Identitetspolitisk överdos

Dagens DN innehåller en artikel om hiphopstjärnan Silvana Imam, skriven av Kristofer Ahlström. Imam är kvinna, lesbisk och arab, med andra ord den våtaste av våta drömmar för dagens kulturmaffia.

”Hennes elastiska sätt att kasta sig mellan avantgardistiskt skryt och socialkonstruktivism, ofta inom samma rim, har gett henne en unik position och klang, och hon rör sig hela tiden framåt i en tydlig utvecklingskurva.”

Mmmmm….gurgel gurgel.

Mmmmm…socialkonstruktivism…

”Medan första albumet ”Rekviem” (2013) var mjukt, nästan drömskt i sin ljudbild, har de efterföljande singlarna varit hårdslående programförklaringar där varje textrad redogör för hennes politiska kamp, och som kvinna, lesbisk och arab finns det många fronter att föra kampen på.”

Mmmmm…både köns-, könsidentitets- och etnicitetskamp…mmmmm!

”– Jag har gjort en låt till nya ep:n om girighet, ”Tänd alla ljus”, där jag tar en plats som kvinnor oftast inte får ta. Jag rappar att ”Självförtroende är pengar, fitta, krig och makt”, och ”Säg till kungen: Ge oss pengarna!” och det är klart att det skulle vara annorlunda om Erik Eriksson från Solsidan sa något sådant, säger hon och silverarmbanden klirrar i takt med hennes gestikulerande medan hon pratar, hon liksom fysiskt modellerar orden som lera med händerna.”

Feminism, tourettesfeminism, revolutionsromantik och identitetspolitik inklusive marxistiskt inspirerad maktanalys….mmmmmmm!

”– Egentligen är det sorgligt att så mycket av min musik benämns som politisk när jag pratar om mitt liv, men den struktur som finns finns ju. För mig är det viktigt att vara konstnär och inte politiker, och att jag därför slår mig fri från vilken mall jag än hamnar i. Vilken typ av musik jag gör avgör jag och ingen annan.”

Mmmmmmmm…strukturer!

”I media presenterades P3 Guld-nomineringarna, och nyheten att Imam tillsammans med Tove Lo och Little Jinder ska uppträda på galan, med att det handlade om ”kvinnodominans”.

– Det är konstigt att det ska stå ”kvinnodominans” och att det ska uppmärksammas att det är kvinnor, när det aldrig förut pratats om mansdominans på festivaler med fler män än kvinnor. Det har förvisso börjat hända, det är bra att stormedia plockar upp sådant som förut bara synts på mindre plattformar, fast ändå sorgligt. Men nu är vi här, och 2015 kommer det inte att skrivas om på det sättet, det kommer inte talas om bara ”damlandslaget”, utan man kommer även säga ”herrlandslaget”. Det är mitt mål för 2015, att störta patriarkatet.”

Jag måste ha missat något, men det har väl inte skrivits om något annat än mansdominans i samband med festivaler, prisutdelningar och you name what de senaste decennierna. Däremot har kvinnodominans setts som bra jämställdhet.

Mmmmm….störta patriarkatet….mmmmm!

”Men om media älskar reproducerade stereotyper så gör det samtidigt att du sticker ut i bruset.

– Jag tror att media bara gör plats för en enda avvikande person, ”så hon får det” resonerar man. Om någon annan som jag kommer upp så blir det, ”vi har redan en”, trots att det redan finns tusen vita heteromän. Men visst, för mig kan det hjälpa.”

Jag skulle vilja påstå att de rådande identitetspoltiska idealen leder till att varje arabisk, lesbisk tjej som håller på med musik kommer att uppmärksammas i media och mer än så. (Å andra sidan skadar det inte att se bra ut och vara ung, utseende- och ungdomsfixeringen är monumental.)

”Dina texter blandar det spirituella, akademiska och urbana. Känner du ett utbildningsansvar gentemot dina lyssnare?

– Ja, till exempel när jag på ”I min zon” säger att Judith Butler sa, ”Kön är en imitation utan original”, och om man inte vet vem Judith Butler är så har hon sagt så här. Man behöver inte slå upp det för att lära sig. Mitt ansvar ligger i att jag har blivit den här rösten för många som inte får säga något. När jag växte upp skämdes jag för vem jag var eftersom jag inte såg någon homosexuell på tv, tidningar eller hördes på radio.”

Mmmm…åååh…Judith Butler….kön är en imitation….mmmm

Var har hon vuxit upp? Inte sett en homosexuell på tv, tidningar och radio och hon är född i Stockholm 1986???? (Gardell, Levengood, Lindarw, Wolff, Boije af Gennäs, Lodalen, Eva och Efva, Wilhelmsson etc etc…?)

Det visar sig att det finns en exotisk liten plump i protokollet, Imam är ett Ayn Rand-fan.

”Rand och objektivismen brukar annars lyftas fram av personer från det motsatta politiska lägret än det du själv tillhör.

– Jantelagen har varit aktiv i mitt liv från så många människor som har försökt trycka ner mig: ”Gör inget för din egen skull, du måste göra det för någon annan”. Rand beskriver hur arkitekten i ”Urkällan” har en kunskap som han inte får uttrycka, den får ingen plats. Han måste vara som alla andra, och det kände jag igen mig i, att ha en passion som inte fick plats i världen.”

Så chict!

”Är det svårt att erkänna det, att man är lycklig?

– I Sverige får vi inte säga att vi är lyckliga, vi får inte tro på våra drömmar så vi lär oss att trycka ner lyckan. Men jag vill säga att inget är omöjligt, att man ska leva sina drömmar. Hade jag fått höra att jag var jättebra sedan jag var sju år gammal hade jag varit världsartist nu, haha.”

Här håller jag fullständigt med.

Jag vill nu påpeka att mitt raljerande och invändningarna främst riktar sig till journalistiken och klimatet inom mediaetablissemanget, där det ovanstående närmast är en katalog över de rådande idealen. Jag har inga som helst åsikter om Silvana Imams artisteri och hon är så klart fri att hysa precis de åsikter hon vill, jag vill bara visa på vad som är gångbart inom det svenska mediaetablissemanget 2015. Men förresten…sysslar inte Imam med kulturell appropriering…?