Bild från Lärarnas nyheter
Dagens bloggpost handlar om ytterligare ett exempel där en uttalad värdegrund (ofta en knippe åsikter) används för att, i detta fall, försöka förvägra personer som röstar på ett visst parti att utöva ett specifikt yrke. Självklart handlar det om SD och yrket är läraryrket. Det är lektor Göran Brante och lärare Maria Wiberg som i en debattartikel i dagens SvD menar att de som röstar på SD torde få det svårt att arbeta i skolan.
Jag minns en lärare, just i samhällskunskap, på min gymnasieskola. Han presenterade sig själv stående framme vid sitt skrivbord vid svarta tavlan. På skrivbordsstolen hade han ställt sin tunga väska med böcker och annat material. På bordet hade han pennor i alla tänkbara kulörer. Han frågade oss om vi kunde tänka oss varför han hade ställt sakerna som han hade gjort. Neej…det visste vi inte riktigt. Jo, menade han, här i klassrummet är det inte jag som lärare som är den viktiga, det är kunskapen, därför får böckerna sitta i högsätet, på stolen. Pennorna är där för att representera alla tänkbara ideologiska och politiska riktningar, ingen av dem ska särskilt framhållas eller tryckas undan. Min roll som lärare är att förmedla kunskap, inget annat. Först efteråt har jag förstått hur rätt han hade och hur viktigt detta är.
Det är upp till läraren att vara professionell i sin yrkesutövning och lämna de privata, politiska åsikterna hemma. Detta gäller både de som röstar på SD och de som röstar på F! (och givetvis alla de andra partierna). Varför skulle just de som röstar på SD vara sämre på detta? Eller ses inte spridning av andra politiska ideologier i skolan som ett problem?
Brante och Wiberg tar avstamp i läroplanen och istället för att kritisera den censur, som med nödvändighet måste bli följden om man följer den, riktar man in sig på att bekymra sig över huruvida människor som röstar på SD kan arbeta ens som matsalspersonal i skolan. Censuren i detta fall består i att man enligt värdegrunden förväntas tycka att mångkultur per definition är något positivt och inte uttrycka något som skulle tala emot det. Men om fakta och omständigheter finns som pekar på negativa konsekvenser av mångkultur? Ska skolan censurera dessa kunskaper?
”I läroplanerna uttrycks till exempel att lärare inte bara ska ”inse de värden som ligger i en kulturell mångfald”, utan att de också ska ”utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”.”
Något svaijigt blir det när en lektor i pedagogik och en samhällskunskapslärare måste förlita sig på Granskningsnämnden för radio och tv, de övriga politiska partierna samt media för att klassificera SD som främlingsfientligt:
”Formuleringen är en av grunderna till att Sverigedemokraterna i de flesta sammanhang kallas för ett främlingsfientligt parti, samt varför det fastslagits i Granskningsnämnden för radio och tv att man kan kalla dem för främlingsfientliga.”
[…]
Sverigedemokraterna anser själva inte att deras politiska vision är främlingsfientlig, och det kan diskuteras om alla som röstar på partiet är främlingsfientliga. Vi kan konstatera att samtliga övriga riksdagspartier betecknar Sverigedemokraterna som främlingsfientliga, och att svenska medier oftast uttrycker detsamma.”
Vidare:
”Vidare uttrycker läroplanerna för den svenska grundskolan och gymnasieskolan att ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”. Den meningen kan tolkas som att om en elev uttrycker åsikter liknande de SD företräder vad gäller mångkulturalism, så måste läraren med sverigedemokratiska åsikter tala emot den elevens uppfattning och därmed motsäga sina egna partipolitiska ståndpunkter. Vilket torde vara svårt; både självmotsägande men också besvärligt att till fullo distansera sig från sina privata idéer.”
Skribenterna tolkar alltså läroplanens uppmaning att ”bemöta främlingsfientlighet och intolerans med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” med att bemöta det nämnda med ett fastspikat åsiktspaket (vilket ju i och för sig är det som läroplanens andemening tycks uttrycka). Ser man inte alls någon motsättning i att en fastslagen åsikt anses vara kunskap?
”Kan en sverigedemokrat arbeta inom svensk skola? Tänker, eller ens kan, vederbörande kompromissa vad gäller läroplanernas direktiv och därmed låta sina värderingar stå tillbaka under arbetstid? Eller tänker hen gå emot de direktiv som gäller för den svenska skolan?”
Ja, problemet för skribenterna tycks vara att just de som röstar på SD ska ha svårare än andra att låta sina privata åsikter vara just privata. Ser man då inga som helst problem med de lärare (majoriteten) som sympatiserar med V eller F! och deras eventuella svårigheter med att inte torgföra sina åsikter under arbetstid?
Det viktiga här är att lärare, oavsett politisk kulör, ska sköta sitt arbete på ett professionellt sätt och inte blanda in sina privata åsikter i kunskapsförmedlandet. Den andra frågan är huruvida den moderna värdegrundskulturen kan tillåtas att snäva in det offentliga samtalet och demokratins livsluft än mer?
Löjesguiden skriver på samma tema här.
Tillägg:
Fnordspotting här. Angående detta mycket bra inlägg: läroplanens formuleringar är mer öppna för tolkning än vad artikelförfattarna ovan ger uttryck för. Men eftersom de uppenbarligen tolkas på det här sättet av en lärare och en lektor så finns det kanske utrymme för förtydliganden?
Även Jussi H Lundell berör ämnet och andra intressanta ting här. Angående detta inlägg kan jag inte mer betona att det är vedervärdigt att ett parti som SD står för det enda alternativet i många stora samhällsfrågor, precis som Lundell skriver. Ekeroths uttalande om att man snart kommer att kontrollera medierna också blottar med all önskvärd tydlighet farligheten och det stora problemet med detta parti. Man låtsas värna demokratin, men bara så länge att man tagit kontrollen, är det det som ska tolkas in i uttalandet. Det här och många andra saker i SD:s partiprogram lämnar mig och en hel del andra helt utan alternativ i frågor som rör feminism och jämställdhet samt integration och invandring. SD har framgångsrikt blivit ett paraplyparti för allehanda missnöjesyttringar och bristen på mångfald (sic!) i den politik som förs av de stora partierna är förklaringen till en del av den ökning av röster för SD som vi sett.
Dolf på samma tema på Genusdebatten.
Pingback: Så korkat att klockorna stannar | WTF?
Pingback: Uförsbacken | Löjesguiden
Har man såna problem är det skolan och läroplanen det är fel på, och de som behöver ändras. Det skall inte spela någon roll vad man har för politiska åsikter, man skall kunna vara nazist eller stalinist om det är så. Det man kan, och skall, kräva av alla lärare är bara att de skall bemöta alla elever med respekt och hjälpa dem på samma villkor. ”Likhet inför lagen” kan travesteras som ”Likhet inför läraren”. Men det gäller lärarens attityd till de individer han arbetar med. Inte hans politiska hemvist.
Det är något som är allvarligt fel med skolan när den ägnar sig åt något annat än att förmedla kunskaper och färdigheter.
Jag vikarierade under vårtermin förra året som No-lärare, och gjorde lite småvikariat sen under hösten då jag hoppade in under några dagar här och där. Som lärare måste man kunna få uttrycka sina åsikter och synpunkter, även (och kanske särskilt) om de avviker från konsensus och/eller vad som står i läroböckerna. Tanken är ju (eller borde vara) att eleverna skall lära sig tänka självständigt och själva utvärdera information, dvs. inte bara passivt ta till sig det de matas med. Då måste de ju också exponeras för olika åsikter och perspektiv.
Som No-lärare som är kritisk till CO2-driven AGW hamnar jag givetvis i konflikt med läromaterialet. Evolutionsteorin är godtagen som fakta, men den är långt ifrån problemfri, jag motsätter mig inte evolutionen, men anser att teorin har allvarliga brister som saknar förklaring och att den åtminstone är ofullständig. Även där hamnar jag i konflikt med läromaterialet. Till och med när det gäller antalet planeter i solsystemet kan läromaterialet ifrågasättas. Science fiction-författaren Isaac Asimov (som för övrigt var professor i biokemi) skrev också en oerhörd mängd populärvetenskapliga artiklar, jag minns en där han övertygande argumenterade för att jorden inte har en måne. Så när jag hade lektioner om solsystemet tog jag upp det.
Läraren skall kunna uttrycka sina privata åsikter och synpunkter, men det skall göras intellektuellt hederligt. Jag är alltid mycket tydlig med vad som är mitt och var jag avviker från konsensus i undervisningen, och erbjuder mina avvikelser som klart uttalade alternativ. Inte som någon sanning som jag förväntar mig att de skall acceptera.
Nästa problem är ju om läromaterialet har en bias. Där anser jag ändå att en bra lärare ska kunna peka på alternativ och ett bredare perspektiv i så fall, men att uttryckligen ventilera egna åsikter tycker jag är mera problematiskt.
Med grundskolans ”flerkulturella” s.k. mångkulturella värdegrund kolliderar inte enbart med politiska värderingar som en och en annan tjänsteman ev. har , utan också frågetecknet ifall ”Det Svenska” ryms inom det tillåtna i mångkulturalismens värdegrund. Signalen man ger ut till brukarna av skolsystemet är att det är helt ok att ge uttryck för extrema åsikter mot alla som inte låter sig inordnas i vilka värdegrunder som helst.
Det är inte för inte att en snäv och intolerant värdegrundsdemokrati är en farlig väg att vandra, om det blir ett accepterat sätt att sköta om en demokrati – Avvikande värderingar straffas hårt och bakom stängda dörrar med hotad rättssäkerhet.
Ja, det är ju ytterligare en aspekt av det hela. Får den svenska kulturen alls plats i mångfalden? Jag vill minnas att det på sina hålla har varit problematiskt med nationalsången till exempel. Den svenska kulturen hävdas ju också ofta från vissa politiska håll inte alls existera.
håller fullständigt med om resonemanget om värdegrundsdemokratin.
Klimatupplysningen hade ett inlägg för ett tag sedan där man konstaterade att alla NO böcker var stödde AGW hypotesen, en del var på gränsen till alarmistiska.
Det finns många likheter med genusfrågan. De ”Goda” mot de ”Onda”. Själv tror jag på att CO2 är en av många faktorer, förmodligen en ganska liten och att det inte är någon fara samt att panikåtgärder gör mer skada än nytta på ett stort antal plan. Genast hör jag till de onda.
Många vetenskapsmän har ju rent av frysts ut av sina kolleger och klimatskeptiker (trots att ordet täcker ett vitt spektra av åsikter) får finna sig i att kallas plattjordingar, idioter etc. Samma åsiktsförtryck, hat mot självständigt tänkande och demonisering av de som avviker från konsensus som i genusfrågan tyvärr.
Pingback: Bortstötning av lärare och journalister med obekväma åsikter – och ännu mera manshat | Jussi H. Lundell
SDs program var väl i stort sett mainstream för ca 20 år sedan….
Pingback: Vad skall man kunna begära av en lärare? | Genusdebatten
På min gymnasieskola hade vi lärare som var uttalade kommunister.Då var det ingen som skrev debattinlägg om det olämpliga i att lärare med den politiska åsikten fick undervisa.Kan inte påstå att kommunism a’ la Sovjet är en mera tilltalande ideologi än den som förs fram av SD…
Nej, knappast.
Bedrövligt att man de facto förespråkar åsiktsregistrering och yrkesförbud – det enda relevanta är att den anställde klarar av att sköta sitt jobb.
Artikelförfattarna visar med sin artikel att dom själva inte står upp för skolans värdegrund gällande t,ex demokrati och alla människors lika värde.
Därför bör dom om dom har någon slags självkännedom och moral avsäga sig all undervisning.
Precis. Det är väl det som avses med värdegrundsdemokrati. Jag vet inte vem det var som kom på begreppet men det är det som gäller i praktiken. Det vill säga det räcker inte med vad som vanligen avses med demokrati utan man måste också dela en rad på förhand bestämda åsikter. Dit hör exempelvis tron på mångfalden, feminismen och hbtq-rättigheter. I praktiken hela identitetspolitiken.