Jag ställde följande fråga på Genusdebatten och ni, mina ärade läsare, är välkomna att svara och reflektera kring detta här också. Mycket av resonemangen på Genusdebatten har handlat om kvinnans val vid parbildning och detta är självklart både riktigt och rimligt, men hur ser det ut från mannens perspektiv när det t ex gäller denna fråga?
”Något som jag funderat på och som tangerar kvinnors val av partner; det påstås ibland att män har svårt för en partner som tjänar mer än de själva gör och att en relation sätts på prov om kvinnan plötsligt börjar tjäna (mycket) mer pengar än mannen. Det brukar i de här sammanhangen hävdas att mannen känner sig hotad. Hur ställer ni män som läser och kommenterar här er till detta? Stämmer det eller stämmer det inte?”
Tja, eftersom det är väldigt vanligt att män som förlorar jobbet också blir lämnade av sina fruar (det är ett vanligt skäl till att kvinnor tar ut skilsmässa) så finns det viss befogenhet för det.
Egentligen inte konstigare än att forskning tyder på att kvinnor inte vill att deras män är snyggare än de själva.
http://www.livescience.com/7483-beautiful-women-marry-attractive-men.html
Förmodar att de handlar om rädsla för att bli lämnad i bägge fallen. Och eftersom status är viktigt för en mans attraktionskraft och utseende för en kvinnas så blir det som det blir.
Om jag visste med mig att min partner var intresserad till stor del av mina pengar så skulle jag väl fundera på om hennes förändrade ekonomiska situation skulle förändra hennes intresse för vår relation. Jag skulle dock inte inleda ett parförhållande på sådana grunder och då skulle inte hennes högre inkomst vara något problem. Tvärtom! ;)
Jag kan bara prata för mig själv, men jag skulle tycka att det var skönt. Då skulle jag inte behöva oroa mig för att arbeta övertid för att få råd ta med henne på semester.
Om kvinnan tjänar mer från början är det nog inte så farligt men om hon plötsligt börjar göra det, kan det bli problem. En kompis till mig, fö FI:stare, han brukade tala om maktbalansen i förhållandet och att om det rubbades mycket så kan också förhållandet tanka. Det är naturligtvis inte nödvändigt men när jag tänker igenom dels mina egna förhållanden, dels andras och det verkar stämma ganska bra.
Jag och min sambo skulle helst vilja att jag arbetade halvtid och hon heltid eftersom jag är den som tycker om att laga mat etc. Jag skulle utan problem kunna vara med någon som tjänade avsevärt mycket mer än mig.
Tack för de intressanta kommentarerna!
Skulle inte ha det minsta problem med att min partner tjänade mer än mig.
Inte för att jag tjänar dåligt själv men det är ju faktiskt kvinnan jag blir kär i och inte hennes ekonomiska och sociala status.Dessutom är det förmodligen så att en kvinna som tjänar bra förmodligen är ganska eller mycket intelligent och det är en egenskap som jag gillar:-).
Kortsiktigt är det familjens totala inkomst som är det väsentliga. Det spelar ingen som helst roll vem av dem som har högst lön. På lång sikt påverkas naturligtvis pensionen och då kan den som tjänat minst drabbas om den andra avlider. Men som alltid är det värre att avlida än att vara den som lever längst.
Det är en relevant fråga du ställer, Susanna.
För en del ser jag det så här. Om kvinnan i ett stabilt förhållande som varat i flera år plötsligt drar rejält ifrån ekonomiskt, så betyder det knappast särskilt mycket. Vid det laget har man förhoppningvis byggt in så pass mycket i förhållandet att denna förändring förblir en krusning på ytan.
Handlar det däremot om ett yngre par i ”familjebildningsålder” kan det vara en katastrof. Kvinnan kommer inte bara att tjänsa mera utan sannolikt även komma in i andra kretsar än mannen. Och för ”medföljande män” finns det inte riktigt något utrymme någonstans. Mannen kommer att på sätt eller annat att bli skygg och osäker på sig själv, vilket i sin tur kan leda till att kvinnan förlorar respekten för honom.
När unga människor så hurtigt deklamerar att de minsann inte bryr sig att kvinnan tjänar mer, så handlar det ofta om mycket tillfälliga situationer, som t.ex. att mannen fortfarande studerar till läkare medan kvinnan fått sitt första jobb som nyutexaminerad socialarbetare.
En märkbar inomstskillnad behöver inte betyda särskilt mycket om mannen i något annat hänseende bevarar sin status i kvinnans ögon ( och att mannen själv uppfattar det så), dvs. så länge mannen kan falla tillbaka på t.ex. någon färdighet, någon prestation etc. så torde parförhållandet kunna fungera bra.
Vore det inte för [diverse personliga omständigheter] skulle hustrun tjäna betydligt mer än jag. Två a tre gånger så mycket. (Bor ej i Sverige, så det går naturligtvis inte att jämföra direkt.)
Men hade vi i så fall träffats och vore vi gifta? Det skulle jag innerligen hoppas.
(Svåra konjunktivformer där.)
Ja det har ju så gått som alltid varit så att män ska försörja familjen deras roll/ansvar men att kvinnor numer försörjer sig själva har inte bara varit en frigörelse för kvinnor utan även för män att slippa detta ok.
Men när män nu börjar tänka på sig själva och deras egen lycka och vad dom vill med sitt liv så anklagar kvinnor dom för att vara oansvariga och egoistiska att inte bete sig vuxet,men samma sak för kvinnor beskrivs som frigörelse.
Jag gissar att särbo förhållanden kommer bli det största av hur förhållanden kommer se ut i framtiden och då blir inkomstskillnader inte lika viktigt,där män och kvinnor har sina egna liv parallellt med sina förhållanden medans deras barn pendlar mellan skilda föräldrar och dagis.Kan kanske verka dystert för dom som tror på kärnfamiljen men det finns inget som tyder på någon förändring,kanske är det så att människors jakt på ungdom gjort att dom aldrig blir riktigt vuxna för ett lång varit förhållande och där barnen kommer i kläm för detta.
Jag har ingenting alls emot att tjäna mindre än min hustru. Eftersom jag har rätt god lön skulle det betyda att hon hade en väldigt god lön om hon tjänade mer. Med gemensam ekonomi kommer allt vi drar in oss själva och barnen till godo. Genom vårt gemensamma liv med studier, föräldraledigheter och vidareutbildningar har vi turvis tjänat betydligt mer än den andra.
Jag hade en kollega som plötsligt började tjäna mångdubbelt mer än sin man, och hon sa att det var ett problem för honom. De hade varit gifta länge och hade vuxna barn, som inte alls hade något emot hennes nya arbete (och lön). Då tyckte jag att han resonerade korkat, för han borde ju inse att det var bra för hela familjen inklusive honom själv att hon tjänade bra. Numera kan jag förstå varför han han inte var odelat positiv. Vet ej om de fortfarande är ett par, men eftersom hon var praktiserande katolik så skulle det inte förvåna mig.
I mina (seriemonogama) parförhållanden har jag varit igenom alla slags ekonomiska toppar och dalar, eftersom jag under lång tid , innan mitt stadiga lönearbete, varit frilans. Ibland har jag tjänat tre gånger så mycket som hon, ibland har hon tjänat betydligt mer än mig.
Det främsta hotet mot min envisa bohemiska livsstil, vore att kära ner sig i en kvinna som tycker att det här med pengar , stora banklån, konsumtion och som dessutom vill projicera detta på andra som ett mått på lycka och framgång – Det vore ett riktigt hot.På riktigt.
Sverige är i topp 5 på listan på den mest förskuldade befolkningen på planeten. Det betyder att det är upplagt till praktgräl i vart och vartannat förhållande när sötebrödsdagarna med billiga lån är över och fasaden inte längre kan upprätthållas lika smidigt som tidigare.
Om män kan känna sig hotade av en kvinna som tjänar mer än han ? Dessa män finns alldeles säkert. Men detta är ju inte MÄN på riktigt alltså. Riktiga män snöar inte in på dylika neurotiska aktiviteter. :-)
Samma omdöme kan man, utan vidare, passera vidare till kvinnor som får ångest över att hon inte kommer ikapp med sin makes inkomst.
Relax. …Är vad jag säger till mig själv. Livet är en aning för kort för att få precis allt man känner skall vara tilldelat en.
Min egen högst personliga betraktelse.
Denna tråd är väl död men ville komma med en kommentar till Dreadlocks tankar.
Dreadlock:
”Om män kan känna sig hotade av en kvinna som tjänar mer än han ? Dessa män finns alldeles säkert. Men detta är ju inte MÄN på riktigt alltså. Riktiga män snöar inte in på dylika neurotiska aktiviteter. :-)”
Jag undrar; är kvinnor som får problem med att mannen tjänar MINDRE än hon själv (eller har lägre utbildning, mindre i storlek osv.) inte riktiga kvinnor eller är de just riktiga kvinnor. Fundera på det.
”Samma omdöme kan man, utan vidare, passera vidare till kvinnor som får ångest över att hon inte kommer ikapp med sin makes inkomst.”
Den här tanken har ingenting med vår värld och verklighet att göra då kvinnor prefererar att mannen förtjänar mera.
Risken är väl att den ena parten dikterar vad som är acceptabel konsumtion. Visserligen gäller det i teorin åt båda hållen men jag tycker mig ha märkt att bestämmanderätten i verkligheten är betydligt mera snedfördelad än man kan tro.
När kvinnan vill renovera huset (fast det inte behövs) eller åka på semester så är det bådas pengar. När mannen vill köpa en båt eller MC så skall den gemensamma kassan inte gå till sådant trams.
”Om män kan känna sig hotade av en kvinna som tjänar mer än han ? Dessa män finns alldeles säkert. Men detta är ju inte MÄN på riktigt alltså. Riktiga män snöar inte in på dylika neurotiska aktiviteter. :-)”
Riktiga män är inte rädda för något i det enskilda fallet, oavsett hur stora riskerna är rent typiskt?
Eller riktiga män har alltid något ess att dra fram i svåra situationer (typ en reservflamma)?
Vad får riktiga män vara rädda för? Vilka risker får de minska i förebyggande syfte?
Ser du något mönster?
Nej ?
Svara på de andra frågorna, så kan jag berätta vilket mönster jag ser.
Nej, helt ärligt har jag inte en susning vad du syftar på med frågorna.
Jag ber dig utveckla din syn på ”riktiga män” genom att ställa frågor som du kan besvara med ”ja” eller ”nej”. Du är läskunnig och frågorna är inte komplicerat formulerade. Vad är meningen med ditt första inlägg om du inte vill diskutera saken närmare?
Jag kanske ska skriva meningar som du får avsluta?
Det jag kallar riktiga män får vara rädda för …
Det jag kallar riktiga män får minska följande risker i förebyggande syfte: …
Det jag kallar riktiga män får INTE vara rädda för …
Det jag kallar riktiga män får INTE minska följande risker i förebyggande syfte: …
Sorry, men jag gillar inte din förhörsstil
Du debatterar som en feminist.
Bättre om du fyller i dina punkteringar själv , så kanske det kan bli debatt av det.Just nu finns det ingen debatt. Vad är det för mönster du syftar på ? Jag föstår helt ärligt inte vart du vill komma.
Det enklaste är väl om du berättar om du menade allvar med ditt tal om riktiga män eller inte. Antingen skojade du, och då finns det ingen anledning att ställa frågor, eller så menade du allvar, men vet inte vad du pratar om.
Allvar ?
Vad tror du själv ?
Not Serious