Det är för varmt!
Nej, jag kommer inte att drömma mig tillbaka sen när det är vinter och växlarna frusit i spåren och jag vadar i knähög snö med en istapp i snoken. Ge mig en istapp i snoken – omedelbums!
Huvudet är fyllt med gröt och kolasås och jag känner mig som en strandad säl som rullat sig i sockerdricka, lika svettig och kladdig. Nu finns det tid, men inte ork, till att blogga och göra konst, men orkar man? Nej. Jo, eller förresten, jag har gjort en del, men allting fortgår i slowmotion och är inlindat i en kvävande filt av smetig hetta. Slut på dagens gnäll.
Vilket för över mig helt osökt på en av Aase Bergs alla små, misandriska uppstötningar. Idag har det publicerats ännu en i det feministiska propagandaorganet DN Kultur. ”Kränktheten är en man”, deklarerar den förutsägbara rubriken och jag har redan infogat artikeln i mitt inlägg om Misandri i media 2014 (en långtifrån fullständig lista på misandrin i svensk media 2014). Berg halkar som vanligt omkring i ett universum överskuggat av bitterhet och hat mot män och lyckas i den här artikeln även med en annan slags kollektivisering – den i grunden rasistiska. Eller varför jämför hon Yahya Hassan, född i Danmark och med palestiskt-danskt ursprung med Zlatan Ibrahimovic, född i Sverige och med bosniskt-kroatiskt ursprung? Ung man med indvandrade föräldrar – samma sak, antagligen, för någon som gärna ser alla som enbart delar av kollektiv. Artikeln är i övrigt så full av absurda påståenden och speglar en så förvriden verklighetsuppfattning att den andas indoktrinering och fanatism. Toklandet/WTF har redan varit inne på detta här.
Valet närmar sig och precis som befarat fortsätter tävlandet i radikalfeminism hos de flesta partier. Igår kom ett utspel från Jan Björklund om en ytterligare pappamånad och fördubblad jämställdhetsbonus. Björklund talade på tv-nyheterna om att företag satsar hellre på unga talanger som är män, eftersom kvinnorna kan antas stanna hemma längre med barnen (inte i exakt den här ordalydelsen, men andemeningen var denna). Finns det några belägg för detta eller har vi att göra med ytterligare en feministisk floskel som nötts in så att den har blivit sanning? Hur mycket ”väljer företagen att satsa” i relationen ”väljer kvinnor att satsa” på det ena eller det andra?
Det har väl hänt en hel del annat också, men bloggandet har varit något nerprioriterat till förmån för andra saker på sistone. Dessutom häller värmen grus i maskineriet.
Jo, jag fyllde år häromdagen! På morgonen när jag gick upp hittade jag denna på köksbordet tillsammans med en lapp innehållandes mycket trevliga ord:
Och vad fanns väl däri…?
Jo, det här underbara, superkitschiga nipperskrinet som skatan jag blev förtjust i på sista trippen till Gripsholm, men som jag inte hade budget för då.
Även detta år blev undertecknad bloggerska fullständigt bortkollrad angående presenten. Jag, som traditionellt har varit icke-lurbar blir numera varje gång vilseledd i gissningarna. Tack Uffe för den fina presenten och för det trevliga firandet!
Nästa vecka är det utställning så det är mycket fix just nu. Dyrt att vara konstnär är det också. Ni är alla, som sagt, jättevälkomna! Ta med er tjocka plånböcker!
– : – : – : –
Läs även Jussi H. Lundells inlägg om Aase Bergs artikel här.
På Aktivarum dissekeras och pulvriseras Bergs argument: här.
De riktigt tunga skillnaderna mellan Hassans och Zlatans positioner på det mediala spelfältet – som Aase Berg sorgfälligt undviker att nämna – ser väl ut ungefär som följer:
1. Zlatan är enormt mycket mer etablerad och älskad genom hela folkdjupet, dessutom något i Sverige så ovanligt som en genuin världskändis. Yahya Hassan har skrivit en enda bok; han är visserligen mycket omtalad men så här långt mest ett danskt one-hit wonder.
2. Zlatan har ingen tydlig, personlig koppling till gatukriminalitet eller gängkrig – oavsett vad Berg försöker insinuera. Hassans kändisskap handlar till stor del om hans kontakter och konfrontationer med etniskt färgat våld – och hans tolkningar av detta våld.
3. Zlatans karriär och livsstil är något som miljoner svenska ungdomar (mest killar förstås) har drömt om. Mycket få danskar eller svenskar drömmer om att befinna sig där Yahya Hassan är i livet, ens idag.
”Det var inte det som var poängen” säger nu kanske Aase Berg och hennes genusfrälsta fans. ”Struntar väl jag i, varför ska någon behöva läsa så här ogenomtänkta, tröga artiklar?” svarar jag.
3.
Tack för en mycket bra kommentar!
Grattis i efterskott!
Tyvärr, den enda konst min plånbok tillåter är inköp av begagnade böcker via bokbörsen. Annars hade jag gärna plockat hem en del av dina alster.
Tack! Men du kanske kan investera i en liten affisch…? Jag har lagt in beställning på den här nu och nästa vecka är de hemma: http://www.susannavaris.com/blogg/2014/03/down-in-the-park/
;)
De tunga skillnaderna mellan Zlatan och Yahia Hassan
1. Zlatan är inte känd för någonting han skrivit eller sagt. Han är känd för att ha skottat in mål i Malmö FF, Ajax, Juventus, Barcelona, Milan och PSG. Resten är bara han som antingen putsar på sitt varumärke eller skiter i vilket när han tycker folk är dumma i huvudet.
2. Forna Jugoslavien och Palestina är inte i närheten av samma land. Inte samma kultur, inte samma språk, inte samma betydelse. Aase bergs beskrivning av ”arga invandrarmän” är bara klassisk rasism. ”de ser alla så lika ut-tendensen”
3. Zlatan har inte ens skrivit boken, den skrevs av David Lagercrantz. Zlatan är känd för de händelser han upplevt , inte för sina egna ord.
Ja, exakt. Men varför ska man bry sig om nyanser när man har de enkla verklighetsbeskrivningarna som ledstjärna?