…fortsättning från föregående inlägg
Jag fortsätter från s.25; ”Mäns hälsa, ohälsa och social utsatthet”.
”Men normer om manlighet inverkar i onödan på mäns relation till vården. Normer som bygger på att män ska vara tuffa, osårbara, robusta och inte visa svaghet har konsekvenser för mäns hälsa.
Många män tenderar att inte söka vård i tid och i större utsträckning ägna sig åt ohälsosamma och riskfyllda vanor och aktiviteter.”
Förklaringsmodellen är den sedvanliga: normer. Att ha en norm som förklaring blir dock lätt vilseledande. De normer vi har har inte uppstått i ett vakuum. Det sitter heller inte en kommité på Patriarkatet och skissar upp normer som sedan förmedlas till oss andra genom påbud. Normerna uppstår när majoriteten gör något eller är på något sätt. Man påstår att mäns lägre benägenhet att söka vård beror på dessa normer. Egentligen borde man kanske fråga sig om inte mäns lägre benägenhet att söka vård har skapat just en sådan norm. Hönan och ägget-situation med andra ord. Man uppmärksammar ändå en brist:
”Som exempel har det visat sig att unga killar med depression har färre relationer och miljöer där man kan prata om sin situation.”
Och vidare:
”Ett annat område är hälsofrågor knutna till arbetet. Där pekar vi bl.a. på att män är sjukskrivna i mindre grad än kvinnor. Vi pekar också på att män råkar ut för en större andel arbetsolyckor än kvinnor och en betydligt större andel dödsfall i arbetet än kvinnor.
Vi lyfter dessutom fram frågor om mäns självmord – som utgör
70 procent av totala antalet självmord samt frågor om social
utsatthet exempelvis hemlöshet, kriminalitet och missbruk – där
män är överrepresenterade, och hur detta kan relateras till frågor om maskulinitet. Avslutningsvis pekar vi på att jämställdhet tycks innebära fördelar för män i form av bättre hälsa och minskade riskbeteenden.”
Ja, slutsatsen är förstås given. Jag antar att man i utredningar om kvinnors sjukskrivningar på motsvarande sätt relaterar dessa till frågor om femininitet och femininitetsnormer? Men för att säga något gott har man åtminstone uppmärksammat en hel del könsspecifik problematik för män här.
”Män och våld”, s. 26:
”I kapitlet diskuterar vi mäns våld mot kvinnor men även mäns våld mot andra män och mäns utsatthet för våld. De flesta män utövar inte våld, något som är viktigt att framhålla.
En liten grupp män står för en stor del av det grova våldet i samhället.
Men mäns våld mot kvinnor och mot andra män är utbrett och
kampen mot våld borde engagera alla män.”
Kvinnor som utövare lyser, som sig bör i en feministisk utredning, med sin frånvaro. Har utredarna funderat på hur många unkna normer man på det här sättet reproducerar? Ska inte sådant vara deras expertområde?
”Ur jämställdhetssynpunkt är det av flera anledningar viktigt att ifrågasätta former av ”accepterat” våld mellan män. Dels är det rimligt att anta att våld mot kvinnor riskerar att öka i sammanhang där våld mellan män normaliseras. Dels borde inte våld mellan män vara något som accepteras, lika litet som våld mot kvinnor. Att våld mellan män i vissa sammanhang kan ses som normala inslag i unga mäns vardag sker på bekostnad av att omsorg och jämställdhet minskar i status; något som kan påverka unga mäns möjligheter att identifiera sig med jämställda livsmönster.”
För jämställda livsmönster ska alltså enbart kvinnors utövande av våld accepteras, eller…? Hur menar man? Kvinnliga utövare fortsätter att lysa med sin frånvaro. Om det är något som är accepterat så är det väl när kvinnor t ex örfilar män. Sådant brukar bara hejas på och betraktas som empowerment och förklaras med att karln i fråga ändå säkert hade förtjänat det hela. Men det är som det burkar, lite skit ska en karl tåla, eller hur utredarna? Vad i hela världen menar man med att någon slags accepterat våld skulle betyda att omsorg och jämställdhet minskar i status? Efter två stycken om mäns våld mot kvinnor kommer så detta:
”Att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor motsäger inte att män som utsatts för relationsbaserat våld uppmärksammas, något som skett på senare tid. Men fenomenen ser olika ut och kan inte likställas. Våldet mot kvinnor i nära relationer är allvarligare, grövre och betydligt farligare. Arbetet mot våld inkluderar frågor om sexuellt våld och trakasserier samt hatbrott och hedersvåld. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, samt sexuellt våld, lyfter vi fram att detta även drabbar män, inte minst när det gäller hbtq-män.”
Könet på utövaren definierar alltså hur allvarligt man ska se på relationsvåld. Det förekommer att kvinnor slår ihjäl sina män i relationer, men enkom för att de är kvinnor ska alltså deras våld bedömas som mindre allvarligt, inte lika grovt och mindre farligt.
”Dessutom presenteras olika preventiva insatser för att minska mäns våld och hur jämställdhet påverkar mäns våldsutövande där mycket tyder på att stärkt jämställdhet i samhället minskar mäns våld.”
En man som är misshandlad i sin relation har i dagsläget mycket få ställen att vända sig till (det finns mig veterligen två mansjourer som har någon form av verksamhet för män som offer i hela landet). Det är också mycket mera stigmatiserat att vara ett manligt offer för relationsvåld än det är att vara ett kvinnligt. Utredningen anser sig alltså inte behöva adressera detta på något vis, snarare bidrar man till att bagatellisera problematiken.
Utredarkatten bryr sig.
”Män och sexualitet”, s.27:
”I kapitlet diskuterar vi även heteronormer och hbtq-frågor,
däribland frågor om hiv. Vi diskuterar också frågor om pornografi och internet och hur sexuella kränkningar av kvinnor på internet framstår som ett växande samhällsproblem. För att inkludera killar i sexualundervisning och för att problematisera normer och ojämställdhet på ett sätt som inte enbart pekar ut problem utan som också visar på positiva förhållningssätt redogör vi för respekttekniker som går att använda i sexualundervisning.”
Utredningen verkar på det hela taget ha vinklingen: hur förändra mannen för att kvinnan ska få det bättre? Återigen ses mannen som utövare och kvinnan som offer.
Hur kan världen bli bättre för kvinnor?
”Därtill diskuterar vi mäns roll i prostitution och sexköp. Vi lyfter fram betydelsen av den svenska sexköpslagstiftningen. Vi uppmärksammar även mottagningar som arbetar med sexköpande män och att det är viktigt att uppmärksamma situationen för unga män som säljer sex.”
Här uppmärksammas åtminstone män som säljer sex och som tydligen är en majoritet av alla unga som gör detta.
”I debatten har det pekats på att det i hög utsträckning saknas
tillräckligt med kunskaper om andrologi både inom läkarutbildningen och inom hälsovården i Sverige. Det har anförts att detta bidrar till att mäns sexuella ohälsa riskerar att försummas liksom att goda behandlingsmöjligheter inte tillvaratas för att förbättra mäns livskvalitet. Detta bekräftas i vår utredning där vi diskuterar behoven av mottagningar för män och bättre andrologisk kunskap inom vården.”
I debatten tycker jag nog att det jämt och ständigt påpekas från feministiskt håll hur hela sjukvården är anpassad efter män, så detta är något av nyheter för mig. Det jag tidigare reagerat på är hur ”samhället” behandlar de två sjukdomarna bröstcancer och prostatacancer. Det förstnämnda har en egen rosa månad, men galor och jippon snart sagt överallt, det andra är förpassat till nästan total medieskugga, trots att det skördar fler offer än det förstnämnda.
”Mäns attityder och uppfattningar om jämställdhet”, s.28:
”Vi lyfter fram att män röstar mer borgerligt än kvinnor. Män är också mindre intresserade av ”mjuka” frågor.”
Jaha…va? Vad har att rösta borgerligt med jämställdhet att göra? Förutsätter jämställdhet ett manligt intresse för ”mjuka frågor”?
”Inställningen till jämställdhet tycks bli alltmer positiv hos flertalet män och det finns en positiv koppling mellan mäns attityder kring jämställdhet och jämställt handlande. Samtidigt gäller fortfarande när man diskuterar konkreta jämställdhetspolitiska åtgärder att många män, och även i viss mån kvinnor, har en ”i-princip”-inställning till jämställdhet.
Det finns därför anledning fråga sig om jämställdhetseffekterna
av attitydpåverkande insatser, i syfte att bryta normer och
strukturer, är begränsade i jämförelse med konkreta åtgärder som t.ex. en reformerad föräldraförsäkring.”
Förstår inte befolkningen sitt egna jämställdhetsbästa så kanske det inte räcker med propaganda, man måste tillgripa lagstiftning, med andra ord.
”Det finns män som engagerar sig aktivt i jämställdhetsfrågor och feminism. Det finns också ett synligare, men inte självklart större, motstånd, inte minst i digitala media, mot jämställdhetsutvecklingen och i synnerhet mot feminism. Motståndet kan grunda sig i principiella ställningstaganden men också i bristande kunskap eller ovilja att behöva problematisera ojämställda strukturer i samhället och mäns traditionella positioner.”
Feminism är inte lika med jämställdhetsutveckling. Principiella ställningstaganden finns dock med och det är väl vad t ex jämställdismen kan sägas stå för. Av en händelse som ser ut som en tanke följer ett avsnitt om hur fler kvinnor än män uttrycker främlingsfientliga åsikter och hur dessa ofta är sammankopplade med motstånd mot jämställdhet:
”Män är överrepresenterade bland de som har främlingsfientliga åsikter. Frågor om främlingsfientlighet och invandringsmotstånd hänger många gånger samman med motstånd mot jämställdhet och feminism.”
Det är kutym i media och annorstädes att koppla ihop antifeminism med främlingsfientlighet, ofta i syfte att misskreditera all form av kritik av feminismen, sk guilt-by-association.
”Forskning och organisationer”, s.29:
Genusforskning, Män för Jämställdhet, MenEngage, pappa- och föräldragrupper samt arbete om mäns våld. Inte överdrivet varierade perspektiv, med andra ord.
”Män, jämställdhet och samhällsförändring”, s.29:
”Här diskuteras föreställningar om en samtida manskris och
begynnande kvinnodominans i samhället. Vi anser att dessa
föreställningar på många sätt missar målet. Kvinnors framsteg på många samhällsområden är snarare en demokratisk och samhällelig seger. En utveckling där jämställdhet som norm förhoppningsvis kan stärkas förändrar synen på män och kvinnor till det bättre.”
Ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet. Om till exempel flickor skulle halka efter i skolan i samma utsträckning som pojkar och om andelen män på de högre utbildningarna var 60-70 % och ökande, tror jag inte att man skulle se det som en samhällelig seger.
Jämställdhet är målet.
”Samtidigt ser vi att det även i familjer med riktigt goda inkomster jämförelsevis ofta förekommer ojämställda mönster, bl.a. när det gäller uttaget av föräldrapenning.”
Jämställdhet är ju, som vi alla vet, att alla (prestigefyllda) delar av samhället har en 50/50-fördelning av män och kvinnor och att alla föräldrar delar 50/50 på föräldraledigheten. Inte att människor får hålla på med det de vill.
Så långt inledningen. Fortsättning följer om resten av rapporten…
Andra bloggar:
Genusdebatten – Mansutredningen del 2
Genusdebatten – Mansutredningen del 3
Borde det inte ligga i Folkpartiets intresse att män röstar mer borgerligt än kvinnor? Hur tänkte (FP) använda den här studien för att hålla näsan över 4 % ?
Ja, det kan man fråga sig. Arnholm befinner sig ganska uppenbart i fel parti, men även andra signaler (Peter Norman och Anders Borg) inom Alliansen tyder på att man adapterat den radikalfeministiska synen på jämställdhet med marxistiska analyser och rubbet.
Starkt av dig att orka traggla dig igenom det berg av genusfeministisk dynga som utredningen verkar vara. Analysen är klockren och lämnar inget att tillägga.
Över huvud taget tycker jag också att du är modig som skriver under eget namn (”Eric” är f.ö. inte mitt riktiga namn utan ett alias). Sorgligt få människor ryter publikt ifrån mot genusfeminismen i Sverige idag, men det räcker med att titta på Jens Spendrup för att inse varför. Så kudos till dig som orkar och vågar.
För min egen del söker jag aktivt jobb i utlandet just nu, och genusfeminismen parat med en konsensuskultur på steroider är faktiskt en stor anledning till detta.
Tack! Jag förstår dem som väljer att vara anonyma. För mig som kvinna tror jag att det ändå är lättare att skriva om de här sakerna utan att bli offentligt pryglad. Du är inte ensam om att resonera som du gör.
Hela den så kallade mansutredningen verkar vara ett beställningsverk från extremfeminismen. Även i denna utredning försöker man utmåla män och manlighet som något dåligt och kvinnor och kvinnlighet som det som är bäst.
Pingback: Feminism i Sverige | WTF?
Frågan är väl om denna rapport kommer få någon som helst effekt med tanke på den tveksamma vetenskapligheten i den?
Jag ser inte referenser till forskning som stödjer varken deras prognos eller deras lösning på beskrivna problem. Detta är ju just problemet med en så grumlig definition som könsmaktsordningen, å ena sidan kommer den generera pengar till det egna ämnet i och med att definitionen kan ändras godtyckligt allt eftersom verkligheten hinner ifatt, å andra sidan blir det omöjligt att hitta lösningar på ett problem som är så grumligt definierat. Man kan liksom inte bygga flygplan innan man förstått aerodynamik…
Det är heller inte politikerna själva som bestämmer som läser dessa utredningar och tar fram åtgärder utan folk som sitter på andra ställen som ofta har en bred kompetens om forskning inom sitt område. Politikerna är populisterna men de tar inte fram lagförslagen själva. Om man har koll på hur vetenskap inom de samhällsvetenskapliga områdena utförs så kommer denna rapport att hamna i det runda arkivet.
Maria Arnholm besöker t ex Nationella Sekretariatet för Genusforskning med jämna mellanrum och uttrycker förtjusning över all den forskning som nu kan omsättas i politik.
”Det finns män som engagerar sig aktivt i jämställdhetsfrågor och [mot] feminism. Det finns också ett synligare, men inte självklart större, motstånd, inte minst i digitala media, [för jämställdhet] och … mot feminism.”
Feminism är emot jämställdhet. Om man inte har fattat det, har man inte fattat något överhuvudtaget.
Pingback: Presskonferens MANSUTREDNINGEN Del 2 – Män och våld, Män och utbildning | Genusdebatten
Hu. Man börjar bli lite orolig när vetenskapliga metoder inte användas nämnvärt.
(Bra analys och heder till dig som lagt ner jobb på detta.)
Vart är Sverige på väg? Det låter som en fjantig fråga som vilken person som helst ställer sig när vederbörande inser att saker inte går som man tycker, men… kanske kan vi se tillbaka på den här perioden och inse att här gick det åt helvete. Vetenskapen trängdes helt undan av ideologi, eller så kan vi pusta ut och se hur nära det var.
Flytta utomlands? Tanken har även slagit mig… speciellt när media, kultur, ledare och nu även långt upp i regeringen sitter dessa människor som styrs av sin fina tanke: Feminism.
vem vågar visa sitt riktiga namn… man är ju till och med orolig när Expressen samarbetar med radikala vänstergrupper för att ”avslöja” vilka det är som skriver på nätet. Knappt några protester hörs.
Ska även jag avslöjas?
Ja, det är många oroväckande tecken och i de dystrare stunderna undrar man verkligen var allt ska sluta. Genusvetenskapen är ett exempel på politiskt motiverad och på ideologi baserad ”vetenskap”, som man verkligen borde ta ett helhetsgrepp kring och ifrågasätta från grunden. En riktig forskning kring de här frågorna (där även saker som hur kvinnor och män verkligen är, inte bara föreställningarna kring detta) vore i högsta grad behövlig. Tyvärr är den genusvetenskap vi har en köckenmödding av bra ansatser och rena parafraserna på vetenskaplig verksamhet, baserat på en ideologi. Man kan fråga sig varför vi inte har marxistisk och liberal forskning också i konsekvensens namn. Jag kommer säkert att skriva mer om rapporten så småningom, när jag hinner titta vidare. Angående Expressen så är det rätt anmärkningsvärt att journalister, om Aschberg nu kan kallas för det, från en maktposition i etablerad media, ger sig ut för att ”avslöja” privatpersoner som uttryckt åsikter på nätet. Medias uppgift i en demokrati är att granska makten, inte enskilda privatpersoner som uttrycker åsikter.
Om det hade varit tvärtom nästan bara manliga lärare och pojkarna fick dom bästa betygen,så hade feminister och denna utredning kommit fram till att skolan har patriarkala strukturer som måste förändras.
Men nu är det inte så vad kommer man då fram till jo att det är fel på eleverna dvs pojkarna (inte skolan) som pga patriarkala strukturer ägnar sig åt antipluggkultur.
Ja hur känner man igen en feminist det är faktiskt väldigt enkelt allt som är dåligt i ett samhälle är patriarkatets fel,anser man det så är man feminist,allt annat prat är endast ett bihang till denna briljanta insikt.
Förövrigt så heter jag michael så det ät inget alias :)
Ja, det tenderar att vara precis på det där sättet. Se där, Expressen kan känna sig blåsta… ;)
Väldigt stark och intressant genomgång!
Tack!
Stort tack för att du orkar gå igenom det här. Försöker undvika att upprepa vad jag brukar säga överallt, så jag nämner bara ett konstig ställe i texten:
”De flesta män utövar inte våld […] Men mäns våld […] är utbrett”
Så man … men vad … jag förstår inte riktigt?
(Bor redan utomlands. Inte pseudonym.)
Tja…det är minst sagt kryptiskt. De flesta män utövar inte våld men våld utövat av män är utbrett…? Inte kristallklart direkt.
Pingback: Därför stöder jag Inte Chavez Perez | Genusdebatten