Katarina Wennstam plockar fram Gudrun Schymans ökända talibantal i dagens Svenska Dagbladet. Det feministiska skribentkopplet vädrar verkligen morgonluft efter F!:s framgångar (mer om detta senare). I den sedvanliga, feministiska andan plockar man fram någonting som en liten minoritet män gör, i det här fallet den vedervärdiga våldtäkten i Indien, och framstället detta som en norm för alla män, en sk ”mansnorm” eller ”maskulinitetsnorm”. Vidare i samma anda tillskrivs aldrig kvinnor något som helst ansvar, förmåga, makt eller myndighet, inte ens när det gäller skapandet och ursprunget till normer. Det som tidigare kallades könsroller har nu döpts om till patriarkala normer, för att understryka någon form av maskulin myndighet över företeelsen. Ändå bidrar män och kvinnor naturligen gemensamt till att skapa de normer som existerar i mänskliga samhällen. Mansrollen formas i hög grad av vad kvinnor anser vara attraktivt hos män, eftersom en av de starkaste drivkrafterna för människor är att hitta en partner, bilda par och föröka sig. I denna process är det hos människor i mycket hög grad kvinnan som väljer vid parbildning och särskilt vid fortplantning. (En del tror att det är tvärtom, eftersom de alls inte får just den man de vill ha. Det beror på att hos människor riktar väldigt många honor sin uppmärksamhet på ett fåtal, för många attraktiva hannar, som då kommer i position att kunna välja. Genomsnittskvinnan har dock fler partners att välja på än genomsnittsmannen. Jag är ingen biolog eller antropolog, så fyll gärna på med information om den här biten). Vad jag skulle komma till var, att i konsekvensens namn borde då feminister ägna lika mycket kraft åt exempelvis den kvinnonorm som får kvinnor att skriva kärleksbrev och idolisera grovt kriminella män, även våldsbrottslingar. Enligt tesen om de allenastyrande normerna borde ju detta leda till en minskning, om inte till och med utplåning av allt våld i samhället (feminister anser ju att enbart män är våldsamma). (Å andra sidan erkänner ju inte feministen biologin någon som helst funktion eller påverkan, så jag antar att hon är oförstående inför resonemanget.) Ett motsvarande bränsle för en maskulinistisk evighetsbrasa vore ju att hävda att så länge någon (man) överhuvudtaget drabbas av våld råder det ett matriarkat som utövar förtryck genom att uppmuntra våld hos män.
Jussi H Lundell på samma tema + annat här
Jag skrev ett långt inlägg strax innan påsk förra året om just våldtäkter: Perspektiv och proportioner – Del 1 – Våldtäkt | Genusdebatten. Gammalt men tydligen högaktuellt i dagsläget. Kan vara värt att läsa.
Vem kan glömma episoden i Fittstim, där Andrea Edwards berättade om en feministisk mansgrupp som besökte föreställningen. I god feministisk anda hade naturligtvis alla män förkastat den förtryckande mansrollen och anammat den velourmansroll som genustroende feminister förespråkar. Vad var Andrea Edwards första tanke när hon såg dessa män? Att hon aldrig skulle tänka sig ligga med någon av dom. Det är inte svårt att lista ut vad konsekvenserna blir i en värld där de flesta kvinnor tänker samma tanke som Edwards.
Borde inte polletten trilla ner snart hos de här människorna?
Mycket bra skrivet!
Just! Könsroller, könsrollsordningAR och problematiska kvinnorollen/normerna, också.
Eng: selective perception [səˈlektɪv pəˈsepʃən], pluralis: selective perceptions.
Ett fenomen som består i att man utan medveten avsikt lägger märke till somligt och inte till annat, beroende på att icke medvetna behov, intressen och så vidare styr vad man uppfattar och inte uppfattar.
Relaterade sökord: cocktail party-effekt, filterteori, perception, selektiv uppmärksamhet, tunnelseende. /Psykologiguiden
Andra ord som innehåller ”selektiv perception”
– förvrängt tänkande
Tack!
Utmärkt som vanligt.
Tack!
Finns det inget kommentatorsfält efter Wennstam´s artikel ? . Synd det. Det hade kunnat bli en bra diskussion. Men nu är det så : Svenska män är egentligen H&M klädda talibaner , som behandlar sina kvinnor som trasor. Jahapp. Då vet vi det.
” Vi tar det igen. Något ändrat. Det är samma norm. Samma struktur. Samma mönster. Som upprepas såväl i Indien eller Pakistan som här i Sverige.”
Wennstam har gått in i en fälla. Nu är det ju inte Talibaner längre det är frågan om. Utan nu är det ett systematiskt adderande av kontinenter med en miljardbefolkning av fattiga bönder som får klä skott som modell för den svenske talibanmannen. Hur kan det här bli rätt till slut ?
Vet Wennstam t.ex. hur jäkla illa det ser ut för fattiga bönder ute i provinserna i dessa kontinenter ? Vet hon om att det grasserar en självmordsvåg bland indiska bönder,därför att de förskuldat sig mot internationella institut , dessutom blivit pålurade utsäde av en ökänd aktör (Monsanto) och dukar under i skador av bekämpningsmedel. Vet hon om att bevakningen av ”Mäns våld mot kvinnor” på en kontinent med 1 miljard invånare är fullständig meningslöst om man vill förstå ett större sammanhang ?
Eller är Wennstam,trots allt, en fullständig värdelös journalist ?
Hon är en av alla dessa sk journalister som egentligen är ideologiproducenter.
Bra rutet. Wennstams artikel är riktigt obehaglig med skuldbeläggande och strukturtänkande i sedvanlig Wennstam-stil. Män i Indien och Sverige är av samma skrot och korn. Det är strukturen. Jag ska känna skuld eftersom jag som man har möjlighet att våldta. Det är mitt brott, att jag har den möjligheten. Jag som svensk man ska känna skuld för att indiska grobianer hänger upp flickor i träd, trots att jag inte är mer skyldig än någon annan, inte heller mer skyldig än vad svenska kvinnor är.
Tack! Ja, och lika rimligt är det att avkräva Wennstam kollektiv skuld för till exempel dårfinkar till kvinnor som skriver kärleksbrev till mördare och våldsbrottslingar. Eller för kvinnor som falskanmäler våldtäkter för den delen. När tänker hon börja problematisera de kvinnonormerna, för de måste väl vara kvinnonormer om någon kvinna någonstans har gjort det?
Och givetvis blir indiska män aldrig mördade, lemlästade, hängda eller utsatta för någon form av övergrepp. För då hade det ju stått om det i tidningarna. Eller hur?
Självklart hade det det. Men det vet du väl att det räknas inte eftersom det även är män som mördar och lemlästar. Kvinnor gör inte sånt, dom är moraliskt högstående varelser. Det är ju bara bra för feministen att män kan försvara henne mot andra män, men de ska inte ge sig på henne serru. Därför är det enda våldet som är fel just ”mäns våld mot kvinnor”. Kvinnor som misshandlar män gör ju det bara för att männen har gjort något för att förtjäna det, det vet du väl också?
Väl skrivet om ett bedrövligt ämne.
Tack!
Såg också eländet till artikel. Om man inte vill kännas vid någon egentlig skillnad på kvinnors villkor i t ex Indien och Sverige – hallå, det är ju ni MÄN som gängvåldtar flickor och sedan lämnar dem bakbundna och hängda i ett fruktträd, medan polisen tittar åt andra hållet! fan ta er svenska män! – så blir diskussion rätt meningslös.
Dels det, men även att det är en minoritet som begår de grova våldsbrotten, här som där (vilket man i sig kunde se som en gemensam ”struktur”). Det som en minoritet gör hävdas vara en (mans)norm (och detta så gott som enbart när det handlar om negativa företeelser). Hoppsan, jag slog visst rekord i parenteser där…
Javisst, en artikel av det här slaget hade inte haft en chans om den erbjudits en kvalitetstidning som Guardian eller New York Times. Och det fanns (som Mats Svegfors påpekade i en avslöjande replikväxling om sin gamla tidning med dess nya redaktörer häromåret) en tid när Svenskan tog sikte på just dessa tidningar, när de ville se vad man kunde göra bättre. Idag är den tiden långt borta. (Jo, jag gillar också parenteser!) ;)
Jättebra analys, som alltid!
Tack!