Jag undrar hur en sådan här berättelse, som jag baserad på min egna levda erfarenhet upplever är i linje med den kultur som råder, förklaras av de feminister som talar sig varma för något de döpt till ”våldtäktskulturen” och som de menar råder i Sverige år 2014. Texten är kopierad från ett inlägg på facebook och handlar gissningsvis om dramat som även har uppmärksammats i pressen:
”Jonas 1-0 Våldtäktsman (rapist)
Jag hoppas du tjej som blev brutalt överfallen och insläpad i ett buskage utanför mitt hus klockan 04 inatt, mår under omständigheterna bra. Kan trösta dig med att jag barfota och endast iförd mina rosa Björn Borg kalsonger kom ikapp gärningsmannen i ett skogsparti i närheten. Kan tyvärr inte gå in exakt på hur jag förklarade för denna ”så kallade man” hur man behandlar kvinnor. Han kan nog tacka det svenska rättsväsendet för att de hade ett antal patruller på plats snabbt. Och till dig stackars tjej så hoppas jag att han får maxstraff och livstids utvisning så du slipper möta han igen…..
Jag hade aldrig trott att det skulle bli sån uppmärksamhet av mitt inlägg, men tack så hemskt mycket för alla fina ord.
Vill tillägga att den granne som snabbt kom till undsättning och hjälpte mig att gripa den misstänkta gärningsmannen i skogspartiet, har lika stor del i gripandet och utan honom hade det kanske slutat annorlunda. Grymt jobbat!!!!!
Samt alla fina grannar som larmade och tog hand om den chockade tjejen tills polisen kom.Polisen och deras hund…..mycket professionellt skött.
…..mina rosa kalsonger är inte till salu :)”
Vad jag har förstått ses inte våldtäktmän med blida ögon ens bland förbrytare. Risken att bli misshandlad i fängelset tycks vara ganska stor. ”Våldtäktskulturen” är ett hjärnspöke. Män ser på dessa människor med förakt.
Ja, det är det jag menar. När hörde du senast någon man skryta om en våldtäkt??
Nej, och jag har heller inte under hela mitt liv hört någon uttrycka beundran eller förståelse för en sådan handling. Tvärtom.
Radikalfeministerna komer säkert på något sätt att bortförklara detta ingripande. De kanske kommer att säga att de här männen som hjälpte kvinnan var ett undantag eller något sådant..
Ja, han är självklart feminist!
De kan väl göra det eftersom de har tolkningsföreträde på definitionen av våldtäkt. Jag har hört att ”om man känner sig våldtagen så är man våldtagen”, något som jag absolut inte kan hålla med om. Det måste finnas en strikt och juridisk definition för vem skall annars avgöra om ett brott begåtts?
Jag kände mig rånad, våldtagen etc. Det håller inte.
Jag upplever att ribban sänkts. Om jag är asfull och stöter på någon och tar henne på brösten på dansgolvet så är det i och för sig ett buffligt och osnyggt beteende men våldtäkt? Nej, möjligen skulle det i tinget kallas ofredande om det gick så långt. Jag har hört folk kalla sådant våldtäkt.
Våldtäktskultur
Patriarkat
Könsmaktsordning
Normkritik
Intersektionalitet
Orka…
…oj jag glömde nämna Struktuuuuurerna.
Skämt, åsido.
Under Strecket/SvD:
http://www.svd.se/kultur/understrecket/valdtakter-i-krig-en-svarlost-brutalitet_3941976.svd
Våldtäktskultur på riktigt. Artikeln handlar om våldtäkter i krig och konflikter. Naturligtvis oerhört deprimerande läsning men en eloge till artikelförfattaren som inte en enda gång hemfaller åt feministiska hobbytolkningar eller generellt skuldbeläggande av män eller manlighet. Och hur ofta ser man en mening som denna i svensk media:
”man räknar med över 1 000 rapporterade våldtäktsoffer per månad, flickor och kvinnor men även pojkar och män”
Bara en sådan sak.
Sant, i krig är det en (vidrig) taktik. Men det är väl få praktiker från krigsförhållanden som kan sägas vara norm under fredstid. Mycket av det människor förväntas göra under krig är fullständigt fördömt under fredstid. Jag vet inte i vilken utsträckning människor som deltagit i den här sortens dåd klarar sig utan psykiska skador.
Tack för länken. Själv börjar jag redan vara mätt på den för varje dag ökande feminismen i SvD Kultur, men man kanske lyckas hålla en något vettigare nivå en ex vis DN? (I vissa artiklar.)
Under Strecket har fortfarande många bra artiklar. Då och då dyker det upp feministiskt skräp men man har ju blivit rätt tränad på att bedöma det redan i inledningen och då brukar jag avstå från att läsa.
Resten av SvD Kultur har i stort sett blivit DN-kultur. Hälften av skribenterna sållar jag bort redan på namnet eftersom jag vet vad de går för. Lokko, Amster, Hallhagen, Svanell, Pallas m.fl. Totalt oläsbara. OK, jag tittar på dem ibland men man kan inte säga att jag läser dem på det viset jag läste kulturartiklar förr.
Det verkar som de kör det här konceptet nu, alla drakarna och public service, rätt ner i graven. Jag tror inte de har förmågan att återhämta sig faktiskt. Feminismen kom från journalisthögskolorna med ALLA yngre och de äldre hakade på. De yngre kan inte tänka på ett annat sätt och de äldre vågar inte. Kulturrapporteringen i Sverige är på väg att dö rent intellektuellt.
Jag har sagt det så många gånger, men det är bedrövligt.
Våldtäkter i krig är eg ingen större deal i sammanhanget. Fortfarande vidrigt ja, men det fascinerar mig att man kan anse att våldtäkt är det största problemet i krig, eller att ISIS kidnappning av kvinnor är horribelt,
MEN fullständigt missa eller utelämna massavrättningarna av män som sker i samma sammanhang.
I många ögon är våldtäkt faktiskt värre än mord. Det tycker jag är obehagligt. Hur kunde vi få våra prioriteringar så fel? Har mord på män historiskt varit så naturligt att risken för en oönskad unge vart värre? Kanske var så fallet.
Ja, det är ett märkligt sätt att resonera. Troligen har det sin grund i kvinnors högre skyddsvärde och att män traditionellt varit en förbrukningsvara i krig och vid andra farliga sysslor. Det är dock inte ofta (läs aldrig) våra självutnämnda jämställdhetsivrare, dvs feministerna, uppmärksammar en sådan skevhet, den står ju i strid med uppfattningarna om könsmaktsordningen och patriarkatet.
I krigstid finns existerar en mordkultur har jag hört…