Anledningen till den ännu mera kompakta tystnaden här på bloggen är att vi har tillbringat en härlig, men något grå och regnig vecka i Wien:
Schlumberger sekt Sissi på planet ner för att komma i den rätta, rojalistiska stämningen…(fotat med Nokia 1020)
På restaurang Fromme Helena. Fotat med Nokia 1020.
Utsikt från hotellet på Josefstädter strasse…
Maria Treu kirche med ett pestmonument från 1700-talet i närheten av hotellet.
Josefstädter strasse
Testfoton med Nokian i Stephansdom när vi var och inhandlade biljetter till en adventskonsert i kyrkan.
Bilder från Augustinerkirche, kyrkan där Elizabeth, Sissi, och kejsaren Franz Josef gifte sig. Tillika kyrkan som ligger på andra sidan gatan av huset där den ökända grevinnan Bathory hade en våning. Prästerna sägs ha skramlat med kastruller mot kyrkväggen i protest mot skriken som hördes från andra sidan av gatan då grevinnan Bathory ska ha misshandlat sina tjänsteflickor. Själv är jag inte alls säker på att något alls i legenden om Erzébet Báthory stämmer.
Franz Josef och Sisi
Lunch i källaren på huset där grevinnan Bathory bodde.
En utställning med skulpturer i olika slags sten – ”Die Sprache der Steine” av Karl Prantl på Albertina museum. Finsk granit nederst. Det var fascinerande hur Prantl mejslat fram nästan organsimlika former av sina stenblock. Vissa såg ut som stora block av kött eller svål, andra påminde med sina ryggradslika detaljer av delar av enorma fantasidjur.
Interagerar med konst; Birgit Graschopf – Untitled, after Dora Kallmus: Frau Gutheil-Schöder als Elektra är verket näst nederst. Foton: Ulf Holmén
Aleksej Jawlensky – Young Girl With a Flowered Hat
Marc Chagall – Motherhood
Alberto Giacometti – Slender Bust on Plinth (Amenophis)
Francis Bacon
Uffe betraktar Warhols Mao-serie
Maria Lassnig; Remembering – That´s Love
Utanför Albertina
Kaloripåfyllnad efter en dag av tung kulturkonsumtion. Café Museum och burgare på wienervis, Maria Theresia-kaffe och konjak.
En karusell i julbonanzan vid Rathaus. Denna gången blev det ingen riktig julbonanza för oss. På lördagen, då vi hade tänkt att botanisera bland julmarknaderna och festligheterna vid Rathaus, var city fylld till brädden med turistflockar anförda av guider och situationen blev ohållbar. För att undvika att bli nertrampade flydde vi till Zentralfriedhof för att fotografera. Se bilder nedan (eller i kommande inlägg).
Väggmålningar av Gustav Klimt på Kunsthistorisches museum.
Ny dag, nya utmaningar. Det fanns en stor Velasquez-utställning på Kunsthistorisches museum. Självklart ville jag se den!
Velasquez-utställningen fick inte fotograferas, men Marie Antoinette gick bra.
Hofburg och Maria Theresienplatz med Weinachtsdorf. Det fantastiskt tjusiga caféet på Kunsthistorisches museum var självklart stängd för ett evenemang när vi skulle äta där, vilket var mycket synd.
För första gången såg vi samlingarna (Grekland, Rom, Egypten, Mellanöstern etc) på första våningen. Eller hälften av dem. Nästa halva får bli nästa gång…
Sarkofager med berättelser om den döde (?)
Vad hade väl de goda egyptierna inte hittat på redan? Jag minns att moderskan med väninnor brukade skämta om att det vore bra att ha ett reservhuvud för de tillfällen då det egna inte var i form eller tillräckligt representabelt (idéen fick de av lösa barbie-huvuden)…
Pan
En fris med amazoner (intersektionalisterna torde bli tårögda av glädje).
Bacchus nederst.
Parmeniskos gravsten med intressanta, bevingade figurer. 200 f. kr.
Marie Antoinette igen.
Ett monument vid Volkstheater och vårt stamcafé under denna resa; Café Eiles.
Fortsättning följer…
Skäms på dig, Mark Chagall och Maria Lassning är ju klart och tydligt barnpornografi, och flera av de andra är ju objektifierade kvinnor som skyltar med sina tuttar!!!
Ja, vad tänkte jag på…?
Jättefina bilder som vanligt.
Ni ser ut att ha haft en jättetrevlig vecka med god mat och dryck och mycket kultur.
Ja, det var alldeles alldeles underbart, för att citera en viss prinsessa :) det kommer fler bilder!
Fina bilder, Susanna! Åh, jag vill också åka till Wien. Jag har varit där en gång men har mycket kvar att se.
Tack! Ja, där finns så mycket att se och uppleva! Du måste åka dit igen!
Erzébet Báthory har ju figurerat i diverse B-skräckisar förr i världen. Där nöjde hon sig inte med att misshandla tjänsteflickorna utan badade i oskulders blod för att behålla sin ungdom. Huruvida detta också har sitt ursprung i rykten från hennes samtid eller helt och hållet är manusförfattarens påfund vet jag inte.
Det fanns en del ryktesbildning även under hennes samtid, med start främst kring då det politiska läget kring henne rent allmänt började stramas åt. Jag antar att det har hänt saker och att någon tjänsteflicka till och med har dött till följd av misshandel, men sådant var nu inte helt ovanligt under den här tidsperioden. Erzébet fick mäktiga fiender, framför allt efter sin makes död i en mystisk åkomma och tiden sammanfaller också med katolska kyrkans hårdnande attityder mot protestanter (E.B. var kalvinist). Härskande släkten Habsburg, som Bathorys länge haft blandade relationer till, hade allt att vinna på hennes död (man var djupt skuldsatt till henne) och E.B:s kusin som var vojvod i Transsylvanien hade förklarat krig mot Habsburgs (något som E.B. stödde öppet). Allt jag läst kring detta pekar ganska entydigt mot att även om någon liten rök fanns från början, så var E.B. i slutändan utsatt för en häxprocess. För att rättfärdiga sina handlingar var man tvungen att demonisera henne så gott det gick. Man förklarade E.B. ”död” och satte henne i husarrest för att frånta henne rättskapacitet och kontroll över sin egendom. Talande är att trots alla rykten och att man under ett år förhörde hundratals personer, hade ingen några direkta vittnesmål att ge. Först efter tortyr ”erkände” ett antal personer ur tjänstefolket och kom med olika slags berättelser. Inga kroppar fanns som bevis. Först efter att man bestämt sig för en ”intervention”, där man gick in i hennes slott, hittade man ett poar illa misshandlade flickor. Saken är den att E.B. fördes upp till slottet i samma sällskap som skulle göra ”inbrytningen”, hon hade varit i sitt ”townhouse” (oj, vad mycket svengelska det blev nu, ber om ursäkt…). Hela upplägget stinker av planterade bevis. Hade det mördas hundratals människor och begåtts blodbad torde man ha hittat bevis för detta. ”Segraren skriver historien”, som det heter i början av en av filmerna om hennes liv.