Patriarkala järnvägsstationer del 3

Både den fysiska platsens och det sociala rummets beständighet är ändliga eftersom den materiella världen lever under fysikens lagar. Begreppet omförhandling är genusitiska som implicerar att det finns parter som förhandlar om något. Strax därpå har vi infört ett maktperspektiv (vad vore genusvetenskapen utan den?) och rum och platser är nu resultat av både ”orättvisa” och ”konfliktfyllda” sociala relationer. Så varje fysisk plats och varje socialt rum är resultat av dessa ”orättvisa och konfliktfyllda” sociala relationer? (”Egendom är stöld”, eller? Marxism für alle.) Till sist har vi även lite ”revolutionsdrömmar”; ”maktordningar som råder på platser och i rum är möjliga att förändra.)

Punkt 4.3.3 Appropriation och genusdomän; Även förra årets genusbuzzword appropriation hittas självfallet i denna uppsats (vilket ger en hint om att influenserna från den här akademiska verksamheten i högsta grad lever vidare i det övriga samhället). Ordet finns inte i svenskan och Oxford Dictionaries definierar det så här. Det låter kanske lite som att ockupera en byggnad? Exempelmeningar hos Oxford Dictionaries:

Övertagande, ockupation?

”Appropriation är ett begrepp som används i samband med olika former av bruk och övertagande av allmänna platser. Appropriation kan ses som en makthandling som används

av människor som på annat sätt är utestängda från offentliga platser.”

[…]

”Den vanligast förekommande definitionen av appropriation är dock att individer eller grupper tillfälligt tar över en plats och utifrån sina egna behov använder den på ett annat sätt än den var avsedd för. Detta kan antingen göras som en temporär appropriation vilket definierar en kort tids övertagande av platser. Oftast påvisas denna appropriation genom individernas kroppsspråk, deras sätt att röra sig och hur de placerar tillhörigheter de har med sig. En annan form av övertagande av plats sker när en grupp på mer regelbunden basis tar över en viss plats. Detta definieras som varaktig appropriation (Wikström 2005).”

Vanligast förekommande definition i vilket sammanhang då? Av exemplen i Oxford Dicitionary verkar ordet ha en hel del andra användningsområden än den som uppsatsförfattaren här ger. Den angivna definitionen tas inte ens upp där.

”En form av övertagande av en fysisk plats som kan liknas vid den temporära appropriationen är skapandet av en genusdomän (Friberg 2009). Även detta är en form av

makthandling som då genomförs av en grupp som baseras antingen av män eller kvinnor, pojkar eller flickor som tillfälligt tar över en plats och skapar en atmosfär som tillfälligt utestänger andra från platsen.” (s. 47).

Men genus och det biologiska könet är väl inte samma sak…? Eller ska man här förstå genus som 1. ”Jag använder i stället genus som huvudsakligt begrepp för att närma mig hur kroppar tar plats i samhället. Genus betraktas här som konstruerat och föränderligt, något som sträcker sig över den biologiska kroppens gränser och tycks kunna innefatta allt” 2. Serie 3. Rytm? I så fall: varför blir kategorierna män, kvinnor, pojkar och flickor då alls intressanta?

”Lefebvre ([1974]1991) definierar appropriation som en politisk handling, vilken syftar till att omskapa det sociala rummet som domineras av marknadskrafter (Olsson 2008:53ff).

Detta ligger i linje med hur Tomas Wikström (2005) beskriver att appropriation utmanar kommersialiseringen av offentliga platser genom att individer, som annars riskerar att bli

uteslutna, skapar sig en plats. Enligt denna definition tjänar appropriation alltid ett politiskt syfte.”

Intressant att genusiterna ser appropriation (enbart?) som en motståndshandling mot marknadskrafterna. Oxford Dictionaries verkar förstå ordet som även ett övertagande av exempelvis privata företag eller boskap från människor som ska fördrivas.

Punkt 4.3.4 Genus och samhällets delning i en offentlig och privat sfär (s. 48); Raskt konstateras att kvinnorna historiskt varit hänvisade till hemmets härd och att kvinnor utanför hemmet är utsatta för sexuella våldshandlingar från män samt betraktas som prostituerade. Varuhusen blev legitima platser för borgerskapets kvinnor och därför har kvinnor kommit att förknippas med shopping och konsumtion. (Sic!). Vidare exploateras kvinnokroppar sexuellt på reklampelare och manliga statyer har namn och yrke, kvinnliga inte.

Varuhusen är en legitim plats för borgerskapets kvinnor – det är därför kvinnor förknippas med shopping och konsumtion. :) Foto: Visituzbekistan

Sedan behandlar författarinnan på begreppet offentlig plats och självfallet mynnar alltihopa ut i en identitetspolitisk ansats (s. 49):

”I denna studie som fokuserar hur kroppar kan ”ta plats” i samhället utgår jag dock ifrån att kroppar enbart genom sin närvaro och sitt framträdande i sig bär politiska aspekter. Lynn A. Staeheli (2010) menar att kroppar, även omedvetet, kan utföra politiska handlingar enbart genom att närvara på offentliga platser. Enligt henne kan närvaron av en mångfald av individer verka demokratiskt fostrande, eftersom det synliggör de motsättningar och konflikter som finns inbyggda i den rådande demokratiska politiken. Med hänsyn till argumentationen utgår jag här från att även kroppar i sig kan bära politiska dimensioner då de vistas på järnvägsstationerna.”

Identitetspolitik och konflikter i den demokratiska politiken. Kroppar som bara genom att vara bär på politiska aspekter.

Nu är vi framme vid den kanske märkligaste delen av hela denna produkt; punkt 4.4 Rytm, fysiska platser och sociala rum:

”I denna avhandling uppehåller sig en stor del av analysen av järnvägsstationerna som fysiska platser och sociala rum kring rytmer. Till inspiration för denna analytiska in riktning har

jag tagit intryck av Henri Lefebvres (2004) rytmanalytiska tänkande och vidare utvecklat detta. Enligt Lefebvre är en

rytm en upprepning som följer en särskild logik

och som återkommer, om än med en viss variation. Den förekommer i ett visst tidsligt och rumsligt sammanhang och har en viss varaktighet över tid och en viss utsträckning i rummet (Lefebvre 2004). Lefebvre menade att det var möjligt att basera en hel samhällsanalys av stadsrummet på den multitud av rytmer som förekommer där. Han jämförde de enskilda rytmerna med olika musikinstrument i en symfoniorkester, som tillsammans spelar ett gemensamt musikstycke. Det var rytmerna och deras beståndsdelar som skulle utgöra ramen för samhällsanalysen över hur individer och grupper levde sina liv.”

Henri Lefebvre var marxistisk filosof läser jag på Wikipedia. Quelle surpris. Lefebvres rytmanalys går i korthet ut på följande enligt Wikipedia 150129:

”Lefebvre’s concept of rhythm concerns the repetition of a measure at a frequency. He identifies two kinds of rhythms: cyclical rhythms, which involve simple intervals of repetition, and alternating (or linear) rhythms. An example of a cyclical rhythm would be day fading into night, and night brightening into day; a linear rhythm might be the flow of information from a television set. Additionally, rhythms may be nested within each other; for example, the broadcast of the local news at set intervals throughout the day, throughout the week, is an example of a nested rhythm. In a less abstract fashion (or perhaps only abstract in a different fashion), Lefebvre asserts that rhythms exist at the intersection of place, time and the expenditure of energy.

Lefebvre posits that the human body is composed of several rhythms; in order to observe rhythms outside of the body, the rhythmanalyst must use her or his own rhythms as a reference to unify the rhythms under analysis. Properly put, the rhythm is the conjunction of the rhythmanalyst and the object of the analysis.”

En slags rytmanalys från Cargo Collective.

 I detta ympar vi självfallet in ett maktperspektiv, vad vore marxismen eller feminismen utan en sådan?

”Enligt detta tänkande förekommer alltid flera samtidiga rytmer i samhället, i så kallad polyrytmik. Eftersom Lefebvre utgick ifrån att vissa av dessa rytmer var mer dominerande och

tongivande än andra, menade han att det skulle vara möjligt att undersöka maktdimensioner mellan olika rytmer. Denna maktanalys skulle kunna fördjupas eftersom rytmerna, enligt

Lefebvre, antingen samverkade synkront och harmoniskt i så kallad eurytmi, eller hamnade i kollision och dissonans med varandra i så kallad arytmi (Lefebvre 2004:16).”

Låter inte detta märkligt bekant? Förtryckte inte de djupa, mörka och manliga klangerna de ljusa, höga och kvinnliga i en viss avhandling om Genustrumpeten? Rytmanalys låter som något en musik- eller konststuderande kunde använda sig av i sitt skapande, men nyttan för säg, samhällsplanering verkar fortfarande minst sagt tveksam…

Snowball, den dansande kakaduan, har rytm!

Detta får räcka för den här gången…nästa gång fortsätter vi med det spännande utbenandet av 4.4.1 Genus som rytm.