Igår var det Black Sabbath på Friends arena och vi skulle stråla samman på FoKo-utställningen på MOOD med vännerna Eija och Mika från Sollefteå på eftermiddagen. Trafiken norrifrån in mot stan visade sig vara i tätaste laget och mötet blev något senare än beräknat. Uffe och jag hängde runt på FoKo vid tre-, fyra-tiden, då Eija och Mika bara hunnit till Solna, så vi beslöt oss för att ta en matbit på en indier i närheten. Två timmar senare var vännerna redan på MOOD, då vi fortfarande var upptagna med kaffe och kulfi…en liten stressfylld utryckning senare:
Eija och Mika. Eija är kvinnan bakom bloggen Norrfrid…
En ny, fin tygskulptur av Stefan Thunström väntar på att hängas upp på FoKo…
Kort senare, på en sportbar i Solna…
Bilder från konserten tagna med crappy-kompaktkameran…
Vi anlände precis i tid för Black Sabbath och vilken konsert det var! Ett par låtar från det nya albumet och en kavalkad av de gamla klassikerna vars mäktighet har närmast övernaturliga dimensioner. Så otroligt fint att få höra alla pärlorna live och med nästan originaluppsättningen. Trummisen Tommy Clufetos ersätter Bill Ward på turnéen och visade upp sina färdigheter under ett mycket intrikat trumsolo mot slutet av setet. Ozzy Osbourne är i fin form och lyckas till slut dra med den inledningsvis småstela publiken på sitt galna tåg. Introt till Black Sabbath fick håret att resa sig på mina armar och kalla kårar att ila längs min rygg, det var magiskt. På skärmarna bakom scenen kunde man självklart följa bandmedlemmarna, men där spelades också olika, surrealistiska scenerier upp, många på tema skräck. Under låten Dirty Women fylldes skärmarna av skabrösa damer av alla de slag med en viss Bettie Page i spetsen, en samling visuella effekter som knappast hade godkänts av statens genusideologiska institut (ganska befriande, med andra ord). Tack Sabbath för en fantastisk konsert, jag är själaglad över att jag hann se er medan tid är!
– : – : – : –
Uffe recenserar konserten på Blaskan blogg här.
Jag såg Sabbath med Ian Gillan som ersättare 83 eller 84 på Hovet. En upplevelse! Skönt att de fortfarande håller.
Jag visste inte ens om att de spelade. Jag får nog säga att det är tre band som jag sörjer att jag missat. De spelade i Sverige några år för tidigt för att jag skulle hinna på tåget. Jag tänker då på när Deep Purple var i sverige efter att släppt Made in Japan. Då var jag tolv/tretton eller nåt sånt, och skulle inte upptäcka dem förrän något år senare. Uriah Heep spelade på Liseberg samma dag som vi var där på skolresa (jag tror jag gick i åttan), en del elever hade fått tillstånd att stanna kvar för att se dem. Hade det skett ett år senare hade jag också gjort det. (Fast jag har sett nutidsupplagan av Uriah Heep som förband till Alice Cooper i Köpenhamn 2007, men chansen att se orginalupplagan är ju för alltid förlorad.) Och så har jag missat Black Sabbath då. Sjutton också.
(vid närmare eftertanke ska det nog vara 5 band jag sörjer att jag inte sett, Pink Floyd och Tangerine Dream. Sen finns det givetvis en massa band som jag lika gärna skulle vilja se som de nämnda, Doors t.ex., men det har överhuvud taget aldrig legat inom det möjligas gränser som de 5 här har. Så det är lite annorlunda.)
Jag är däremot saligt glad över att jag fått se Rainbow (uppsättningen från Rising, med Powell på trummor och Dio som sångare), ZZ Top, Neil Young, Stones, Zappa, Lou Reed och ett otal andra schyssta konserter.
Ja, vissa saker kan man gräma sig över att ha missat. Jag förlåter aldrig moderskan för att jag inte fick gå på konserten i Stockholm på sista ABBA-turnéen 1979 (kostade för mycket eller någon annan värdelös orsak…). Blondie i sina glansdagar missade jag också någonstans däromkring. Jag kan för min värld inte begripa varför jag inte såg Metallica på 80-talet, jag gillade dem ju redan 1984 eller så. Deep Purple har aldrig blivit av det heller. Marilyn Manson, som ju blivit min husgud upptäckte jag mycket sent, jag var upptagen med en riktigt destruktiv relation då de slog igenom och missade det helt. men å andra sidan har man ju sett många många bra konserter förstås. Ramones på 80-talet, Metallica från 1992 och framåt, Motörhead ett antal gånger, The Cramps på Roskilde 92(?), Mötley Crüe på Theater of Pain-turnéen, AC/DC på 80-talet, Rolling Stones, Hanoi Rocks, Nina Hagen ett antal gånger, Slayer ett antal gånger…ja, det är ju en del.
Låter som att ni hade en kul kväll med Sabbath !
Själv måste jag säga att mina bästa konserter jag har varit på var konserter med Ebba Grön och Dag Vag och Ebba Grön och Eldkvarn om vi pratar svenska band.Gillade även konserter med band som Popsicle,Weeping Willows och Wannadies.
Internationella band som var bra är Oasis kring deras första skiva,Lloyd Cole,David Bowie och U2.
Ja, det var jättekul! David Bowie skulle jag gärna se någon gång.
Ja,Bowie är ett jätteproffs med en bred repertoar
och han har en fantastisk röst.Har sett honom två gånger och bägge var lika bra !