På Ulla Winbladh och smörjer kråset…
Det är snart mitten av december och julen nalkas med stormsteg; denna högtid då vi förväntas tindra i juleljusens sken, omgivna av familjen och vännernas kärlek och värme och med bukarna stinna av allehanda godsaker. En fest för ljusets återkomst, alternativt ett särskilt gossebarns födelse har i modern tid allt mer övergått till en orgie i shopping och frosseri. Maten, som vi året runt har mer än gott om, är centralpunkten vid varje julfirande. Det börjar redan i mitten av november, då diverse julbord i arbetsgivarens eller andra sammanslutningars regi ska avnjutas och kulminerar självfallet på julafton vid hemmets härd. Vi arbetar allt mindre med våra kroppar och måste kompensera detta med olika knep med allt från pyttigt med kolhydrater till energikrävande träningsformer. Behovet av att festa loss på årets gris och hopsamlade godsaker till jul existerar knappast i dagens samhälle, snarare tvärtom. Å andra sidan består nu inte livet enbart av det vi ”bör” göra, utan även av det vi önskar göra. Julen kan vara en underbar tid, men också en ren plåga; den som inte har en familj att tindra med eller där omständigheterna knappast medger den påbjudna jullyckan.
Själv har jag enbart hunnit med vårt traditionsenliga julbord på Ulla Winbladh och har därmed för facila dryga tusenlappen närmast spräckt magsäcken med all den fantastiska mat som ingår där. Den som följt denna blogg känner till att både jag och Ulf gärna smörjer kråset med lite godare mat och dryck emellanåt. Min filosofi kring mat går litegranna ut på detta – jag läger gärna en slant extra då och då för riktigt god mat och däremellan köper jag billiga råvaror och lagar till matlådor i möjligaste mån. Snålt på vardagar och extra guldkant på ledigheter, lite grovt draget. Men det går en gräns även för vardagssnålandet; jag köper alltid ekoägg för hönornas skull och handlar alltid svenskt kött (helst närproducerat från en uppfödare jag känner till eller ekologiskt). Jag månar då främst om djurens levnadsvillkor, som jag hoppas är bättre vid ekologisk produktion. Jag vill inte äta plågad gris.
Ett sätt att spara på matkostnaderna kan kanske vara att skaffa sig ett medlemskort med bonussystem hos en butikskedja. Handlar man ofta på samma ställe kan ju det bli riktigt lönsamt. Några som skrivit om detta är Sevenday och Konsumentverket.
