Midsommarfitta. Foto: Maria Uvelöv/SR
Det moderna språkbruket, inspirerat av dagisbarn i kiss- och bajsåldern och i första hand torgfört av de yngre kadrerna av twittrande och bloggande radikalfeminister, tvingar även Crowbar att på detta vis bli vulgär på självaste midsommarafton.
Midsommarfittan har, i takt med radikaliseringen av feminismen, seglat upp som en ny komet på den feministiska, revolutionära himlen (se även här). Jag antar att den ska vara en motreaktion till midsommarstången, som tydligen i dessa kretsar ses som en fallossymbol (en betydelse som är högst omdiskuterad och ifrågasatt). Eftersom feminister är ett släkte vars existensberättigande går ut på att identifiera manlighet kopplat till makt är kanske saken självklar för dem och motelden består självfallet av en symbol för det kvinnliga könsorganet. I dagisbarnstappning midsommarfittan. Det heter midsommarstång och inte midsommarkuk, så varför denna tvångsmässiga vulgaritet? (Troligen vill man samtidigt arbeta för att ordet fitta ska finnas i var mans mun, allt för att neutralisera det och göra det obrukbart som skällsord).
Varje rörelse med totalitära maktanspråk vill överta de traditioner och högtider som redan existerar för att göra dem till sina egna. Den midsommarfest som firades i bl a norden införlivades av kristendomen till att handla om Johannes döpares dag. I Finland kallas högtiden Juhannus. I ett sådant perspektiv ter det sig naturligt att den moderna feminismen vill omformulera en inbillad dans kring en fallossymbol till en dans kring (och igenom) en vaginasymbol.
Kristendomens inflytande över midsommarfirandet har i praktiken varit, får man väl säga, måttligt. Midsommar tronar i ensamt majestät på hedersplats över högtider och firande med hedniska inslag och okristet beteende. Återstår att se hur lyckosamma feministerna blir i sina försök.
I Finland är det mer vanligt med midsommarbrasa…
Glad midsommar på er allihopa! Var försiktiga och ta hand om varandra!
Toklandet/WTF här på samma tema.
Dolf på Genusdebatten har tidigare skrivit om detta här
och här.
Mer om midsommar på Hexmasters faktoider
Detta påminner mig om de feminister som inför ”Vaginans Dag” för ca 5 år sen gick ut med uppmaningen att så många som möjligt skulle gräva gropar i marken som motvikt till alla ”fallossymboler” de tydligen såg överallt i samhället. Ja jisses, vad de hittar på!
:)
Jag uppmärksammade detta fenomen förra året i två inlägg:
GLAD FITTSOMMAR! | Genusdebatten respektive Dans kring midsommar… ja, vad dansas det runt? | Genusdebatten (särskilt det andra inlägget är jävligt roligt, dock inte min förtjänst)
Tack för länkarna!
vassego. la in en kommentar på GD med länk till dig också. Lite avundsjuk på att du fick en så bra bild på midsommarfitta, jag höll på att leta mig fördärvad förra året för att hitta en som jag tyckte passade. Önskade att jag hade haft din (bild, alltså)
Tack! :)
Ja, jag lånade den från SR. Eftersom deras verksamhet ändå betalas av mig (och andra licensbetalare) så anser jag att ett litet lån med hänvisning är i sin ordning.
Suck, viral idioti tycks vara smittsamt i sekten.
Jag får mer och mer intrycket att det finns ett hål i den samtida svenska (eller stockholmska?) kulturen som suger in sådant här, och som blir hungrigt om man inte ”pratar om det” på rätt sätt. Och pratar som en mix av Joanna Rytel och Leila K, ungefär.
Ja, det är på modet i vissa kretsar att ”prata om” allt möjligt. Inte så ofta om de idiotier man själv sysslar med, dock.
Mmm, och dessutom saknar många svenskar (särskilt under 40 eller så) ett språk för att diskutera moraliska val, ansvar och normer. Det är som en blind fläck i språket helt enkelt, folk är inte längre vana vid att behöva närma sig sådana saker på något annat sätt än ironiskt eller trivialiserande. Eller genom att kasta skuld runt om kring sig: ”Det var han som började!”
Och då skyller man på samhället, eller ”strukturerna som förtrycker”, t ex Patriarkatet.
Någon som begravt hela ansiktet i härligheten också. Mums…
Kanske har någon redan nämnt det som borde vara det självklara, men jag har inte sett det själv än någonstans: det är naturligtvis ”vi” som dansar runt midsommarstången som är ”fittan”! Någon ytterligare ”prydnad” i midsommarstången behövs alltså inte.
En ”dansande ring” bär den viktigaste symboliken: det kvinnliga könsorganet som omsluter ”stången” och roterar än åt det ena, än åt det andra hållet. ”Små grodorna” som ”hoppar”, symboliserar naturligtvis ”ritten” upp och ner över organet, vilket kan tyckas märkligt, i det att vi så tidigt vill lära det uppväxande släktet just denna dans. Sången ”Rida, rida, r-nka” kan kanske också härledas till denna typ av tidig ”inskolning” i penetrationens (och eventuella substituts…) fröjder?
När två ”dansande ringar” är för handen, kan väl detta sägas infoga en uppdelning mellan den ”yttre” och den ”inre” delen av ”fittan”, t ex detta med yttre och inre blygdläppar Med tre ”dansande ringar” blir bilden närmast fullständig, då även den innersta ”slidkransen” kan sägas vara representerad, det som tidigare benämndes mödomshinnan (eller resterna därav). Fler än tre ringar av dansande midsommarfirare runt kuken, är mig veterligt ovanligt. För det är väl så vi skall säga, om nu ”fittan” är det föredragna ordet för kvinnans könsdelar?
På det hela taget visar detta att midsommarfirandet alls inte är någon vidare hyllning till ”fallosen”, som allt som oftast visar sig vara både stel och träaktig, och som dessutom tenderar att se tämligen vissen ut ganska ganska snart efter att den rests, då löv och blommor sloknar och torkar in. Allt medan dess kvinnliga motsvarighet (vi som dansar) förvisso lösgör sig och pysslar med annat en tid (äter kräftor, tänder ljus i Allhelgonahelgen, firar första advent, jul, påsk, Valborgsmässoafton och pingst) och alltså ändå överlever ”vintern” och är full av kraft (då ”fallosen” ligger nedtagen på någon bakgård och bara finns som ett skört löfte i frostiga blad- och blomknoppar), ända tills den åter samlas för en ny ”performance”, då det mjuka och levande åter förbarmar sig över det hårda och det redan fällda, det döda. Misandri, misandri! Ack och ve.
Ja det var en symbolspäckad beskrivning!
Ja, det är väl bara ”knoppen” som inte är riktigt representerad. Vem vill vara ”knopp”? Kanske ett uppdrag till våra folkdräkts-designers?