Galenskapen har, som konstaterats, inte minskat ett dugg under förra året. Den har snarare förtätats, utvecklats, vuxit, multiplicerats och antagit oanade dimensioner och former. Jag har därför beslutat mig för att fortsätta bevaka det politiska läget och särskilt då radikalfeminismen. Jag kommer att göra detta i mån av tid och ork, men ambitionen är ändå att vara en motvikt, en avvikande röst i den allt mer entoniga kakafonin i åsiktskorridoren.
Under förra året samlade jag sporadiskt på misandriska inslag i medierna, listan finns här. Den är på intet sätt någon fullständig förteckning – mitt bloggande har slackat och jag har heller inte aktivt letat efter material till listan, bara nöjt mig med att föra in det jag råkat komma över. Till det som finns nedtecknat måste bifogas ett av fjolårets absoluta bottennapp, den i högsta grad osmakliga driften med kända män som begått självmord som programmet Knyckare i P3 stod för:
Andra som skrivit om detta är bland annat: Dolf på Genusdebatten, Erik på Genusdebatten (här finns även andra länkar)
Toklandet och Ekvalist.
Emma Knyckare. Foto: Albin Olsson/Wikipedia
Osmakligt, empatilöst och i hög grad diskutabelt, som beskrivits på ovan bloggar. Tyvärr är ju numera den här slags vidriga människosyn och mobbningsmentalitet fullkomligt rumsren och gångbar inom dagens mediavärld, bara den riktar sig mot rätt grupp (män i allmänhet – vita, heterosexuella, cis och medelålders i synnerhet). Det är så tjusigt att det till och med kan skapa en karriär. Spy ur dig slika vidrigheter och kalla det feministiskt och lyckan är gjord, välkommen in i den sköna stugvärmen och njut av ryggdunkarna, jobben, priserna, credden etc.
Bloggaren Bashflaks lista på årets värsta manshat kan ni ta del av här.
Katarina Wennstam. Foto: Vogel/Wikipedia
Utöver vidrigheten ovan fortsätter de gnällfeministiska krönikörerna att breda ut sig över snart sagt varje kvälls- och dagstidnings sidor. Några jag noterat på sistone är:
Katarina Wennstam i Svd 30. december 2014, ”Något tragiskt över alla dessa farsor” . Wennstam hackar på sedvanligt vis på män och manlighet, denna gången i samband med nyårsraketer. Jag ogillar själv framför allt det livsfarliga skjutandet underåriga ägnar sig år, men Wennstams gnällande fick mig att heja på alla som blåser av en liten förmögenhet på det färgglada spektaklet.
Lina Kalmteg. Bild: SvD
Lina Kalmteg i SvD 29. december 2014, ”Kulturmannen + hemmafrun = sant”. I Kalmtegs värld kan bara kulturmannen eller hemmafrun existera, de tycks utesluta varandra.
”Men vem var han egentligen, den där som alla plötsligt började surra om? ”Kom med namn!”, krävde vissa röster, i synnerhet Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand som hade ett så stort behov att få veta att han gav egna förslag. Som om fenomenet kunde diskuteras först med enstaka, utpekade personer, som om det inte handlade om en struktur.”
Ska man behöva exemplifiera? Det är ju en struktur. (sic!). En framskvallrad mytbildning räcker väl för verklighetsbeskrivning? Självklart. ”Preciiiiiis så är det, förstår du, för det hörde Greta att Annikas väninna hade råkat ut för…” Material för en ”kulturdebatt” under ett helt år. På samma vis borde väl en verklighetsbeskrivning gällande andra grupper i samhället också skvallras fram? Inte det…? Nej, det kunde ju tolkas som rasism, sexism eller hets mot folkgrupp om det riktade sig mot något annat än den svenske, heterosexuelle, medelålders mannen.
”När året nu går mot sitt slut har kulturmannen fått mer utrymme än sammanlagt under hela 1900-talet. Eftersom all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet för en teflontyp har han inte förintats. Ett önskemål inför 2015 är att försöka negligera kulturmannen helt. Så tuktas han bäst.”
När året nu går mot sitt slut har gnällfeministen fått mer utrymme än sammanlagt under 1900-talet. Eftersom all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet för en teflontyp har hon inte förintats. Ett önskemål inför 2015 är att försöka negligera gnällfeministen helt. Så tuktas hon bäst.
Nina Åkestam. Foto: Metro
Nina Åkestam listar topp fem bästa feministiska händelser under 2014 i Metro 28. december 2014. Inget direkt misandriskt, men feministiskt:
”5. Podcasten Serial blev en av världens största. De riktigt stora poddarna har tidigare varit reserverade för medelålders män som pratar med varandra. Med Serial, skapad av journalisten Sarah Koenig, började miljontals människor världen över går nu runt med rösterna från kvinnliga domare, juridikprofessorer och grävande journalister i öronen.”
Jag lyssnar inte på podcasts och om jag skulle göra det så vore det inte för att personerna som pratar har rätt kön utan för att de har något att säga. Konsten att reducera kvinnor till representanter för varandra.
”4. Världens reaktioner när 4chan läckte nakenbilder på kändisar. Hösten 2014 blev iCloud hackat och diverse (främst kvinnliga) kändisars privata bilder spreds på internet. Några av dessa var avklädda. Omvärlden reagerade på solidariskt och feministiskt vis genom att himla med ögonen åt töntarna i 4chan, rycka på axlarna och gå vidare med sina liv. Herregud, bröst har man väl sett förr.”
Nakna bröst okej för feminister? Sedan när? Jag är tillbaka på skolgården och försöker tyda tecknen från ledardonnan om vad som är ”inne” respektive ”ute” idag (en uråldrig metodik för kvinnlig homosocialitet där ledarhönset härskar med osäkerhet som vapen). Hade vi inte precis genomlidit feministiska kampanjer av Sveriges Kvinnolobby mot naken hud i tunnelbanan kanske? Men det är som vanligt, så länge feministen får bestämma så kan vilka ologiskheter som helst råda och detta är i själva verket en taktik.
Nyheter24, den feministiska nyhetssidan, rapporterar om Sveriges kvinnolobbys kampanj.
”3. Anna Kinberg Batra föreslogs bli vald till Moderaternas första kvinnliga partiledare och ska väljas på Moderaternas partistämma i januari. Många har kritiserat Kinberg Batra för att inte driva en tillräckligt feministisk politik. Men faktumet att det nu snart bara är två av åtta riksdagspartier som aldrig har haft en kvinnlig ledare, och att Sverige inom en snar framtid därmed kan få sin första kvinnliga statminister, är en stor jäkla grej.”
Åter är en kvinna representant för andra kvinnor, inte en individ med idéer och politik att driva. Jag ger inte en råttas bakdel för att Kinberg Batra är kvinna, jag förväntar mig att hon ska vara en representant för en viss politisk åskådning och nej, det är inte feminism. Att Sverige befinner sig i ett kaotiskt, parlamentariskt läge där svansen viftar med hunden, en miljon väljare inte får sin röst hörd och där en opposition, ledd av just Kinberg Batra effektivt bakbundit sig i fyra, kanske till och med åtta år är något jag intresserar mig för, inte vad den blivande ledaren för moderaterna har mellan benen.
”2. Säsong två av Orange is the new black. Kvinnor, framför allt sådana som inte är vita, smala, straighta och cis, är löjligt underrepresenterade i bred populärkultur. Netflix-serien drog ett välbehövligt strå till stacken och visade att det går alldeles utmärkt att göra tiotals kvinnokaraktärer som är mer komplexa än ”den snygga flickvännen” och ändå vara en publiksuccé. Surprise!”
Utbud och efterfrågan. Om en bråkdel av alla gnällfeministiska krönikörer skulle klippa sig, skaffa sig en utbildning och sätta igång att skapa alla dessa berättelser och produkter de efterfrågar istället för att bjäbbigt kräva att andra ska servera dem på silverfat? Hur vore det? Vem hindrar?
”1. Malala Yousafzai tilldelades Nobels Fredspris. Att Malalas arbete för flickors skolgång är en succé för jämställdheten är det ingen tvekan om. Dessutom ändrar årets fredspristagare genom att bara vara den hon är vår syn på vem vi borde lyssna på. Det är utan tvekan årets största feministiska bedrift.”
Jag säger det igen: Malala arbetar för ALLA BARNS rätt till skolgång. Det är feministiska krönikörer av det här snittet som antagligen inte känner till, eller inte bryr sig om de 59 miljoner pojkarna i världen som inte heller får gå i skolan. I Malalas land, Pakistan, ser siffrorna ut som följer: Andel pojkar och flickor som går i grundskolan i Pakistan här, dvs 79 resp 65 %. För det var väl inte så att feminismen enbart är en lobbyverksamhet för kvinnor?
Så, detta får räcka som en start för det nya året. Jag biter mig fast, jag kämpar på! tack för allt stöd!
Tillägg:
Ekvalist om Malala och feminismen här.
Underbart att du fortsätter. Tack!
Tack själv!
Pingback: Med fittkonst på väggarna | WTF?
Ja, man blir verkligen spyfärdig på gnällfeministerna och deras sjuka manshat.
Får hoppas att detta blir året när de sparkas ut från redaktioner och ifrån beslutsfattande poster.
Lysande! Och mycket glädjande att du framhärdar!
Tack Jussi! Du är en inspiration.
Tack för att du orkar fortsätta vara ett av en handful ljus i debatten.
Tack! Fast det har varit lite si och så med orken på sistone…vi får se om jag bloggar igen någon dag. Numera är det mest Twitter. Tack för ditt trogna läsande och kommenterande!