Gudrun Schyman av Elin Sandström.
Till och med journalister på DN beskriver nu FI i religiösa termer:
”Det blir mer av en två timmar lång ståuppakt än ett väckelsemöte.”
[…]
”Sedan tar luften i lokalen slut, kollekt till Fi samlas in i en gammal sminkväska, och åhörarna vandrar ut i vårkvällen med uppmaningen att värva kompisar.”
Profeten Schyman har talat och skickat ut sina missionärer i riket.
Om Susanna Holmén Waris
Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i
feminism,
genus,
genusvetenskap,
jämställdhet,
journalistik,
Okategoriserade,
politik,
pseudovetenskap,
religion och har märkts med etiketterna
F!,
feminism,
feministiskt initiativ,
fi,
gudrun schyman,
ikon,
parti,
politik,
religion,
sekt. Bokmärk
permalänken.
Skrämmande men knappast oväntat att journalister kampanjar för FI med tanke på hur FI:s stödtrupper ser ut. Kolla bara vad Fredrik Virtanen häver ur sig i den här artikeln:
http://www.svt.se/nyheter/sverige/schyman-fixering-i-medierna-problem-for-fi
Aftonbladets krönikör Fredrik Virtanen som är feminist och har myntat uttrycket ”penisvinden i medierna” tycker inte det är så konstigt att den granskande journalistiken mot Fi uteblir just nu.
– Jag tror vi ser Fi som ett harmlöst parti och deras budskap om jämställdhet är lätt att ställa upp på, säger han. Vi kanske vill ge dem en chans?
Han kanske har en poäng i att FI ses som ett parti som ändå inte kommer att ta sig in i riksdagen och därmed inte riktigt räknas i sammanhangen, men med tanke på det är ju den uppmärksamhet de får i media helt oproportionerlig. Man kan också jämföra med ett annat ytterkantsparti, SD, och se att de har fått en mycket kritisk och granskning från första början. FI:s partiprogram borde rimligen föranleda en hel del frågor.
Att vara antirasist samtidigt som man applåderar Fi är en logisk omöjlighet. Dumheten är överväldigande.
Ja, det borde bli lite bökigt. Sexism mot män – ok, rasism mot män – inte ok(?). De sk rasifierade männen då? Där är det oftast väldigt tyst från FI, antagligen för att man inte lyckas placera in den gruppen lika behändigt i sin maktpyramid.
Dagens industri lyckades faktiskt ställa några kritiska frågor till Schyman.’
De skrev bl.a:
”Tolv av tretton i FI:s partistyrelse är kvinnor. Lever ni verkligen som ni lär?”
Gudrun svarade:
”Vi är en organisation som arbetar för att komma till rätta med de samhällsproblem som vi har utifrån att det finns en mansdominans i sektorer där det finns väldigt mycket makt. Men jag tror inte man kan säga att det är ett samhällsproblem att vi inte har fifty-fifty representation i FI:s styrelse.”
Pelle2:
Men hon har väldiga samhällsproblem när män är överrepresenterade i någon
parti eller företagsstyrelse.
DI:
”Men duger det att tolv av tretton är kvinnor? ”
Gudrun svarade:
”Vi hoppas naturligtvis att vi får fler män in i organisationen som också är beredda att ta ett större ansvar.”
Pelle2:
Tror någon att Gudrun hade låtit sig nöjas med att en styrelse med övervägande män hade svarat att de hoppas att de får in flera kvinnor i organisationen som är beredda att ta ett större ansvar ?? Svaret vet vi ju egentligen eftersom hon öppet kräver att kvinnor skall kvoteras in i styrelser.
DI:
”Är ni inte dåliga på att se de män som har kompentensen och intresset?”
Gudrun svarade:
”Nej det tror jag inte, men de kanske inte är så bra på att visa sig”, säger Gudrun Schyman, men påpekar samtidigt att antalet män bland medlemmarna har stigit ”
Pelle2:
Om en manlig styrelseordförande hade sagt något liknande om kvinnor så hade Gudrun skrikit sig blå i media över mansgriseri,strukturer och patriarkatet. När hennes eget parti resonerar på samma sätt om den minst sagt bristfälliga mansrepresentationen i hennes partistyrelse så skall man bara hålla käften och hålla med den käre ledaren Gudrun !!
Hon och övriga extremfeminister visar gång på gång vilka hycklare och dubbelmoralister dom är.Helt sjukt att dom kommer undan med det..
Precis. Offerpositionen ger fantastiska möjligheter till att skapa helt egna villkor och regler.
Apropå F! är det lätt att bli nyfiken på hur det i media hade skildrats om SD släppte en valkampanjsskiva där de tog med en låt som heter ”Att döda en invandrare”.
http://www.rockbladet.se/2014/04/forhandslyssning-crucified-barbara-to-kill-a-man/
Själv är jag förvånad över att F! är så vansinniga att de tar med en sådan låt trots att den gamla ”Jag hatar dig du jävla man”-låten fått en hel del kritik. Å andra sidan är de kanske medvetna att nästan ingen kommer att kritisera dem i gammelmedia ändå och istället hoppas värva fler röster av manshatare.
Man kan vara säker på att det inte hade hyllats i var och varannan tidning. Man kommer från F!:s sidan antagligen hänvisa till det dubbeltydiga i texten – Att man inte är just man, utan även människa. Fiffigt konstruerat för att just kunna tala om att döda en man, men maskera det hela till en mera allmängiltig utsaga. Gammelmedia går upp i brygga så fort F! visar sig, trots att till exempel deras partiprogram mest liknar en korsning av totalitär socialism och ett reklamblad för Jehovas vittnen.
Kan man förvänta sig något annat än kollektiv subjektivitet från landets största propagandaministerium – journalistkåren? Deras förmåga att vinkla är väldokumenterad – den stöter vi på varje dag när man öppnar vilken tidning man vill, deras oförmåga att kolla fakta är också den välkänd – det ger ju inga vänsterpoäng att se till att en artikel baseras på objektiva fakta. Att de nu har funnit en ny mediaälskling i Gudruns kvasidemokratiska fi det är däremot en nyhet. Knappast fövånande dock som sagt, Gudrun har väntat länge i kulisserna och nu är det hennes tur i mediarampljuset.
Att hennes parti står för rent antidemokratiska inslag är inget problem. Det första av dessa är att männen som mot all förmodan söker sig till partiet aldrig får mer än 25% av partistyrelseplatserna – ett faktum som borde diskriminera dem från att få partibidrag eftersom det inte är i enlighet med demokratiska grundregler att utesluta exekutiva uppdrag på basis av kön. Det andra problemet är att FI vill införa en mansskatt pga av att män åsamkar samhället vad man påstår stora kostnader för det våld de utövar. Inte heller detta är i enlighet med dagens lagkrav om likhet inför lagar och förordningar, att införa en riktad skatt på en grupp är med andra ord inte bara diskriminerande utan också emot vår strävan för jämlikhet. Man skulle kunna säga att FI på den här punkten vill göra vår tillvaro mer jämlik genom att skapa ojämlikhet. Problem nummer tre är när Fi föreslår den otroligt genomtänkta tanken att män och bara män ska skickas på omskolningsläger (låter det inte lite Röda Khmer-inspirerat?). Anledningen är att vi män konsumerar på ett felaktigt sätt där vi förstör jordens resurser med vårt ohejdade feltänk, vi måste därför läras att konsumera på ett mer ekologiskt riktigt sätt vilket är det feminina sättet.
Alla dessa omständigheter bekymrar som sagt snart ingen journalist. Denna yrkeskategori är ju numer decimerad till att vara den propagandamaskin vänsterstaten behöver. Dagligen matas vi med ”sanningar” som gränsar till ren dumhet, ibland är dessa rent av så vinklade att man kan tala om rena lögner. Att begära att en journalist ska skriva om den objektiva sanningen är snart som att hävda att jorden är universums medelpunkt – det strider mot naturlagarna.
Det hade varit rätt harmlöst om inte dessa personer samtidigt hade stor makt. Det är rätt skrämmande att till exempel se hur en uppenbar lögn snart blir en sanning men också hur människor faktiskt köper dessa ”sanningar” som inte är ett dugg mer sanna för det. Ett exempel: Om man sänker skatten kan staten få in mer pengar än den får med mer skatt, ett välkänt faktum inom nationalekonomin. Detta har också inträffat då staten faktiskt har ökat sina intäkter med nästan 600 miljarder kronor trots att skatten har minskat. Journalister som numer är ett välvilligt verktyg i propagandaapparaten, skrev dock om detta faktum till att låta som om staten numer fick in mindre pengar. Budskapet trummades ut i allehanda propagandakanaler till dess att det till sist blev en ”sanning”. Skrämmande i sig men nästa steg var nog mer skrämmande. Folk började tro på budskapet, så enkelt duperar man ett helt folk i statssocialismens namn. Hallelujah.