Ännu mera mens åt folket…
Antagligen har vi inte fått oss tillräckligt med menskonst och -aktivism till livs, eftersom DN benäget rycker till den feministiska rörelsens hjälp ännu en gång. Mensen måste upp på bordet, mensen måste bli var hens samtalsämne. Överallt och utan begränsningar. Vad det nu ska tjäna för syfte mer än att det är ytterligare en maktdemonstration från de maktfixerade genusvetarna/feministiska aktivisterna. Testverksamhet som ska utvisa om folket går att domptera med nya, konstruerade normer.
Mens är tabu. Måhända så, men inte mer än att de går att diskutera med nästan vem som helst som man känner någorlunda väl. Räcker det inte så? Måste man kunna diskutera mens med vilt främmande personer när som helst? Varför i så fall? Varför förs inte kampen om att få diskutera urinläckage, diarré, liktornar, fotsvett och andra mer eller mindre pinsamma kroppsfunktioner med samma hetta? När kommer utställningen med urinläckagekonst? Diarrékonst, någon..?
”Josefin Persdotter ser ytterligare ett problem. Och även om hon menar att det är oundvikligt så är det någonting man måste tänka på.
– Den befintliga normen säger att alla kvinnor ska ha mens, att det ska göra lite ont och vara jobbigt. Hur vi än gör i den menstruella motrörelsen så kommer vi att skapa nya normer. Det gör ju vi människor alltid, hela tiden. Risken är att vi också förstärker vissa aspekter av de befintliga normerna – som att menstruerande bör ha regelbunden mens.”
Nya normer var det ja. Den gamla normen med att en kvinna ska ha mens kanske finns där av en anledning? Kan det tänkas att en sådan norm bildats eftersom det är ett tecken på en fungerande kvinnokropp i fertil ålder (inte gravid då)? Att en avvikelse kan tyda på någon slags problematik eller sjukdom? Att det ska göra ont och vara jobbigt har då åtminstone inte varit en norm i den för feminister annars så förhatliga reklamen under de senaste tre decennierna; det ska kännas torrt som en ökenvind och fräscht som en vårbris och man ska kunna göra allt från att dansa balett till klättra på bergsväggar.
”Omkring 15 procent av alla kvinnor i fertil ålder har vad som kallas polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS, som leder till oregelbunden eller utebliven mens och ägglossning.
– Vi måste ha ett vaket öga så att inte folk hamnar i kläm och känner sig uteslutna, säger Josefin Persdotter och nämner också hur jobbigt det kan vara vid könsbyten åt båda håll – att som man ha mens eller att som kvinna inte ha det.
– I ett samhälle med en stark mensnorm blir det jobbigare för vissa grupper och dem får vi inte glömma bort, säger hon.”
Uteslutna från vadå? Mensnormen? Den som ska ersättas med en ny mensnorm? Jag orkar inte. Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska säga mer än att vi sannerligen lever i ett välfärdsland när människor har tid att konstruera så här intrikata problem.
Tillägg:
Ni som följt bloggen ett tag känner till att jag för några år sedan gjorde en hysterektomi; min livmoder opererades med andra ord bort. Orsaken till detta var att jag under hela livet lidit något gruvligt av våldsamma smärtor och andra olägenheter förknippade med menstruationen. Troligen handlade det hela om endometrios, där livmoderhinnan växer okontrollerat och ställer till det. Det enda jag ångrar med operationen är att jag inte gjorde den tidigare. Med facit i hand blev det ju aldrig några barn och jag hade kunnat bespara mig själv decennier av lidande. Som en följd av detta blev förstås lingonveckan permanent inställd för min del och jag hade inte anat att livet kunde vara så enkelt och smärtfritt. Första året gick jag genom livet på ett konstant glädjerus. En text som ovan ger mig en känsla av kommunikation från en utomjording, jag kan inte på något vis relatera till den. Trots att jag saknar livmoder har jag inte för en sekund känt mig som något annat än en kvinna. Inte det faktum att jag aldrig har fött barn heller. Är verkligen människors könsidentifikation så till den milda grad avhängig av de yttre normerna i samhället?
Sen kan vi fortsätta med andra kroppsfunktioner. Jag funderar på att börja med flatulenskonst och pruttaktivism. Jag tänker ljudligt släppa väder i folksamlingar. Helst i trånga utrymmen som matköer och hissar. Samtidigt ska jag deklarera ”Fria fjärten!”. Om någon klagar ska jag anklaga dem för förtryck, att de är fisnormativa, att de hatar fri konst och har fobi mot folk med gasmage.
Det ser jag fram emot, lovar du att dokumentera resultatet? :D
Jag kommer på någonting här; ungjävlarna med överaktiv salivproduktion som sitter och loskar omkring sig, dom håller ju på med salivaktivism? Vem ska ta itu med salivnormen? De känner sig säkert uteslutna ur någon norm eftersom dom håller på med den här aktivismen.
Fortfarande på planeringsstadiet. Slutar nog med att jag skiter i det.
Ungdomarna bryter bara mot ”sväljnormen” och förespråkar att ”spotta ut”. Aktivism som säkert faller vissa i smaken. ;-)
(Ja, jag är uppväxt i Göteborg, OK?)
Hahahaha
Dom beter sig verkligen som femåringar. Ingen vuxen människa tycker väl att mens är något pinsamt utan tvärtom något naturligt.
Såg att de bl.a annat kom fram till slutsatsen att det är feminismens som har gett kvinnor möjlighet att prata om mens:
”Tack vare feminismens framsteg får andra än cismän (män som entydigt definierar sig som män) komma fram med sina erfarenheter och behov, säger Rebecka Hallencreutz”
Tror dom inte att kvinnor har pratat om mens innan feminismen ? På vilket sätt hindrar jag som cisman henne från att göra det om det roar henne ?
Josefin Persdotter kom fram till följande briljanta slutsats:
”–Den befintliga normen säger att alla kvinnor ska ha mens, att det ska göra lite ont och vara jobbigt”.
Det är väl ingen norm utan ett naturligt fenomen. Majoriteten av alla kvinnor har mens under stora delar av sitt liv, för en del gör det mera ont än för andra och jag antar att det åtminstone är lite bökigt att hålla på med bindor och tamponger.
Avslutningen är också helt i feminismens anda där det som är naturligt för majoriteten av kvinnor,dv.s att ha mens, skall tystas ned lite för att transsexuella och ett fåtal kvinnor som inte får mens kan ta illa vid sig om man tar för givet att kvinnor har mens.Dv.s majoriteten får inte utgå från att de allra flesta är som dom utan de skall huka sig för en minortitet som i sann svensk och feministisk anda kan bli kränkta. Den feministiska kränkthetskulturen firar nya triumfer varje dag….
Persdotter myntade också en ny klasssiker; Mensnormen ;-).
Vilka dårar dom är !
Precis. Dårfinkarnas paradis!
Obs! Har skrivit tillägg till texten.
Nu väntar jag med spänning på ett manskollektiv där de samlar navelludd och blandar med sädesuttömningar som de vaggande i grupp tovar ihop till dörrmattor eller grytlappar, eller helt enkelt bara använder som stjärtlappar för att slippa barr å sand i röven då de har ett outdoor stickkafe´
http://www.menwhoknit.com/community/files/knitting%20on%20local%20beach.jpg
http://vimeo.com/90901107
https://www.youtube.com/watch?v=wKFZOIv5sS0
https://www.youtube.com/watch?v=q6RZZf6HMzo
:D
En annan talrik grupp som torde kunna känna sig ”utestängd” är väl kvinnor i och efter klimakteriet?
Jag jobbar på en tämligen kvinnodominerad arbetsplats. Få kvinnor diskuterar menstruation, åtminstone om det finns män inom hörhåll, men många som har klimakteriebesvär pratar ganska öppet om det. Om det finns ett ”tabu” mot att prata om mens verkar det i alla fall vara mindre ”förbjudet” att diskutera klimakteriet (som ju trots allt är en del av menstruationsprocessen).
Javisst, de måste tas med i inkluderandet.
Det ska vara mera brakskitsdiskurser i media, sa Ali Baba och de fyrtio rövarna.
Absolut, Ali Baba och de fyrtio rövarna måste självklart inkluderas.
Tror att det finns de som är i behov av att korrrrrigeras.
Nu hänger jag inte med…
Jack Nicholson: ”I corrrrrected them.” Du har väl sett filmen?
Vilken är det? Gökboet…? :)
eh … behagar fröken driva med mig???
Du vet väl var bilden kommer ifrån?
Jamen….ååååh. Guldfiskminnet slår till igen, har ju inte inlägget framför mig när jag godkänner kommentarer. (Skammens rodnad).
Då är fröken ursäktad (men skammens rodnad klär henne)
Det är delvis en retorisk strategi: om en har hög menskompetens så kan man använda dessa kunskaper för att beslå andra med ”fel, fel, FEL!” i diverse frågor om mensvätskor, mensrubbningar, preventivmedel och deras effekter osv. Hen tar i från tårna och markerar att ”du vet ju ingenting…eller är du bara en patriarkal mupp??”. Och det är så klart vita heteromän som speciellt hamnar i skottgluggen: ”Du kan ju tydligen ingenting om vad kvinnor går igenom, varför har du inte frågat din flickvän eller din mamma om deras mens litet så att du vet något?! Eller vänta, du har ingen tjej va, hihi!” typ.
Samma sak med kompetens i frågor om könsbyten, transpersoners situation och lagstiftning: för transpersoner som har läst in sig och som kanske haft tid att begrunda sin egen situation, läsa utredningar och specialiserade webbdiskussioner osv i flera år är det givetvis lätt att ge intryck av att andra inte kan ett smack om frågan. Nu tycker jag verkligen att transfrågor behöver lyftas och att folk inte ska behöva känna skam för att deras inre känsla av vilka de är inte matchas av deras kroppar eller av hur ”riktiga män” förväntas bete sig och så, men en del transdebattörer agerar också rejält störigt och självupptaget, det får man nog säga, både öga mot öga och på nätet. De kan uppträda som om ingen annan hade rätt till en åsikt förrän de erkänner sin personliga skuld och sina ”usla förkunskaper” och låter sig undervisas, skrivas på näsan och sättas in i den rätta agendan.
Det sista känner jag igen. Självklart ska man visa förståelse för transpersoner m fl, inget snack om saken och min erfarenhet är ju min erfarenhet, men förståelse kan väl alla försöka visa varann. Att visa förståelse är väl heller inte samma sak som att avstå från att ha någon som helst åsikt. Det är identitetspolitiken som spökar; vad som får sägas av vem stipuleras av den identitetspolitiska tombolan.
Förresten: om nu könet är en social konstruktion, varför är det så viktigt med den här biologiska funktionen för att bekräfta kön?
Tja, kön (biologiskt kön,. och de förväntningar, språkliga register och relationer som kopplas upp till det) är ju något vi inte kan springa ifrån i kontakten med andra. I de flesta lägen där man möter någon öga mot öga eller ens lämnar några papper där personliga uppgifter ingår är det biologiska könet avläsbart med en gång, på ett par sekunder, för motttagarna, eller för dem man möter. Om personen då inte alls känner sig hemma med erfarenheten/rolltagandet av att t ex vara man, medan omgivningen tar detta för givet, så kan det bli en rätt knepig och olustig situation.
Där tycker jag nog det var en betydande landvinning att vi fick in distinktionen mellan kön (biologiskt) och genus (hur könsroller byggs upp och manifesteras eller drivs igenom kulturellt etc) i svenskan: engelskan har länge haft paret sex/gender. Men det behöver ju inte betyda att man avläser någondera som i första hand en social eller språklig konstruktion, absolut inte.
”den menstruella motrörelsen”. Man behöver egentligen inte citera mer.
”… man ska kunna göra allt från att dansa balett till klättra på bergsväggar.”
I vita byxor! Glöm inte de åtsittande vita byxorna!
Exakt, i åtsittade vita byxor!