En ung kvinna har skrivit en kritisk text om feminismen och genustesernas tillämpning inom skolsystemet på sin blogg. Genusdebatten publicerar texten här. Mycket läsvärd. Det verkar för övrigt ha hänt en hel del under veckan som vi tillbringade i Wien; DN har begärts en pudel angående en annons (om samma i Sydsvenskan). Det här väcker onekligen frågan om huruvida all kunskap är bra kunskap? Är det bra att känna till fakta som visar på t ex skillnader i intelligens mellan grupper av människor? Är det bra att känna till att andelen som uppbär försörjningsstöd är si och så stor i en viss grupp av människor och si och så stor i en viss annan grupp människor? Mitt svar måste ändå bli att kunskapen har ett värde i sig. Det är vad man väljer att göra med kunskapen som kan problematiseras. Frågan är självklart också huruvida en sammanställning av vissa fakta, publicerade under en rubrik som vill problematisera invandringspolitiken (Obs, invandringspolitiken, inte invandrarna) kan tolkas falla under t ex hets mot folkgrupp. Jag är ingen expert på detta och svaret är inte självklart för mig. Ska invandringspolitiken kunna diskuteras eller är en ansats till detta per automatik rasism, är nästa fråga. Frågan har nu sökt sitt svar i ett par decennier.
Nästa stora händelse tycks vara en kartläggning av kommentatorer på Avpixlat med flera sidor, utförd av en märklig allians i form av Expressen och något som heter Researchgruppen/AFA. Toklandet skriver om detta här. Antifascistisk aktion (AFA) befinner sig långt ute på yttervänsterkanten och ser inga som helst problem med att använda våld i sin aktivism. En extremistgrupp som ska kartlägga tänkt anonyma kommentatorer på sociala fora med andra ord, med benäget bistånd av etablerad media. Frågan här är: finns det ett egenvärde i att medborgare kan uttrycka åsikter och tankar anonymt på nätet? Problematiken med individer som anonymt sprider till exempel rasistiska åsikter måste ställas emot att debattklimatet i Sverige knappast kan kallas fritt i dagens läge. Att kritisera radikalfeminismen stämplas slentrianmässigt som hat och har redan försökts kriminaliseras, att uttrycka en avvikande åsikt i frågor om just feminism eller att kritisera den förda invandringspolitiken har lett till personliga konsekvenser för individer.
Deprimerande nyheter från allianshållet är Björklunds m fl undfallenhet gentemot de nya, feministiska orkanvindarna i partiet i form av förslag om att genus nu ska in i alla ämnen i skolan, Ekvalist rapporterar om detta.
Läs också Bashflaks reflektioner kring vad genusvetenskapen egentligen är här.
Camillas text var bland det mest befriande jag har läst på länge. Starka men sanna ord som ”Ni ger mig cancer i hjärtat varje gång ni kallar andra tjejer för ”medsystrar”” ringer klockrent i öronen. Bravo, äntligen någon som har reflekterat och kommit fram med en egen ståndpunkt istället för att ledas omkring i nosringen och knuffas in i det pk:istiska ledet där kretinerna står på rad.
Sen har vi de mindre bra nyheterna. Jan Björklund har hänfallit åt feminism och fattar inte längre vad liberala idéer i grunden handlar om när han godvilligt sätter sig i knät på en sådan låtsasliberal som Maria Arnholm. Men så kan det bara gå när ett parti har tappat sin identitet och febrilt letar efter någon vinnande fråga att mjölka röstboskap på. Nej, jag blir inte förvånad om Folkpartiet snart återfinns under 4 procentsspärren, där hör de ju hemma och där bör de förbli. Så länge de flirtar med extremistiska krafter kan ingen rösta på dem. Den enda som grämer mig där är att medan tid ännu är, så kan de fortsätta att ställa till den skada de har påbörjat arbetet med. Under tiden är det är synd om svensken.