Thomas Johansson. Bild: Göteborgs universitet
På Nationella sekretariatet för Genusvetenskaps hemsida läser jag om genusvetaren Thomas Johansson som vill lagstifta fram positiv inställning till jämställdhet hos män:
”Mäns inställning till jämställdhet tycks bli alltmer positiv. Samtidigt är män mer negativa än kvinnor till konkreta politiska förslag, som könskvotering.
– När frågorna påverkar ens vardag så finns det ett motstånd, säger Thomas Johansson, professor och mansforskare vid Göteborgs universitet.”
Thomas Johansson är en av författarna till nyligen släppta rapporten Män och Jämställdhet:
”– Det första jag tänker är att det finns en diffus uppfattning om vad jämställdhet är. Vissa tycker att män och kvinnor kan ha en traditionell rollfördelning i hemmet och ändå vara jämställda. Andra tycker att rollerna ska upplösas helt, säger Thomas Johansson, som medverkat i utredningen.”
Ja, onekligen en mångfacetterad fråga. Den förda politiken, dirigerad av feminismen/genusvetenskapen utgår från att en fördelning av 50 % kvinnor och 50 % män (eller ibland 60/40) i alla sektorer och sfärer av samhället är definitionen på jämställdhet, dvs att rollerna ska upplösas helt.
”Han menar att det är först när jämställdheten leder till påtaglig förändring som den blir hotfull.
– Inför man exempelvis könskvotering och individualiserad föräldraförsäkring så förändras samhället. Kvinnorna kommer att ta mer plats på arbetsmarknaden och få fler höga positioner, medan männen är hemma med barnen.
Thomas Johansson tror att många män är främmande inför en sådan utveckling.
– Det kan helt enkelt handla om att ens ideal inte inbegriper att man är hemma lika mycket med barnen.”
Det vill säga; inför man med tvång en 50/50-fördelning (som nu definierats som jämställdhet, igen) och någon har invändningar mot detta så är det ”hotfullt” för denne.
”En grupp som är särskilt negativa till jämställdhet är unga män med arbetarklassbakgrund. Enligt Thomas Johansson handlar det ofta om män som kommer från en tradition där man arbetat inom industrin.
– Idag finns inte jobben kvar där det behövs muskelkraft. De har ersatts med jobb som kvinnor lika gärna kan utföra. Det kan uppfattas som hotfullt.
Han menar att denna grupp även röstar på Sverigedemokraterna i högre grad än andra. Precis som kvinnors framflyttade positioner upplevs som provocerande är en vanlig uppfattning att ”invandrarna” kommer och tar jobben.”
Menas här att de unga männen med arbetarklassbakgrund är främmande för den av genusvetarna definierade jämställdheten (50/50, kvotering, individualiserad föräldraförsäkring)? Eller är det skeptiska till jämställdhet rent allmänt? Tyvärr framgår inte detta. Men med all önskvärd tydlighet framgår det att den här gruppen hyser även andra, mindre rumsrena åsikter. En snitsig koppling som liknar guilt-by-association.
Thomas Johansson är dock en man som finner på råd när det gäller obstinata medborgare:
”Enligt Thomas Johansson räcker det inte med attitydpåverkande insatser för att påverka mäns inställning till jämställdhet. Han tror snarare på kraftfulla åtgärder, ekonomiska incitament och reformer.
– Det är bara titta på kampanjerna kring pappaledighet på 70-talet. De förändrade ingenting. För att det ska hända något måste man kvotera föräldraförsäkringen.
Thomas Johansson menar att politiska reformer ofta förändrar opinionen på sikt.
– Först när lagarna ändras börjar människor omformulera sina roller och sitt beteende. Då är det mer effektivt att göra satsningar på attitydförändringar, säger han.”
Först en rejäl, tvingande lagstiftning så ska nog de motvilliga undersåtarna så småningom inse sitt eget bästa lite lättare.
Som skattebetalare sitter jag alltså och finansierar ideologiproduktion som strider mot mina egna övertygelser och från vars institutioner man vill genom lagstiftning tvinga fram attitydförändringar. Ibland kan man missta sig för att leva i något gammalt östblocksland.
Han skriver om kvinnlig kvotering men om han är för jämställdhet så skall väl män kvoteras in i kvinnodominerade områden ?
Förutsatt att definitionen på jämställdhet är 50/50 så bör han även stödja inkvotering av män till exempelvis högskolorna.
Ni glömmer att det handlar om MINST 50% kvinnor överallt, på statusfyllda och pengaberikande poster. Allt annat är ointressant för då handlar det inte om femi… jämställdhet.
Sant.
Självklart handlar den tongivande feminismen enbart om att belysa hur förtryckta alla kvinnor är och vilket priviligierat liv alla män lever enbart utifrån sitt kön.Utifrån det perspektivet är det naturligtvis självklart att enbart kvinnor skall kvoteras.
Hen är väldigt klok den där Thomas Johansson. För att vara man alltså.
Jag förstår att Jämställdhetsfemnistern tycker det som den klola feminist hen är.
Såååå typiskt för svensk vänster, genusmuppar och andra med frigång från allehanda institutioner som har gett dem friskhetsintyg på grund av bristande resurser. Med allehanda argument ger man delar eller större delen av befolkningen underkänt. För att bevisa sin tes använder man ”vetenskap” som inte bara är ideologiskt färgad, utan också har den otroligt objektiva egenskapen att man redan från början har bestämt sig för vad som är rätt och vad som är fel. I nästa steg kommer alla rättrådiga politiska partier som nu rycker in och ska ställa allt till rätta. Med lagstiftning som ser ut att vara ”rättvis”, skapar man orättvisa, med skatter får man människor att göra som man vill och med moralkakor och rena lögner inbillar man den korkade kadern av väljare om riktigheten i den egna ståndpunkten. Att också media numer ingår i den pk-industri som har formats kring dessa vansinniga idéer, hjälper bara till i den egna saken och snart har kvasivetenskap blivit riktig politik i opinionskänsliga partiers gnidiga händer. Snart har vi precis som den här så kallade vetenskapsmannen föreslår förbud, åsiktsförtryck och inskränkningar i friheter vi idag ser som självklara. Inte minst miljöpartiet men också vänsterpartiet går ju på snart allt som genusvetare och andra så kallade förståsigpåare dukar fram. Också folkpartiet är ju ute och fiskar i grumliga vatten med Maria Arnholm som mästerlotsen på den fiskeskutan. Kanske har till och med moderaterna begåvats med en resurs i form av Hillevi Engström som pratar jämställdhetsfrågor som det vore självklart att också moderaterna antar det vänsterperspektiv som hittills har präglat den feminism som är allenarådande i vårt land. Det är synd om Sverige, men vi förstår nog inte vidden av den här dumhetsindustrins förmåga att skapa ”sanningar”. Vi förstår nog inte heller att de här krafterna har politisk kontroll genom förlängningen av dumhetsindustrin i form av partier som så gärna slår mynt av de så kallade sanningarna.