…i public service.
Nej, det gör de så klart inte. Men däremot tre unga, feministiska kvinnor ur Stockholms media-ankdamm som beskriver hur det är att vara man och hur man blir man.
Bild och bildtext från SVT: ”Bianca Kronlöf, Nina Haber och Elin Söderquist i arbetet med deras största utmaning hittils: en humoristisk uppgörelse med patriarkatet.”
Gruppen och Herrarna, ännu ett program i SVT som jag inte behöver se.
Om Susanna Holmén Waris
Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i
feminism,
genus,
genusvetenskap,
identitetspolitik,
journalistik,
kultur,
medier,
Okategoriserade,
politik,
pseudovetenskap,
TV och har märkts med etiketterna
bianca kronlöf,
elin söderquist,
feminism,
genus,
gruppen och herrarna,
nina haber,
patriarkat,
public service,
svt. Bokmärk
permalänken.
Ja, det är konstigt att kvinnliga feminister är sådana experter på att veta hur det är att vara man samtidigt som dom skriker i högan sky om en man säger något om hur kvinnor är.
Självklart vet en feministisk, ung kvinna, född in i media- och kulturankdammen i Stockholm, bosatt på Södermalm, bäst hur det är att växa upp och bli en man. Det är ju därför som feminister alltid visar sådan djup förståelse för det manliga perspektivet i jämställdhetsdebatten. (Obs! Ironi.)
http://www.arsinoe.se/en-borjan-pa-nagot/
”Det vi måste inse är; det finns ingenting där. Det finns ingen människa inne i mannen så länge han envisas med att vara man, ty en kan inte samtidigt göra anspråk på att vara man, en patriarkal förtryckare som har makt över ickemän, och en människa. Det enda sättet en man kan bli en människa är att sluta vara man.
Men mannen kommer inte på eget bevåg sluta vara man, och det enda sättet att nå människan inne i mannen är att förstöra mannen. Att sparka sönder hans ruttna ansikte bara för att upptäcka att det är en mask. En patriarkal mask. På samma sätt måste vi krossa våra egna masker, ta av oss dem och kasta dem i marken, stampa på dem, för att kunna träda ur dem, för att kunna mötas som människor.
Men för att kunna krossa den patriarkala masken, för att kunna mötas som människor, så måste vi först mötas som män och kvinnor. Men inte som män och kvinnor i kärlek, utan som män och kvinnor i hat. Vi måste mötas som män och kvinnor på ett slagfält. Vi måste krossa männen som män (—)”
Och det är ju inte så att Fanny uppfann de här tankebanorna helt på egen hand; hon spånar mest vidare på tankar som redan varit ganska vanliga och accepterade bland svenska genustomtar oc hs k ”radikala lesbianer” under sisådär ett årtionde.
Ja, jag är medveten om den här slags nazistiska tankegångar inom feminismen och det är en anledning till att jag angriper den moderna radikalfeminismen på min blogg. Andra har skrivit mycket om Fanny och den bedårande flickvännen Jaylazkar redan, minns inte om jag själv haft dem uppe någonsin. WTF/Toklandet och Tenebrism har ju dokumenterat en hel del av vedervärdigheterna där.
Men visst lyser det av empati och inlevelseförmåga, humanism och konstruktiva lösningar på jämställdhet hos de här representanterna för den moderna feminismen?
Ja, man måste ju beundra deras övertygelse och mod. De uttrycker sig skarpt och fokuserat – och kärleksfullt! – medan de dagligen riskerar att bli våldtagna, kidnappade och/eller mördade.
Ja, det måste vara ett helvete att leva under det vidriga, patriarkala förtrycket här i Sverige…
Jag förmodar att en del av dem skulle försvara ett utbrott som Fannys ovan med att ”mannen” där egentligen (?) inte syftar på alla individuella män och deras kroppar, utan på Manligheten, något djupt inne i den manliga kulturen. Men som du är inne på, hur hade liknande formuleringar om kvinnor av manliga aktivister tagits emot? Och hur hade reaktionen blivit om någon sagt ”Det vi måste slå fast är att det finns ingenting inne i kvinnan annat än lögner, dessa fina damer är bara *hål* som omges av pretentioner, bakom deras leenden, bröder, vilar en vilja att förstöra dig …” – och sedan försökt komma undan med: nej, jag uttalar mig inte alls om kvinnor som personer utan om en viss slags bilder av kvinnlighet, en feminint kodad diskurs, reklambilder av kvinnor osv??
Den sortens formuleringar får man f ö gå tillbaka till medeltiden eller riktigt extrema sekter för att hitta.
Precis, man flyr behändigt bakom en kuliss som kallas patriarkatet eller manligheten. ”det är inte du som man, det är manligheten…” etc. tyvärr existerar inte de två begreppen frikopplade från varandra. Något patriarkat har vi inte i Sverige om man utgår från ordets riktiga definition. Dessutom använder feminister de här begreppen både när de menar alla män och när de menar den där osynliga strukturen, allt efter hur det passar. Så jag köper inte bortförklaringarna med ”manlighet” och ”patriarkat”.
Påminner mig om MJ’s berättelse hos toklandet här om dagen. Han hade försökt få svar på vad ”normer” och ”kultur” betydde, men det gick inte ens att ställa frågan. Allt utom att hålla med ansågs ”fientligt.”
Ja, det är ju att häda. Man ska inte ifrågasätta de heliga skrifterna, det är blind lydnad som gäller, precis som i andra, fanatiskt religiösa rörelser.
Mmm. Jag har några gånger ställt frågan till radikalfeminister om det inte är själva poängen med Valerie Solanas att hon verkligen sköt skarpt på Andy Warhol och därmed visade att hennes manifest var ”for real”, att gesterna och tonläget i det verkligen var avsedda att flyttas ut i verkligheten. Den frågan bemöttes antingen med tystnad eller med ett ”du fattar ju ingenting!” – men man behöver inte läsa långt i t ex Sara Stridsbergs inledning till hennes översättning av manifestet för att se att hon åtminstone vill suggerera läsarna till just den slutsatsen: det häftiga med Solanas, och med SCUM-brudarna som ideal, är att de uppträder som i filmen ”Baise-moi” oavsett vad de har för oförrätter att peka på och vem som antas ha begått dessa oförrätter.
Ja och Solanas själv menade ju att SCUM inte skulle läsas som satir. Något som Athena Farrokhzad också höll med om: http://www.aftonbladet.se/kultur/article13952706.ab
Svt, på bästa sändningstid, fre kväll 20.00. Det visar var man står. Ja, tur man har fjärrkontroll att stänga av med
Opartiska public service slår till igen! Åsiktsuppfostran med dina licenspengar.
Monopol-tv-tänkandet sitter tydligen i ännu. Vi är ungefär jämnåriga vi två, och jag minns detta episka propagandafiasko från tidigt 80-tal:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_finns_inga_smålänningar
Nej, den har jag nog missat. Jag var inte direkt någon fena på svenska språket då heller. Hade bott här i ett och ett halvt år. Tror att jag mest var intresserad av Abba och hästar då…
Jag har egentligen ingenting emot den här ”satiren”. Jag kan ta att feministiska grupper driver med män. Problemet är väl att det motsatta vore otänkbart. Även om SVT har en vacker policy så är de väldigt tendentiösa. Feminism ligger i tiden. Ungefär som prins- och prinsessbröllop…
Skulle någon kunna tänka sig en ”Svensson, Svensson” där en kvinna fick spela den löjliga och ständigt hunsade brevbäraren?
Nej, det är just det; det är fullständigt ensidigt och ingår i en agenda.
Jag tycker att du borde ge programmet en chans. Min favorit är 17:20 och en minut framåt.
Typiskt patriarkatet att utsätta duktiga feminister för strukturellt våld i form av patriarkala fysiska lagar och normativa kausalsamband!
Ja, hu! Förtrycket är outhärdligt.
Läser lite om Gruppen:
”I vår kommer vår nyaste pjäs ”Gruppen kartlägger teatern” till Stockholm. Den handlar om hur teatern reproducerar normer och förtryck.”
Hmm…
Vad för slags normer och förtryck kan man tänka sig att en stor del av Sveriges statligt finansierade teater reproducerar numera?
Hmmm…svårt…hmmm…ska fundera ett tag till…hmmm….ja, vad kan det vara….?
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2815712/Woman-attacked-boyfriend-hammer-pole-broken-bottle-jailed-eight-years-one-worst-cases-domestic-violence-police-seen.html