Hillevi Engström. Photo credit: http://politik.in2pic.com/
Först vill jag rekommendera ett par utmärkta inlägg som skrivits på sistone:
Aktivarum beskriver varför vithetsstudier med mera inom samma postkoloniala/postmodernisktiska genre är renodlad strunt här: del 1 och del 2
Jussi H. Lundell skriver om den feministiska förvrängningen av medieutrymmet här och om den identitetspolitiska matrisen här.
Till Lundells första inlägg kan bifogas Erik Helmerssons artikel, där han protesterar mot att våld skulle ingå i ”mansnormen”, i DN:
”Erika Hallhagen är i SvD den 31/3 inne på samma linje, men mer svepande: ”Det handlar om att ta itu med de machoideal som fortfarande styr vårt samhälle.””
Då undrar jag: Vilka är egentligen de machoidealen? Hur styr de? Själv har jag levt i ”vårt samhälle” i 46 år och jag har alltid – från föräldrar, skola, myndigheter, kultur – fått höra att idealen är de som står allra längst från våld. Man ska vara snäll, jämställd, solidarisk och betala sin skatt. Är det machoideal? De som utövar våld straffas med fängelse. De som utövar våld mot kvinnor och barn straffas med utfrysning från samhället. Hur är våldet och råstyrkan ett ”ideal”, utom i kåkfararkretsar?
Jag tror att ”vi” kan ta itu med ideal och prata mansroll en hel vårsäsong. De som slåss för ett lag har hört samma ord sedan dagis. Av någon anledning struntar de helt fräckt i parollerna och slåss ändå.
I sorgliga dagar som dessa är det många som försöker hitta strukturella, kulturella, kollektiva lösningar på fotbollsvåldet. Det tror jag är fåfängt, trögrörligt, oprecist och ineffektivt.”
Självklart kan inte sådant som ovanstående skrivas hur som helst. I dagens SvD replikerar Hallhagen med en obegriplig drapa späckad med feministiska floskler:
”Erik Helmerson, jag övertygad om att du är snäll och solidarisk och betalar din skatt. Men för att räknas som jämställd måste du komma runt känslan av att bli påhoppad när statistiken tyvärr gång på gång visar att det är män som tar mest plats i samhället. Det är män som bråkar på herrfotbollsmatcher, det är män som är i absolut majoritet vad gäller våldsbrott, det är män som tjänar mest pengar och som i störst utsträckning har chefspositioner.”
Ja jösses. Män tar mest plats i samhället, det är sant. Deras större kroppsvolym innebär per definition att den totala volymen män är större än den totala volymen kvinnor. 0.98 man per 1.0 kvinna bör inte ändra förhållandet. Skämt å sido, men hur mäts ”att ta plats”? Sedan går Hallhagens feministiska slogangenerator igång på max. Vad har bråk på herrfotbollsmatcher med chefspositioner att göra? Mer än att det i den feministiska analysverkstaden går att hitta den gemensamma nämnaren och roten till all ondska på jorden, mannen, där? Man skulle även kunna sätta in ordet människa i sammanhanget. ”Det är människor som bråkar etc etc…”, vilket ju självklart skulle leda till en större och trubbigare grupp att analysera. Men istället för att ytterligare försöka snäva in gruppen man anklagar, nöjer man sig med en nivå om halva mänskligheten. Och detta även om vi vet att ett fåtal procent män står för den absoluta majoriteten av våldsbrotten. Kvinnors våld är sällan ens en faktor i feministiska resonemang. Man nöjer sig med att den inte tas på allvar, eller rent av glorifieras (se exempelvis inlägget om Alakoski här). För övrigt är det obegripligt varför det är helt i sin ordning att generalisera över hela gruppen män angående våldsbrott, men inte över hela gruppen invandrare (svar på detta finns i Lundells inlägg ovan).
Angående pengarna: ja, män tjänar mest pengar. De jobbar också mest. Och betalar mest skatt, något som i högre utsträckning förs över till kvinnor. Därutöver finns forskning om att det i stor utsträckning är kvinnor som har makten över hushållets gemensamma ekonomi. Men det är ett sidospår.
Andelen kvinnliga chefer ökar stadigt och med den ökande utbildningsnivån bland kvinnor finns inget som talar emot en mycket jämnare fördelning i framtiden. Statistik finns här. Personligen förstår jag inte upptagenheten med just chefs- eller styrelsepositioner. Som liberal och jämställdist anser jag att det viktiga är att människor i så hög utsträckning som möjligt får forma sina liv som de vill. Den feministiska retoriken bygger dock på att man plockar ut vissa parametrar för att strunta i andra, allt för att föra fram tesen om den förtryckta kvinnan. Makt finns i många former och även den feministiska offerpositionen erbjuder en sorts makt (läs gärna Lundells inlägg här ovan).
Man kan fråga sig vad Hallhagen vill säga med sin text? ”För att räknas som jämställd” måste alltså Helmersson och vi andra acceptera en rad feministiska verklighetsbeskrivningar utan kritik. Från våld kring fotbollsmatcher har vi raskt hoppat över till helt andra ämnesområden där feministen Hallhagen (surprise!) identifierat mannen som problematisk. Tydligare kan det inte visas att Hallhagens intresse av den tragiska händelsen i Helsingborg enbart begränsar sig till tillfället att föra feministisk och identitetspolitisk agitation. Eller skulle våldet kring matcherna kunna lösas med kvotering till chefspositioner? Vad menar människan?
I övrigt kan noteras att moderaterna nu valt en radikalfeminist, Hillevi Engström, till sin jämställdhetspolitiska talesperson. Hennes definition på jämställdhet är hämtad från den socialkonstruktivistiska vänstern, där 50/50-fördelning av kvinnor och män inom (de makt- och statusförknippade) områdena i samhället är målet. Vad människor själva önskar är underordnat de högre, politiska målen. Både individualiserad föräldraförsäkring och kvotering till bolagsstyrelser är exempel på detta. Anders Borg, som gärna månar om BNP, är med på tåget. Jag som trodde att moderater var ett parti som menade att politiken är till för människor och inte tvärt om.
Det var väl det hele för denna gången. Jag får lägga till senare om jag glömde ta med något…
Strålande.
Tack!
Tack för länkar och för ett suveränt inlägg! Jag läste också Hallhagens replik idag… vilken idioti! Och värst – men vanligt i den feministiska medieretoriken – är just detta med att anklaga en debattör för att inte vara för jämställdhet om denne inte bara håller tyst. En klassiker. Håll käften och gör som vi säger, annars är ni dumma och dåliga.
Kan någon förklara vad Borg menar med att produktiviteten ökar och mer pengar genereras om kvinnor jobbar mer heltid medan männen är mer pappalediga?
Produktiviteten ökar om mer blir gjort under samma tid, eller om mer blir gjort till samma kostnad. Att öka arbetstiden (för kvinnor) kan omöjligen öka produktiviteten eftersom lönekostnaden ökar samtidigt.
Dessutom: Om nu kvinnor skulle jobba mer heltid och männen tar mer hand om barnen, kommer männen alltså att jobba mer deltid. Hur genererar det mer pengar i systemet? Eftersom timlönen för män oftast är högre blir det ju snarare mindre?
Om Borg menar att kvinnorna ska upp till heltid och männen ligga kvar där men dra ner på fritiden för att ändå kunna vara mera pappalediga (?), så genereras mer pengar, visst. Förutsatt att det finns mer jobb för kvinnorna att göra (och pengar till det om vi talar offentlig sektor). Men inte ens M brukar hävda att politik i sig genererar jobb…
Har jag missar något i resonemanget?
Jag antar (obs, antar) att Borg menar att om föräldraledigheten delas mera lika så kommer kvinnor även efter den att jobba mera heltid och att det på så vis skulle gynna BNP, men man kan verkligen undra…
OK… Låter väldigt spekulativt och osäkert, eller kanske något han gärna vill tro.
Man brukar säga att ”kvinnor är en outnyttjad resurs” (framför i EU-rapporter). För de som säger så är det då naturligt att produktiviteten skulle påverkas positivt om bara kvinnor ”fick chansen”.
Det stämmer visserligen att produktiviteten skulle öka om kvinnor förvärvsarbetade i lika stor utsträckning som män, men det förutsätter ju att män kan fortsätta arbeta i ungefär samma utsträckning som förr så att totalen ökar (vilket i sin tur förutsätter att det kvinnor gjorde var något som inte behöver ersättas…).
Ovanstående resonemang brukar dock ofta överföras till diskussioner om högre tjänster inom näringslivet, och då blir det lite bakvänt:
Man tycks utgå från den feministiska sanningen att kvinnors underrepresentation på högre tjänster beror på att kvinnor är negativt särbehandlade, dvs om detta hinder togs bort så skulle näringslivets topp få tillgång till en större pool av kompetens. Detta är ju naturligtvis snömos:
Skulle man ställa upp två staplar bredvid varandra som visar alla män, respektive kvinnor som inte arbetar i näringslivets absoluta topp, så bleve det två nästan exakt lika höga staplar. Att hävda att det är mer gynnsamt för näringslivet att rekrytera ur den ena stapeln är ett felslut. Näringslivet gynnas av att rekrytera de personer som bäst motsvarar en relevant kompetensprofil. Vill man öka andelen kvinnor på toppen så måste man se till att fler kvinnor gör de livsval som krävs för att uppnå denna. Idag är det fler män som gör dessa val.
Rekommenderar att du använder en annan bild på ministereländet nästa gång. Ni är för lika, jag trodde det var du först och att Hillevi Engström var fotografen.
Roligt dock att se att jag inte är den ende som kommit fram till att en ännu korrektare gruppindelning vore att tala om människor (som då täcker ALLA fall, inte bara majoriteten).
Skulle jag vara lik Hillevi Engström????? Jag tror bestämt att jag får rekommendera den gode Dolf ett besök hos optikern… ;)
Nu behöver jag i och för sig nog byta glasögon. Men det är billigare och rättvisare att du väljer bilder bättre.
Baserat på dagens exempel blir det nog lite vanskligt för mig att gissa vilka personer du kommer att tycka är lika mig… ;)
Om jag sätter dit en text med: ”OBS, Dolf! Bilden föreställer inte blogginnehaverskan!” på alla bilderna…? :)
det är ju förstås en lösning.
Men du behöver inte använda den för Reinfeldt eller Löfven. Såna troll löper du gubevars aldrig någon risk att bli förväxlad med.
Tack, det låter bra. :)
Feministisk (o)logik intressant.
En parentes angående läktarvåld och huliganism (dvs avarter, som nu klumpas ihop med alla män) med förklaringen att de beror på ”mansnormen”, macho- och manlighetsideal och allt vad det är. Varför existerar inte de här läktarvåldet USA i så fall? (där de mer är folkfest och familjeprägel inklusive både öl & alkoholförsäljning bl.a.)
Vad konstigt. Beror de alltså på att amerikanarna är ehhm mindre macho..?
Ja, det vore ju intressant att höra en feministisk förklaring på det…
Jag såg Erika Hallhagens så kallade svar på Erik Helmerssons krönika om våld i samband med fotbollsmatcher. Naturligtvis för hon fram feministernas vanliga skitsnack om att män i allmänhet inte skall känna sig påhoppade när feminister skriver att män gör si och så i negativa sammanhang.
Om jag skulle skriva att kvinnor är horor och att muslimer är självmordsbombare eftersom det stämmer på ett fåtal i dessa grupper så undrar jag om Erika skulle tycka att det är ok.
Och det marxistiska skitsnacket om intersektionalitet är inget försvar för varför det är ok att smutskasta män som grupp enligt min mening.
Såg också att Jonas Gardell skrev ett inlägg om huliganvåldet och menade att det var ok att man skriver att män upprätthåller en våldskultur i dessa sammanhang eftersom det är män som ligger bakom våldet. Undrar vad han skulle tycka om jag skrev något nedsättande om något som ett fåtal homosexuella gör och påstod att det gällde alla homosexuella ?
Skulle inte tro att han skulle acceptera det…
Troligen skulle du bli klassad som ett nättroll eller Breivik.
Bra skrivet!
”Erik Helmerson, jag övertygad om att du är snäll och solidarisk och betalar din skatt. Men för att räknas som jämställd måste du komma runt känslan av att bli påhoppad när statistiken tyvärr gång på gång visar att det är män som tar mest plats i samhället. Det är män som bråkar på herrfotbollsmatcher, det är män som är i absolut majoritet vad gäller våldsbrott, det är män som tjänar mest pengar och som i störst utsträckning har chefspositioner.”
Jag tycker att det är fullt rimligt att känna sig påhoppad när den grupp man tillhör utmålas som något negativt, speciellt när grupptillhörigheten är medfödd. Sedan borde sådana som Erika Hallhagen verkligen få en lektion i logik, men hon anser säkert att logik är något som patriarkatet har hittat på, så det lär väl aldrig ske. Men behövs det verkligen så mycket tankemöda för att förstå det som Erik Helmersson skrev?
Tack! Nej, exakt.