på den manliga könsrollen). Det är lite svårt att ta en ”vetenskap” på allvar som dels är så enögd och katgorisk, dels säger ”man vet” när evidens saknas (eller till och med går emot teorin).
Nationella Sekretariatet för Parapsykologi för bövelen!
Ja, ska försöka få det rätt nästa gång.
Saxat från Maria-Pia Boëthius recension…
”Det samkönade mansvåldet är i det närmaste outhärdligt; men det är inte feminister utan makten och medierna som betraktar det interna mansmördandet som nästintill normalt och som föredrar att skildra kvinnor som offer, inte män.”
Hon måste blunda för väldigt mycket för att kläcka ur sig något sådant…